Infraljud från vindkraftverk – en förbisedd hälsorisk


Infraljud från vindkraftverk påverkar innerörat och utgör en möjlig hälsorisk för personer med migrän eller annan typ av central sentitisering. Regelverket för nyetablering av vindkraftverk bör revideras med hänsyn tagen till denna omständighet, anser artikelförfattarna. Regelverket för nyetablering av vindkraftverk bör ändras och säkerhetsavståndet till bebyggelse öka för att förhindra eller minska risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet, föreslår artikelförfattarna. ”

Läkartidningen 2013

”Tidigare vetenskapliga studier om vindkraftverk och infraljud har varit motsägelsefulla. De har därför inte varit tillräckligt trovärdiga vid planeringen av regelverket för etablering av vindkraftverk. Under de senaste åren har emellertid en ny insikt vuxit fram om central sentitisering, vilket ger en ökad förståelse för migrän, fibromyalgi och andra kroniska smärtsyndrom, samt vissa fall av tinnitus och yrsel. Denna insikt har även betydelse för förståelsen av hur infraljud från vindkraftverk kan påverka hälsan. I flera studier har man funnit att boende nära vindkraftverk oftare har allvarliga sömnstörningar och depression. Man har även funnit en ökad frekvens av yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet, huvudvärk, ökad aktivering av autonoma nervsystemet med mera. Förutom det hörbara ljudet, som kan ge bullerskada och vara allmänt störande psykiskt, genererar vindkraftverk även ett pulserande infraljud som påverkar innerörat och centrala nervsystemet utan att skada själva hörseln.

Infraljud är ljud med frekvenser under 20 Hz, motsvarande våglängder från 17 meter och uppåt, som inte uppfattas med normal hörsel. Detta ljud kan, om det inte dämpas kraftigt, utbreda sig över mycket långa sträckor. Det uppstår ur flera källor, till exempel pulserande flöden ur rörmynningar, stora virvlar (till exempel vindkraftverk och stora jetmotorer) och stora vibrerande ytor. I vetenskapliga studier har infraljudet från vindkraftverk uppmätts vid så låga nivåer att ljudet inte uppfattas av människa. Man har även gjort bedömningen att infraljud från vindkraftverk inte kan ge upphov till bullerskada i traditionell mening.

Det man inte har tagit hänsyn till i dessa studier är att infraljudet från vindkraftverk är ett rytmiskt pulserande ljud, och att det pulserande ljudtrycket påverkar innerörat även om ­något ljud inte uppfattas av individen. Tryckvågorna fortplantar sig till innerörats vätskefyllda hålrum, och denna »massageeffekt« påverkar sinnescellerna i innerörats hörsel- och balansdelar. Man har inte heller tagit hänsyn till det faktum att en del människor är känsligare än andra för sensorisk påverkan. Vissa är påtagligt känsliga för det pulserande ljudtrycket medan andra inte påverkas av det på ett märkbart sätt.

Det rytmiskt pumpande infraljudet från vindkraftverk utgör en stimulering som påverkar innerörats sensoriska funktioner. En sådan sensorisk stimulering kan hos personer med sensorisk överkänslighet framkalla central sentitisering med besvärande symtom såsom ostadighetsyrsel, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, synstörningar, med mera . Besvären uppstår även om den uppmätta bullernivån är relativt låg eftersom infraljudet hela tiden påverkar och rytmiskt ändrar trycket i innerörats vätskerum via hörselbenskedjan. Det pulserande ljudtrycket från vindkraftverk framkallar även indirekt en aktivering av det autonoma nervsystemet med ökad utsöndring av adrenalin med åtföljande stresspåslag, risk för ­panikångest, högt blodtryck och hjärt­infarkt för personer med ökad sensorisk känslighet.

Migrän orsakas av en genetiskt betingad central sensorisk överkänslighet med risk för central sentitiserng. Migränprevalensen är omkring 30 procent. Till det kommer andra orsaker till cental sentitisering, vilket innebär att drygt 30 procent av boende i närheten av vindkraftverk riskerar att, i större eller mindre utsträckning, drabbas av vindkraftverksrelaterade besvär. Speciella riskgrupper är personer med migrän eller med migrän i släkten, personer över 50 års ålder, personer med fibromyalgi och personer med tendens till ångest och depression. Även barn och vuxna med ADHD och autism tillhör riskgruppen och riskerar att få sina symtom förvärrade.

