Fakta om lågfrekvent buller och infraljud

Här några kalla fakta om lågfrekvent buller och infraljud i arbetslivet – från svenska Arbetsmiljöverket, Arbetslivsinstitutet(ALI) och Boverkets författningar och kunskapsöversikter.

Sammanfattningvis säger man:
Det finns i praktiken ingen absolut avgränsning mellan lågfrekvent buller och infraljud

Lågfrekvent buller och infraljud kan orsaka trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk, tryckkänsla över trumhinnan, yrsel, illamående, vibrationer i bröstkorg och mage, samt återkommande, pulserande stötar eller tryckvågor som repeterande ljudstörningseffekter i mellan- och innerörat.

I tillägg; Exponering av infraljud beror främst av tekniska installationer och kan bl a alstras av installationer där stora luftmassor sätts i rörelse. Närmiljön runt sådana anläggningar påverkas starkt av uppkomna resonanser.
—
Hur lång tid ska det ta att erkänna – att det som är fakta från arbetslivet – också kan göra sig gällande för storskalig vindkraftindustri i kombination med människors boendemiljöer?

Olägenheter gör sig gällande i ännu högre grad där än i arbetslivet. Det är nämligen i boendemiljön det är tänkt att människor ska vila, återhämta sig och få behövlig sömn.
Här finns dessutom också grupperna barn, ungdomar, sjukskrivna och pensionärer.

Nej – inget av redan vedertagna fakta kan appliceras på människors reaktioner och upplevelser av den storskaliga vindkraftsindustrins akilleshäl – lågfrekvent buller och infraljud.

Den giriga vindkraftsindustrins causa nostra och idékampen om storskalig vindkraft som ”grön”, ”hållbar” och ”förnyelsebar” helgar alla medel för att pressa ned den klumpiga betongfoten i glasskon.

Men jag säger som sagan;
– Kro, kro, det är blod i hens sko!

****
(ALI 1999:27)
”Lågfrekvent buller kan ge upphov till symptom/besvär redan vid nivåer som ligger strax över normal hörtröskelnivå.

Redan vid dessa nivåer kan trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk en tryckkänsla över trumhinnan samt i vissa fall yrsel och illamående uppkomma. Intervallet mellan hörtröskel och den nivå som upplevs oacceptabel är mycket mindre för lågfrekventa än för högfrekventa ljud. Personer med hörselnedsättning kan bli mycket störda av lågfrekvent buller på grund av att diskanten blir förvrängd så att basljuden framträder onaturligt starkt.

Vissa undersökningar har också visat att vid tillräckligt höga ljudtrycksnivåer uppstår störningar av vibrationer i framförallt bröstkorg och mage.

Det sistnämnda beror på att olika kroppsdelar har olika egenfrekvenser varvid bröstkorgens resonansfrekvens ligger vid 50 Hz. Alltså inom det lågfrekventa området.”

http://www.boverket.se/…/lagfrekvent_buller_i_boendemiljon.…

****
(ALI 1999:20)
”Infraljudet utgörs av akustiska vågrörelser med frekvenser under 22 Hz. Våglängden inom infraljudområdet varierar från 340 m (1 Hz) till ca 15.5 m (22 Hz).

Den exponering som människan idag utsätts för beror främst på en omfattande industrialisering och teknisk utveckling (Leventhall 1980).
Som exempel på vanliga infraljudkällor i arbetsmiljön kan nämnas fordon, dieselmotorer, jetmotorer, kompressorer, fläktar, ventilationssystem, utsläpp av gas eller ånga under högt tryck, elektrodugnar, oljebrännare, maskiner med svängande delar och rörelser av vattenmassor i kraftstationer.

Ljudtrycksnivåerna i närmiljön runt anläggningar av dessa slag påverkas starkt av uppkomna resonanser.

Infraljudet dämpas endast i mycket ringa utsträckning under utbredning i luft och andra medier. De stora våglängderna innebär dessutom att avskärmningar endast i mycket begränsad utsträckning kan hindra dess utbredning.

Under 15 Hz uppfattas infraljudet inte som urskiljbara toner utan istället som återkommande, pulserande stötar eller tryckvågor.

Perceptionen för infraljud under 15 Hz skulle därmed baseras på repeterande distortionseffekter i mellan- och innerörat, snarare än på hörupplevelser av rena infraljudtoner.”

http://nile.lub.lu.se/arbarch/arb/1999/arb1999_20.pdf

****
(AFS 2009:2)
”I (ventilations)installationer där stora luftmassor sätts i rörelse kan infraljud alstras vilket också bör beaktas.”

https://www.av.se/…/arbetsplatsens-utformning-foreskrifter-…

****
(ALI 1999:27)
”Lågfrekvent buller saknar internationell fastställd definition. Med låga frekvenser avses vanligen frekvensområdet upp till 200 Hz (Persson Waye, 1995a). Andra definitioner som förekommer är frekvenser upp till 500Hz (Castelo Branco m fl, 1999), 250 Hz (t ex Berglund m fl, 1996) eller 160 Hz (Miljøstyrelsen, 1997). Avgränsningen mot infraljud sker vid 22 Hz, men i praktiken kommer vissa ljud, vid tillräckligt höga ljudnivåer att innehålla såväl percepierbara infraljud som låga frekvenser.”

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/4203/1/ah1999_27.pdf

Text: Nina Svensson