Inför EU-valet: Vindkraften är en EU-valfråga

 

Foto TT
Foto TT

”Det är vår uppgift att bevara svensk natur åt barn och barnbarn.” Så sade statsministern i regeringsförklaringen den 21 januari.

Vi syftar på vindkraftsutbyggnaden, som blivit ett av våra stora miljöhot. Berg efter berg föröds idag

Att han i ord lyfter naturens värde är bra. Men det är tråkigt när natur, landsbygd och miljö i praktiken återkommande nedprioriteras. Vi syftar på vindkraftsutbyggnaden, som blivit ett av våra stora miljöhot. Berg efter berg föröds idag. Likväl presenterar sig vindkraftens företrädare som miljöns försvarare, med hänvisning till koldioxiden.

Man har fångat upp stämningen från 70-talet, då enskilda vindkraftsentusiaster exploaterade vinden hemma på gården. Därifrån har ambitionerna successivt ökat till vindkraftparker i industriell skala uppe på bergen, enligt en logik som brukar benämnas ”De små stegens tyranni”.
Kan något stoppa detta? Kanske. Vi befinner oss i en fas av politisk instabilitet, med en skakig regeringsbildning. Paradigm kan skifta. Nya energisamtal väntar.

Snart har vi EU-val. Även energifrågan bör nu av partierna hanteras i ett EU-sammanhang. Naturen och vindkraften borde vara en naturlig fråga inför EU-valet. Tänk på sveriges natur och våra barn, när du lägger din röst.
Investeringsviljan vad gäller vindkraft är känslig. På 70-talet lyckades kärnkraftsmotståndarna efter en politisk kampanj nästan vända opinionen och knäcka kärnkraften.

I ett nytt politiskt klimat kan kärnkraften förlängas och förnyas, vilket leder till sämre lönsamhet för vindkraften. Men bättre för vår elberoende industri!
Det var beslutskraften hos en industrivänlig socialdemokrati – före Mp-samarbetet – som banade väg för kärnkraften förra gången, till gagn för vår industriella utveckling.

Europeiska pensions- och andra fonder utgör de viktigaste finansiärerna vid vindkraftinvesteringar. Dessa uppfattar idag att svensk vindkraft är trygga investeringar. Humöret skulle sänkas väsentligt vid minskad generositet vad gäller subventioner för vindkraft i Sverige. Kritiken mot vindkraften är stark bland naturvänner över hela Europa. När når vi en ”tipping point” i folkopinionen?

Även för den som inte tycker om kärnkraft, finns det icke miljöskadliga alternativ till vindkraft på bergen – som havsvindkraft långt från kustlinjen, solenergi och biokraftvärme, för att nämna några. Gynnsammare villkor för anslutning av havsvindkraft, diskuteras nu. Det är klokt.

Låt oss satsa på andra energilösningar än landvindkraft, och rädda Sveriges natur!

”Ett ansvarslöst förslag”  är vad vindkraftens intressenter kommer att säga. Vår replik blir: ”Vi värnar naturen – ni föröder den.”

/ Jan Hedman och Henrik Wachtmeister, ordförande och vice ordförande för Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL.

 

 

Låt oss satsa på andra energilösningar än landvindkraft, och rädda Sveriges natur!

Det är vår uppgift att bevara svensk natur åt barn och barnbarn, sade statsministern i regeringsförklaringen den 21 januari. Att han i ord lyfter naturens värde är bra. Men det är tråkigt när natur, landsbygd och miljö i praktiken återkommande nedprioriteras. Vi syftar på vindkraftsutbyggnaden, som blivit ett av våra stora miljöhot. Berg efter berg föröds idag.

Likväl presenterar sig vindkraftens företrädare i ett halsbrytande lappkast som miljöns försvarare, med hänvisning till koldioxiden. Man har fångat upp stämningarna från 70-talet, då enskilda vindkraft-entusiaster exploaterade vinden hemma på gården. Därifrån har ambitionerna successivt ökat till vindkraftparker i industriell skala uppe på bergen, enligt en logik som brukar benämnas ”De små stegens tyranni”.