Det är alltså inte fråga om en buller­skada i traditionell mening utan en ­effekt av att ett konstant pulserande ljudtryck ständigt ändrar trycket i innerörat och retar sinnesorganen där. Man kan likna det vid ett pulserande eller flimrande ljus – många besväras inte märkbart medan personer med sensorisk överkänslighet kan få besvär. Flimrande ljus kan som bekant till och med utlösa epilepsi. På samma sätt utlöser det ständigt pulserande, icke hörbara infraljudet från vindkraftverk betydande besvär hos personer med central sensorisk överkänslighet. Dessa besvär kan bli kroniska, invalidiserande och leda till ångest och depression och öka risken för hjärtinfarkt.

I det aktuella regelverket för etablering av vindkraftverk har hänsyn inte tagits till den potentiella risken för personer med central sensorisk överkänslighet. Vindkraftverk uppförs i dag alltför nära bebyggelse. Det aktuella regelverket bör därför revideras med ett ökat säkerhetsavstånd till bebyggelse för att förhindra eller reducera risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet.”

Håkan Enbom
MD, PhD, ÖNH-specialist, otoneurolog, ­specialist på yrselsjukdomar

Inga Malcus Enbom
ÖNH-specialist, specialist på allergi och överkänslighetsreaktioner;

båda vid Cityhälsan ÖNH, Ängelholm
inga.malcus@telia.com

Folket får betala notan för vindkraftsfantasierna

 

Sverige har hamnat i en återvändsgränd i energipolitiken. Vindkraften är ett dyrt ideologiskt experiment som inte leder framåt utan tar kraft och resurser från den teknik som leder till framtidens säkra och stabila energisystem –kärnkraften, skriver Joakim Karlsson (M). 

En läsvärd insändare i Expressen  jan. 2019.

”Det är mycket intressant att läsa Svensk vindenergis vd Charlotte Unger Larsons svar på min debattartikel. I stället för att klargöra fördelarna med vindkraft, så skapar hon fler frågor och undviker de delar som är mindre fördelaktiga.

Om vi börjar med det ”lugnande beskedet” att vindkraftsutbyggnaden från 2017–2021 kommer att ersätta de 14 Twh som försvinner när Oskarshamn 2 samt Ringhals 1 och 2 stänger. Det stämmer säkert. När vindkraftverken är nya och går optimalt. Men hur ofta går de optimalt? Och hur mycket el produceras när det är vindstilla?

Vindkraftverken blir snabbt utslitna

Dessutom visar en engelsk studie att även om man räknar med att ett vindkraftverk håller i 20–25 år, så har elleveranserna minskat med en tredjedel redan efter tio år på grund av slitage och haverier. När kraftverken är 12–15 år gamla har de så dålig lönsamhet att de måste bytas ut. För havsbaserad vindkraft är slitaget ännu hårdare och elleveranserna har minskat med mer än 50 procent efter tio år. Så, nej, jag känner mig inte lugnad utan tvärtom oroad av bristen på långsiktighet och kostnadsmedvetenhet.

LÄS MER: Elbristen hotar välfärden – nu krävs mer kärnkraft
LÄS MER: Vindkraften ersätter stängda kärnkraften

Det finns två stora problem med vindkraft, förutom den korta livslängden. Ojämn drift och stora kostnader.

Vindkraften är en väldigt osäker produktionsmetod eftersom vinden varierar. Detta ger inte bara en ojämn produktion, utan även en svårhanterad elförsörjning eftersom man måste parera denna med andra kraftkällor för att få ett jämnt flöde i systemet. Och ju större andel vindkraft, ju svårare för Svenska kraftnät att hålla frekvensen stabil. Speciellt om man samtidigt minskar kärnkraften, som är den stabilaste kraftkälla vi har.

Enorma subventioner krävs
Det krävs enorma subventioner för att kunna bygga alla dessa vindkraftverk. Och för att ta ett exempel, eftersom Charlotte menar att vi kan bygga ut med ännu mer havsbaserad vindkraft, så menar Energimyndigheten att en utbyggnad av 15 TWh havsbaserad vindkraft kräver subventioner på 150 miljarder. Och då ger de bara 7 TWh efter tio år och måste bytas ut mot nya.
Som alltid är det konsumenterna och skattebetalarna som får stå för kostnaderna.

Sverige har tyvärr hamnat i en återvändsgränd i energipolitiken. Vindkraften är ett dyrt ideologiskt experiment som inte leder framåt utan tar kraft och resurser från den teknik som leder till framtidens säkra och stabila energisystem: Kärnkraften.

Satsa på fjärde generationens kärnkraft

Kina har sin första fjärde generations kärnkraftsreaktor i drift och planerar för 110 reaktorer och att bli världsledande till 2030. Här har vi mycket att lära. Med rätt beslut och en ny inriktning på energipolitiken skulle vi kunna bli, om inte världsledande, så bäst i Europa på kärnkraft. Men då krävs det utveckling – och inte avveckling.

För att snabba på denna utveckling kan vi ersätta de gamla reaktorerna mot nya generation fyra-reaktorer i de nu nedlagda kärnkraftverken och sedan byta ut de andra successivt när de tjänat ut.
Då skulle vi även spara väldigt mycket pengar i byggkostnader.”

 

Kärnkraften viktig för säker energi

Den svenska kärnkraften har alltsedan den byggdes fonderat medel för hantering och lagring av det radioaktiva avfallet. För detta finns en godkänd lösning för slutförvaring men ursprungstanken var att använda denna restprodukt. Produkten innehåller över 95 procent av energin i utgångsbränslet och kan användas i en annan typ av reaktor, som inte bara utvinner energi utan samtidigt producerar ännu mer bränsle (en del av konceptet IV G, vilket även omfattar en egensäker konstruktion; tekniken finns i full skala i Ryssland).

Med denna teknik klarar Sverige sitt elbehov i över 500 år utan att tillföra något nytt uran till systemet. Slutresultatet blir en liten mängd avfall, som saknar långlivade radioaktiva ämnen. Även detta avfall måste naturligtvis hanteras på ett ansvarsfullt sätt.

Bild: Arkivbild, Micke Engström

Kärnkraften avvecklas på grund av politiska, inte ekonomiska, skäl. Politikerna har agerat för att göra kärnkraften olönsam genom straffskatter, förbud mot utnyttjande av spillvärmen, strypta forskningsmedel, ”tankeförbud” och så vidare. Samtidigt har sol och vind fått stora subventioner, mängder med forsknings- och demonstrationsmedel, en massiv marknadsföring med offentliga medel med mera. Den svenska kärnkraften, drygt 60 TWh, byggdes utan subventioner på cirka 10 år och den har varit extremt lönsam för staten och det svenska samhället.

Kärnkraften har en helt annan funktionalitet än sol- och vindkraft. Den kan leverera effekt och energi på rätt plats och i rätt tid samt producera och konsumera reaktiv effekt och bidra till stabilisering av elnätet. Inget av detta klarar vindkraften! För att ersätta kärnkraft med vindkraft krävs tre gånger så hög installerad effekt, ett nytt elsystem samt ny balanskraft och/eller lagring. Allt detta kostar stora summor och medför negativa miljökonsekvenser.

I marknadsföringen av vindkraft används odefinierade och luddiga begrepp som ”förnybart”, ”klimatsmart”, ”hållbart”, ”miljövänligt” etc. Livscykelanalyser över miljö och ekonomi visar tvärtom att kärnkraft är det i särklass bästa alternativet för elproduktion. I förhållande till kärnkraft ger vindkraft ökade koldioxidutsläpp (>300 procent), ökad användning av icke-förnybara resurser (>1 500 procent), fördärvad livsmiljö för människor, fåglar och djur, försämrad miljö i älvarna, försämrad effektivitet och ökat slitage i vattenkraftverken samt ökad risk för stora skogsbränder. Den pågående omställningen beräknas medföra att elkostnaderna mer än fördubblas (2-10 gånger).