Kan något stoppa detta? Kanske. Vi befinner oss i en fas av politisk instabilitet, med en skakig regeringsbildning. Paradigm kan skifta. Nya energisamtal väntar. Naturen har många vänner.

De tidiga generationernas vindkraftverk dör nu sotdöden genom bristande lönsamhet. Men låt oss dessutom ompröva och ifrågasätta de i Energiöverenskommelsen överenskomna 15-åriga subventionerna genom elcertifikat. Vindkraften är ju nu självbärande, enligt branschen. Låt oss då hoppas att några partier nu går före, och verkar för en sådan reform. Politiken bestämmer över subventionerna. Det vill säga vi alla.

Vi kan få en energipolitisk omorientering. L och SD står redan utanför Energiöverenskommelsen. M och Kd har nu åter öppnat för kärnkraft. Vem tar täten, ställer sig upp och viftar med flaggan? Blir hjälte för en del – och paria för andra. För oss som tror på civilitet vinner hjältarna.

I maj har vi EU-val. Även energifrågan bör nu av partierna hanteras i ett EU-sammanhang. Ödesfråga säger någon. Gör då naturen och vindkraften till en tydlig valfråga i EU-valet! Släpp storstadsfokus. Låt rådet till väljarna bli att tänka på Sveriges natur och våra barn, när du lägger din röst.
Investeringsviljan vad gäller vindkraft är känslig. På 70-talet lyckades kärnkraftsmotståndarna efter en politisk kampanj nästan vända opinionen och knäcka kärnkraften. I ett nytt politiskt klimat kan kärnkraften förlängas/förnyas, vilket leder till sämre lönsamhet för vindkraften. Men bättre för vår elberoende industri! Det var beslutskraften hos en industrivänlig socialdemokrati – före MP-samarbetet – som banade väg för kärnkraften förra gången, till gagn för vår industriella utveckling.

Europeiska pensions- och andra fonder utgör de viktigaste finansiärerna vid vindkraftinvesteringar. Dessa uppfattar idag att svensk vindkraft är trygga investeringar. Humöret skulle sänkas väsentligt vid minskad generositet vad gäller subventioner för vindkraft i Sverige. Kritiken mot vindkraften är stark bland naturvänner över hela Europa. När når vi en ”tipping point” i folkopinionen?

Även för den som inte tycker om kärnkraft, finns det icke miljöskadliga alternativ till vindkraft på bergen – som havsvindkraft långt från kustlinjen, solenergi och biokraftvärme, för att nämna några. Gynnsammare villkor för anslutning av havsvindkraft, diskuteras nu. Det är klokt. Låt oss satsa på andra energilösningar än landvindkraft, och rädda Sveriges natur!

”Ett ansvarslöst förslag” är vad vindkraftens intressenter kommer att säga. Vår replik blir: ”Vi värnar naturen – ni föröder den.”

Jan Hedman
Ordförande Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL

Henrik Wachtmeister
Vice ordförande FSL

”Vindkraft är en symbolhandling som håller på att gå över styr”

FSL:s talesperson Henrik Wachtmeister debatterar i ”Aktuell Hållbarhet”

”Debatt. Det nya nätverket Vindkraftens klimatnytta hävdar att vindkraften kan minska klimatutsläppen i Sverige med 50 procent. Det imponerar inte på Föreningen Svenskt Landskapsskydd som menar att vindkraften är ett historiskt misstag.


Henrik Wachtmeister, Föreningen Svenskt Landskapsskydd
Foto: Föreningen Svenskt Landskapsskydd och Pixabay

Det råder inget tvivel om att fossilfri kraft minskar fossil kraft. Det är därför vi i Sverige har en, i stort sett, fossilfri elproduktion med vattenkraft och kärnkraft som bas- och reglerkraft. På senare tid har vindkraften och nu även solkraften gjort sitt intåg. Dessa båda är intermittenta, de producerar bara el när det blåser eller när solen visar sig. De går inte att lita på.