Ett elsystem baserat på stor andel vindkraft är dessutom inte långsiktigt hållbart. Förhållandet mellan hur mycket el som produceras under ett kraftverks livstid och den ekvivalenta mängden el som åtgår för dess tillverkning och avveckling kallas EROI (Energy Return On Investment). För ett långsiktigt hållbart system krävs EROI > 7. Vindkraft ger ett värde på systemnivå som bara är 4 medan kärnkraft ligger över 70!

Per Fahlén

Insändare TÅ Allehanda.

Klimatets diktatur

 

Vad händer med journalistiken som ska vara oberoende, källkritisk och alltid redo att granska? Vad händer med politiken som ska fatta viktiga beslut som påverkar vår framtid? Vad skulle vi vara utan sociala medier?

Kravet på klimatets diktatur framkommer lite då och då i media. Miljöpartiets Per Holmberg har spekulerat i dessa termer, i en debattartikel i Expressen i januari i år uppmanande 87 influencers Stefan Löfven att släppa taget om väljarstödet och köra över folket på grund av deras klimat katastrofala vanor. Från politiker haglar förbudskraven, vi ska inte köra bil med fel bränsle, men helst med el och allra helt inte alls. Vi ska inte flyga och absolut inte ifrågasätta vad klimatforskare säger. Medierna har också blivit mer politiska genom att de låter politiken bestämma sanningen och rapporterar därefter. Det är en av förklaringarna till att bara den ena sidan av myntet speglas trots att misstro, klyftor och maktlöshet skapas. Sveriges åsiktskorridor som professor Henrik Ekengren Oscarsson så tydligt påvisat har strypt mycket av samhällsdebatten. Klimatet är ett tydligt område där det inte är tillåtet att ifrågasätta såsom FNs klimatpanel IPCC presenterar krisen. Den politiska strategin är internationellt fastlagd och i Sverige bygger den på ett undergångsscenario där människan är den stora boven som kan förgöra jorden, samtidigt som samma människa ska rädda den. En märklig utgångspunkt kan man tycka eftersom visionen mera borde vila på teknikutveckling, framtidstro och en gemensam vilja till nya idéer för att ändra våra sociala mönster utifrån de olika förutsättningar vi har i vardagslivet beroende på var vi bor i landet.

Det är alltså tabu att säga att klimatkrisen inte är så djupgående som beskrivs. Alla förslag som regeringen tar fram som höghastighetståg, skyhöga bensinpriser, elbilar, eller förbud mot forskning på kärnkraft bör inte ifrågasättas. Då stämplas du som en klimatförnekare. Hade vi inte haft sociala medier har inget annat budskap kommit fram än just det som regeringen vill inpränta i oss. Klimatets diktatur är med andra ord inte så förfärligt långt borta. Det finns områden där diktaturen kommit särskilt långt och jag belysa ett tydligt exempel nämligen vindkraften!

Svenska politikers tro på vindkraftens möjligheter har de byggt upp med en stor ensidig satsning på forskning om vindkraft. De har också byggt upp den genom exploatering av främst Norrland. Redan Axel Oxenstierna fastslog på 1600-talet att ”I Norrland hava vi ett Indien om blott vi förstår att bruka det.” Det har man verkligen förstått på högsta politiska nivå. Det är inte så att människor i allmänhet står och jublar över dessa gigantiska vindkraftparker som byggs runt om i landet. Det är inte mysigt och rofullt att bo vid stora vindkraftverk. Ljudet är ett stort problem det kan nå mellan 30 – 60 km. Många forskare varnar för ljudet som ett stort hälsoproblem både för människor och djur, men ingen ansvarig bryr sig. Människor protesterar, de ser sin livsmiljö försämras, de ser naturen förstöras och djuren försvinner. Vindkraftverken är också giljotiner för fåglar, fladdermöss och dödar tonvis med insekter. Men ingenting hjälper. Lokalmedia kan spegla människors kamp men sällan i riksmedierna. En del kommuner lyssnar på sina invånare och säger nej till vindkraftparker, andra kommuner struntar helt i vad befolkningen tycker.

För att underlätta för vindkraftens expansion hjälper regering och riksdag till. De har luckrat upp miljölagstiftningen till förmån för vindkraft. För att inte få bygga ska det vara särskilda skäl för kulturmiljö och natur. Vad detta är för särskilda skäl är svårt att utröna. På Ölands kulturarv med rikt fågelliv Allvaret står vindkraftverk. I Norberg vid Målarberget byggs nu en stor vindkraftpark trots att det går tre flyttfågelsträck samt att skogen är full av värdefull kulturhistorisk mark med bland annat masugnar från 1100-talet. Målarberget borde också ha fått nej med anledning av att det ligger mitt emellan två tätorter, bara några kilometer ifrån båda. Men vindkraften är aldrig något problem, snarare folket som protesterar. Av den anledningen har nu regeringen tagit fram ett förslag som ska avskaffa det kommunala vetot. Argumentet är att det är så påfrestande för politikerna som får ta emot så mycket ilska och frustration. Att riksmedierna inte lyfter fram människors kamp mot vindkraften har flera förklaringar. Ett är förstås att rikspolitikern inte är intresserade av protesterna, de gör istället allt för att tysta ner dem. Ett annat skäl är att där rikspolitiker bor tillsammans med en stor del av journalistkåren, är det förbjudet med vindkraft. Enligt miljöbalken för det inte byggas vindkraft i Stockholm, Göteborg, Malmö och Mälardalen. De flesta har säkert bara sett ett vindkraftverk på bild.

Sverige är också det enda landet i världen där staten betalar stora subventioner till vindkraftsbyggen. Det har emellertid inte varit tillräckligt för att göra vindkraften lönsam, så nu är det mest utländska riskkapitalister som köper upp vindkraftparkerna. När subventionerna är uttagna så tvingas Vattenfall ta över förlustaffärerna. Norge som lyssnar på sina kommuner slutar bygga vindkraft på land, men kan däremot bygga i Sverige eftersom det är mer lönsamt.

Klimatdiktaturen är med andra ord oerhört närvarande när det gäller vindkraftsindustrin. Med en stenhård statlig styrning som urholkar demokratin och det kommunala självstyret, med en politiskt styrd forskning och en lagstiftning som gynnar vindkraften tillsammans med en tystnadskultur som slår igenom också inom medierna uppfyller vi många av kraven på diktatur.
Kör över folket uppmanade alltså 87 influencers Stefan Löfven, Miljöpartiet är inne på samma linje. Precis som i frågan om invandringen där folket delades upp i goda människor och rasister, delar klimatfrågan upp människor i upplysta och förnekare. Flera medier anser inte att det finns någon som helst anledning att lyfta fram klimatförnekares åsikter. I en levande demokrati förutsätts samtal, olika idéer som bryts, frihet att tycka olika och inte minst vetenskaplig frihet. Har vi det i Sverige? Det obehagliga i allt detta är att medierna inte granskar eller ifrågasätter den politiska strategin utan de köper den till fullo. Ett ensidigt budskap om klimatkrisen sprids ut över landet. I den politiska och mediala strategin finns också Greta Thunberg. En fantastisk sextonåring som i egenskap av sitt brinnande engagemang lyckat nå ut i hela världen. Hon är exceptionellt duktig och förtjänar både många spaltmeter och hyllningar.
Greta Thunberg har dock mot sin egen vilja hamnat i kläm mellan de krafter som tycker olika om klimatkrisen. Hon har också blivit ett redskap för regering och medier för att trumma ut ett gemensamt budskap. Hyllningarna vet inga gränser. Stefan Löfven nämner henne i nästan alla tal, energiminister Anders Ygeman vill döpa en stjärna efter henne och journalisterna hittar snart inte orden för att beskriva hennes ”enorma kraft”.

DN:s kulturchef Björn Wiman beskriver henne i sin söndagskrönika den 29/9 efter hennes tal i FN. ”Jag hörde hennes tal i direktsänd radio, i en av de fossila samhällets minst smickrande miljöer: en bilkö. Precis som många andra drabbades jag hårt nästan fysiskt, av hennes ord. Kan man uttrycka sig så kompromisslöst i stora sammanhang? Kan en sådant magnifikt patos tas på allvar i en blaserad bilvärld?” Och han fortsätter: ”Hon och hennes rörelse hämtar sin energi från en roll som vi känner igen från uråldriga berättelser – från Bibelns profeter och den upproriska Antigone till helgonlegenden om Jeanne d`Arc och Lisbet Salander i den digitala tidsålderns ikonografi.”