Vindkraft behöver aldrig ta ansvar för elproduktionen eftersom det alltid måste finnas en back-up i form av pålitlig elproduktion. Genom satsningen på vindkraft bygger vi medvetet upp ett energisystem som fungerar intermittent. Varför bygger vi inte bara de fossilfria kraftkällorna som alltid fungerar? Nu blir kostnaden dubbel då vi tydligen ska ha två system.

Ett vindkraftverk har en medellivslängd på cirka 20 år medan vatten- och kärnkraftverk har ca 60 år eller mer. Så om man bygger vindkraft för 30 öre så ska man ta detta gånger tre för att få det jämförbart. Svenska Kraftnät räknar med att på de kallaste vinterdagarna kan vindkraften bara producera ca 10 procent av sin installerade effekt medan vi förlitar vårt välstånd på de andra säkra kraftslagen. Om vatten- och kärnkraft dessutom producerar el när vi trycker på knappen så blir valet lätt. Vindkraft har bara en avknapp, ingen påknapp.

Ur ett miljö-, natur- och landskapsperspektiv är vindkraften förödande. Verken lägger en död hand över hela sitt närområde. Människor och djur lider när verk placeras i deras tysta livsmiljöer. Rapporter från verkligheten talar sitt tydliga språk. Den praxis som domstolar använder avviker markant från det regelverk som myndigheter upprättat. Till exempel behöver en ljudberäkning inte vara platsunik och felaktiga indata kontrolleras aldrig av beslutande organ. Några kritiska frågor på ansökningshandlingarna ställs aldrig. Det viktiga ”worst case” scenariot förbigås konsekvent.

Vindkraftsbranschen hävdar i sin nya rapport att de endast får elcertifikatsbidrag som stöd men vi har identifierat 40 olika stödformer för att locka vindkraftens investerare. Det rör sig om bland anat lägsta fastighetsskatten, att vi måste köpa vindkraftsel med tvång, att alla kringkostnader döljs, vindkraftssamordnare hjälper till, äganderätten upphävs om en granne klagar, allemansrätten kommer aldrig på tal, livscykelanalys behövs inte, demokratisk obalans i tillståndsprocessen, man behöver inte ta hänsyn till varken lågfrekvent ljud eller infraljud som plågar omgivningen på många km avstånd, de som drabbas av sjunkande fastighetsvärden och utebliven sömn får ingen ersättning, vindkraftselen har alltid företräde i elnätet medan andra får stå tillbaka, tillstånd går igenom med mycket oprecisa fakta vilket inte tillåts inom andra branscher, inga kompensationskrav på förödelsen, återvinningen är inte löst till fullo. Vad värre är att vindkraften inte kan uppvisa någon nätnytta, inte heller någon effektnytta eftersom de andra pålitliga energislagen ändå måste finnas.

Så vindkraften har en mycket mörk baksida som i jämförelse med de andra kraftslagen här nämnda gör att vindkraftsutbyggnaden måste dämpas till förmån för de andra som man kan styra och som inte väcker avsky på landsbygden. Ytanspråken i vår värdefulla natur är enorma när det gäller vindkraft. Landskapsförstörelsen likaså.

Vi är övertygade om att vindkraft är en symbolhandling som nu håller på att gå överstyr, en gökunge som måste matas. Politikerna har målat in sig i ett hörn och deras beslut och mål måste ifrågasättas. Vi har inga problem med fossilfri elproduktion men vindkraftens nackdelar gör att den måste fasas ut snarast.
Vindkraftsbranschen ser i stort sett allt som hinder för utbyggnad, försvaret, flyget, äganderätt, allemansrätt, demokratiska processer, det kommunala vetot, av artskyddsförordningen skyddsvärda fåglar och djur, rödlistade växter, människor och husdjur på landsbygden, omedgörliga politiker, myndigheter som kommer med rimliga förslag om till exempel elcertifikatshanteringen. Vindkraftens iskalla affärsmän skyr inga medel och Sverige har blivit ett paradis där vår natur, landsbygd och dess invånare handlas med på världens börser.