Björn Wiman har som många andra i hans skrå anslutit sig till klimatrörelsen. De skapar hjältar i sin kamp om folks åsikter! Henrik Ekengren Oscarsson har också gjort en studie på beundrande människor i Sverige. Han ger följande ledord för beundran; ”Frälsning, medlidande, förlåtelse, sanning, tröst, insikt, värdighet, hågkomst och bekräftelse.” Ekengren Oscarsson konstaterar att de personer vi beundrar kan vara en spegling av tidsandan, en allmän opinion eller kollektiva uppfattningar. Greta Thunberg motsvarar allt detta. Vad händer med journalistiken som ska vara oberoende, källkritisk och alltid redo att granska? Vad händer med politiken som ska fatta viktiga beslut som påverkar vår framtid? Vad skulle vi vara utan sociala medier?

20 oktober 2019

/ Lotta Gröning

”For Future”

Naturvårdsverkets förslag ang. vindkraftsbuller

Naturvårdsverket har tagit fram ett förslag till vägledning om buller från vindkraftverk. De har haft samråd med officiella organisationer (de flesta pro-vind) Remisstiden gick ut 27 september 2019. Det bör ha funnits en öppen debatt om denna fråga, särskilt eftersom de nya rekommendationerna från WHO inte verkar ta hänsyn till detta problem tillräckligt. Men den debatten har tyvärr inte funnits eller varit synlig officiellt.

Naturvårdsverkets remissskrivelse: Buller-fran-vindkraft-remiss-vagledning 

Ett par av dem som konsulterats om detta förslag är vindbolaget Arise och Sollefteå kommun. Det skulle vara intressant att få veta kommunens svar på detta förslag från Naturvårdsverket? Länk.

 

Vindkraften blåser kunderna

De som läser lokalmedias insändarsidor kan få intrycket att vindkraft är lösningen på framtidens energibehov men även att det är energi producerad utan subventioner. Men som så mycket annat när det gäller de så kallade förnybara energikällorna är det långt från sanningen överensstämmande! skriver Stig Mörtman, M.

Vindkraft och solenergi är intermittenta energikällor det vill säga ge genererar energi bara när det blåser eller solen skiner! Vad man ska göra en vindstilla, mulen och kylslagen vinterdag verkar inte bekymra dessa ”elen kommer och går-entusiaster”!

All vindkraft är subventionerad, antingen via elcertifikat eller andra direkta stöd. Energimyndigheten bedömer exempelvis att för havsbaserad vindkraft behövs ett stöd om sex miljarder kronor per TWh. Subventionen via elcertifikat till den producerade vindkraften 2018 var dryg två miljarder kronor, där medelpriset 2018 per elcertifikat var 122 kr.

Utslaget på den mängd vindkraftsenergi som används i Sverige (75 procent export) blir subventionen 485 kr per MWh och utöver detta betalar du som konsument nästa lika mycket till för elen 458 kr per MWh (spotpris 2018) – indirekt och direkt – nästan 1 000 kronor per MWh exklusive andra avgifter och skatter.

Tidigare har Sverige haft ett väl genomtänkt och väl fungerande elsystem med små miljökonsekvenser, stabil och säker drift och låga kostnader. Som i sitt ursprung bestod av delområden, med vattenkraft som bas i norr och kärnkraftverken som noder i balanserade områden i söder.

Nuvarande omställning, med produktion i norr och konsumtion i söder, kommer i stället skapa maximerade kostnader, störningar och förluster. Vi går från en situation med i stort sett planerbar produktion och en förutsägbar konsumtion till ett framtida situation där såväl produktion som konsumtion blir oförutsägbara.

Vilket tydliggörs av att vindkraftsentusiasterna vill styra energianvändningen, det vill säga sjukhus, skolor och näringsliv får lov att anpassa sina verksamheter till tidpunkter då det blåser – för vid andra tider finns ju ingen el!

Stig Mörtman, M
Ockelbo

Gefle dagblad debatt.

 

 

Rädda Flakaberget!

 

Flakaberget ligger vid Fjällsjöälven ett par mil norr om Näsåker i Sollefteå kommun och mitt i hjärtat av de tre Ådalarna som präglar Sollefteå kommuns vackra naturlandskap.

För mig och generationen före det och för mina barn och barnbarn har Flakaberget alltid varit platsen där tomten ”bor”.

Under snart en tioårs tid har det nu tyvärr inte varit en plats för ”tomten” utan nu är det en plats där ”vindkraftstrollen” håller på att härja.

Man har nämligen försökt att få bygga en ”vindkraftsindustri” på Flakaberget och ett byggnadslov gavs av Sollefteå kommun som innebär att man där får bygga en småskalig park med 6st 150m höga vindsnurror. Detta trots att närboende och ”tomten” i flera år protesterat i olika myndighetsinstanser.
När den småskaliga VK -parken tilläts var det emot Länsstyrelsens tidigare rekommendationer eftersom de unika älvdalarna skall skyddas.

Ingen bygger 150m höga vindsnurror i dag så projektet togs över av ett nytt bolag Mitt Vind AB som nu söker tillstånd för att få bygga 9-(11)st 200-230m höga snurror på platsen. Till saken hör att det nu blir en storskalig vindpark som måste miljöprövas av länsstyrelsen. Miljöprövning görs endast om Sollefteå kommun säger ja till planerna.

Vilket ställningstagande kommer våra förtroendevalda att göra? Kommer man att följa Översiktsplanen (ÖP) som dels säger att inga nya storskaliga vindparker ska tillåtas och dels klart och tydligt utpekar Fjällsjöälvens dalgång som ett område fredat från vindkraftsetableringar. Eller riskerar vi ännu gång att vindkraftsivrarna trixar sig förbi gällande plan och säger ja. Vi är många som hoppas att förnuftet får råda denna gång och att demokratiskt fattade beslut respekteras.

Mitt Vind tar nu till desperata åtgärder med bland annat ”mutor” för att smörja byborna i den by som markerna tillhör. Kanske också för att kunna visa upp för politiker i kommun och länsstyrelse att byborna är positiva till etableringen.

På något sätt har Mitt Vind ”glömt” att informera befolkningen i de byar som ligger närmast VK parken både efter Fjällsjöälven och Ångermanälven och som kommer att få stora störningar och problem, under och efter byggtiden. Eftersom det redan finns ett par VK-parker godkända på andra sidan Fjällsjöälven så skulle en byggnation på Flakaberget göra att ett stort antal byar blir helt inringade av vindsnurror.

Kommunen måste säga NEJ.

Vi som bor och verkar i Fjällsjöälvens dalgång och dess närhet behöver ingen ytterligare naturförstörelse och negativ påverkan på vår livskvalitet.

Christer Lidén
Ordförande för föreningen
”LIVSKVALITET vid Fjällsjöälven”

Mer om  Flakaberget:

Mittvind AB:s bygdepengsavtal med Norrmoflo Byaförening

Flodin vill inte ta ansvar för kumulativ påverkan av vindkraft.

Mygel /mutor ang. Flakaberget

 

 

”Turism och vindkraft är sammanflätade” – En akademisk prostitution

Länk till ”Turism- och vindkraftsindustrin är sammanflätade”. Vindkraftcentrum.

”En vanlig kritik som framförs mot vindkraft är att turismen påverkas negativt när en vindkraftpark anläggs. Föreställningen är att orörd vildmark är bäst för turismen men i själva verket visar en avhandling från Umeå Universitet att det är tvärtom. Turism, gruv-, skogs- och vindkraftsetableringar i Norrland är sammanflätade.”

”När olika näringar växer upp som vindkraftparker, gruvor och vattenkraft blir infrastrukturen bättre och därmed får flera tillträde till naturen och vildmarken. Det resonemanget utvecklar Joakim Byström, doktorand på Institutionen för geografi vid Umeå Universitet i sin avhandling ”Tourism Development in Resource Peripheries: Conflicting and Unifying Space in Northern Sweden.”

Någon som läst något mer dumt? Man baxnar. En akademisk prostitution utan like. Utförd av en doktorand vid Institutionen för geografi (!)  på Umeå universitet! Häpp!