Vindkraftens anhängare berör även vår förmåga att exportera el framöver och de sitter på två stolar i denna fråga. Man vill fasa ut kärnkraften och därmed höjs elpriset då tillgången minskar men samtidigt minskar möjligheten till fossilfri export. Våra mottagarländer vill inte ha opålitlig vindkraft, de vill, liksom vi, ha el när den behövs i deras företag och hushåll.”

Henrik Wachtmeister
Talesperson Föreningen Svenskt Landskapsskydd

Finns intresse att starta en regional förening för opinionsbildning mot vindkraft?

Nu jävlar får det vara nog. Länkad artikel är nog det värsta jag läst på länge i vindkraftsväg hos MittMedia. Därför gör jag nu en intressesondering:

Finns intresse att starta en regional förening för opinionsbildning mot vindkraft?

Jag tänker mig geografisk avgränsning till Ångermanland i en första veva. Man skulle kunna expandera till Medelpad i ett senare skede och då får man överlappning med länet.

Föreningen skulle i första hand vara en plattform för opinionsarbete och stöd till lokala aktionsgrupper (som är kopplade till specifika vindkraftsprojekt). För denna texts skull, tänk er ett namn i stil med ”Vindkraftsmotstånd i Ångermanland – VÅ”.

Tanken är inte att starta något klassiskt föreningsliv. Istället är det en plattform där aktivitetsfrågan ägs av de medlemmar som engagerar sig. Konkret arbete kan vara:

– Författa insändare och debattartiklar. Om dessa får författarens signatur kompletterad med ”VÅ”, så visar vi upp för politikerna att det finns ett organiserat motstånd.

– Bedriva underrättelsearbete om status på vindkraftsprojekt och -politik, samt publicera dessa systematiskt på en samlad hemsida.

– Kontakta och utöva press på enskilda politiker. Det gäller nämndsledamöter, kommunstyrelsefolk, fullmäktigeledamöter, m.fl.

– Avkräva de politiska partierna svar regionalt på hur de ser på vindkraftsfrågan och publicera svaren.

– Producera antivindkraftsmaterial för sociala medier.

– M.m.

Jan Hedman på Föreningen Svenskt Landsskapsskydd är beredd att hjälpa till vid uppstart. Föreningen kan och bör bli medlem i FSL.

Erfarenheten visar att man inte behöver vara så många för att komma igång. 10 personer är mer än tillräckligt initialt. Erfarenheterna visar också att en spridning på folk i allt från ålder, kön, politiska uppfattningar och bostadsort är positivt och främjande för den goda saken.

Jag ser framför mig en ”modern” förening. Det betyder att man har stadgar, styrelse, o.s.v. på klassiskt vis, men att kommunikation främst sker digitalt och på telefon. Ingen medlemsavgift. Kanske möjlighet för sympatisörer att donera en slant. Givet avstånden måste man hålla obligatoriska fysiska möten till ett minimum. Det ska vara enkelt att vara med och engagerad och alla och envar ska kunna bidra efter förmåga och kapacitet, tänker jag.

Jag nås på 070-214 90 60.

Kommentera, resonera, ställ frågor eller lämna förslag i kommentarsfältet!

/Sven Valerio

Miljövänliga tekniker isf vindkraft

Debattartikel i GP.

Senaste året har det kommunala vindkraftvetot flitigt diskuterats. Men kanske blir det aldrig aktuellt att tvinga sig på ovilliga kommuner – tack vare miljövänliga tekniker i stället för vindkraft. Utan naturförödelse, fågeldöd och hälsorisker för närboende.

Den icke kustnära havsbaserade vindkraften tilldrar sig allt större intresse. Den är dyrare än landbaserad, men utvecklas snabbt bland annat i Nordsjön. Nyligen har norska Statoil beslutat att bygga en flytande vindkraftpark utanför Skottlands kust. Vattenfall bygger redan havsvindkraftverk i Nordsjön. På Chalmers i Göteborg finns en kvalificerad forskningsmiljö för utveckling av havsvindkraft. Internationellt sker en kraftig expansion.

Snabbt tekniskt genombrott

En annan uppmuntrande berättelse utgör solenergitekniken, med dess dramatiska produktivitetsutveckling. Genom snabba och genomgripande tekniska landvinningar har nu kostnaden för solenergi fallit i en takt som få kunnat förutse för bara något år sedan. Under 2017 kom nyheten att solel i de nya indiska anläggningarna produceras till lägre kostnad än kolgenererad el. Solel är ännu på våra breddgrader dyrare än vindel, men kostnadskurvorna beräknas snart korsa varandra. Det är ett paradigmskifte – och ändå återstår stora utvecklingspotentialer med nya grundämnen i solpanelerna.

En tredje utvecklingsbar kraftkälla är biokraftvärmen. Kraftvärmeverken i fjärrvärmenäten producerar el när elen behövs som bäst – när det är kallt och det finns uppvärmningsbehov. En EU-rapport från 2014 uppskattar den svenska potentialen till 40 TWh – en fördubbling jämfört med i dag.

Vi kan nu välja att satsa på utbyggnad av solkraft, havsvindkraft och biokraftvärme – utan att ytterligare föröda våra landskap och kuster.

Vi ska inte blunda för att både solkraft och havsvindkraft också har betydande nackdelar. Båda är intermittenta, det vill säga ”bara-ibland”, och kan aldrig få en dominerande roll. Båda bidrar till att sänka lönsamheten för stabila kraftkällor.

Men de är långt mindre naturförödande i jämförelse med landbaserad vindkraft. Där ligger tyngdpunkten i vårt resonemang. Vår utgångspunkt är elförsörjning med iakttagande av naturskydds- och hälsoskyddsintresset.

Kan välja en annan väg

Vi har nu ett av allt att döma långsiktigt elöverskott. Vi startar nära noll vad gäller solkraft och havsvindkraft, som ännu utgör en mycket liten del av vår elproduktion. Vår befintliga vatten-, vind- och kärnkraft är redan i dag koldioxidsnål. Vi kan nu välja att satsa på utbyggnad av solkraft, havsvindkraft och biokraftvärme – utan att ytterligare föröda våra landskap och kuster. Vi bevarar handlingsfriheten beträffande kärnkraftens framtid.

Via så kallade elcertifikat subventionerar vi i dag de förlustgivande och koldioxidfria produktionssätten – däribland landvindkraft. Genom fri konkurrens ska dessa tävla mot varandra på lika villkor. Samhällsnyttan minus samhällskostnaden ska ge en samhällsvinst för varje producerad MWh. Men samhällskostnaden varierar kraftigt. Nettot kan bli negativt, då landvindkraft ofta medför långvariga hälsoproblem för närboende, samt mycket stora förluster av naturvärden.

Om vi nu genom modernare elproduktion kan vinna samma samhällsnytta utan att drabbas av landvindkraftens uppenbara olägenheter och kostnader – varför ska denna då uppmuntras med elcertifikat? Och varför ska den då över huvud taget tillåtas?

Inga vindkrafttorn på våra berg

Vi påstår att dessa oönskade samhällskostnader nu går att välja bort med bibehållen försörjningstrygghet. Valet är politiskt – inte tekniskt. Teknikutvecklingen medger att vi kan göra kloka politiska val. Men de traditionella vindkraftbolagen och deras organisationer blockerar. De representerar inte framtiden, men har starka politiska bundsförvanter. Nu öppnas möjligheterna för en miljö- och industrivänlig riksdagsmajoritet att tillgodose eltillförseln med miljövänliga teknikslag. Dit hör inte vindkrafttorn på våra berg.

Styr om – välj rätt framtid! Vi ser med tillförsikt fram mot att energiöverkommelsen bryts och omprövas i samband med valet. Ta intryck av Uppsala kommun, som nyligen beslutat överge sina vindkraftplaner till förmån för solenergi!

Jan Hedman

ordförande Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL

Henrik Wachtmeister

vice ordförande, Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL

 

Det kommunala vetot igen

Under vintern har det kommunala vetot varit aktuellt. Departementet genomförde en enkät som visade att 19 av de 22 tillfrågade kommunerna ville ha kvar vetot. Svensk Vindenergi gjorde en tolkning med betydande underhållningsvärde  ( se vår kommentar https://www.dagenssamhalle.se/debatt/kommunerna-vill-ha-kvar-vindkraftsvetot-20451 ). Men hur skulle departementet reagera?

Svensk Vindenergi meddelar nu följande: “…..väljer regeringen att inte lägga fram en proposition innan valet. Det är en stor besvikelse som riskerar att få betydande påverkan på omställningstakten.“     ( http://svenskvindenergi.org/blogg/konsekvent-politik-efterfragas  )

Detta är naturligt för oss ett glädjande meddelande. Det blir alltså valutgången i höst som avgör. Vi har emellertid ännu ingen källa från Regeringskansliet eller annat håll, utan bara Sv. Vindenergi.  Spännande…..

/Jan Hedman, 13 mars 2018
Ordförande FSL

En majoritet av kommunerna vill ha kvar vetorätten

En majoritet av kommunerna vill ha kvar vetorätten. Följande artikel av FSL ( här delvis förkortad ) publiceras idag i flertal media:

”Vindkraften byggs nu ut i rask takt. FSL, Föreningen Svenskt Landskapsskydd, är motståndare till utbyggnaden, som förvandlar stora markområden på landsbygden till industrilandskap, och som medför hälsoproblem för många närboende. Kommunerna har vetorätt mot utbyggnad, det vill säga de kan säga nej tack till en föreslagen etablering.

Energimyndigheten och Naturvårdsverket har nu föreslagit att regeln om det så kallade kommunala vindkraftsvetot ska upphävas. Regeringen har lagt ut frågan på remiss. FSL har gått genom svaren.

Vindkraftsbranschens intresseorganisation Svensk Vindenergi stöder förslaget. Många vänner av kommunalt självstyre är emot, till exempel SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Det lokala självstyret är det argument som väger tyngst bland de flesta kommunerna. För FSL är naturskyddsfrågan viktig.

Det visar sig att av 22 svarande kommuner, är 19 negativa till förslaget. En stark majoritet vill alltså ha kvar vetorätten.

Vetorätten är redan idag begränsad till större parker. Den infaller först vid fler än sju verk, eller vid fler än två verk över 150 meters höjd. Nu planeras vindparker i landet med upp till 250 meters höjd. En större vindkraftetablering av modernt slag dominerar och präglar karaktären för hela kommunen. Detta är ett gott och sakligt argument för att kommunerna även fortsättningsvis ska äga frågan – på samma sätt som uranbrytning och slutförvar av kärnavfall i dag är föremål för kommunal vetorätt.

Nu väntar vi på propositionen. Om det blir någon. Enligt FSL är frågan inte angelägen, dagens lagstiftning fungerar väl, vilket också stöds av kommunernas inställning och remissvar.

Men vindkraftsindustrins intresseorganisation Svensk Vindenergi lobbar energiskt för att kommunernas vetorätt ska bort.

Jan Hedman och Henrik Wachtmeister
ordförande resp. vice ordförande för FSL – Föreningen Svenskt Landskapsskydd

Per Fahlén
professor emeritus (f.d. energi och miljö, Chalmers Tekniska Högskola), medlem av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin IVA

Här kan man ta del av svaren från dem som har ombetts att svara på remissen Statens energimyndighets och Naturvårdsverkets rapport om kommunal tillstyrkan av vindkraft.

Närodlad politik och det kommunala vindkraftsvetot

Kommuner har sedan 2009 vetorätt mot vindkraftsutbyggnad. Detta är emellertid en ordning som vindindustrin vill ändra, konstaterar Jan Hedman ordförande för Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL:

”Allianspartierna försvarar vindkraftsvetot, medan den politiska vänstern omfamnar det internationella riskkapitalet och är emot kommunernas beslutanderätt. Åsa Romson beställde innan hon avgick en utredning, som med all sannolikhet kommer att ifrågasätta vetot. Fokus hamnar då på Centern, som är parlamentarisk vågmästare i frågan.

För uranbrytning och slutförvar av kärnavfall råder kommunal vetorätt. Kommunen kan, liksom vid vindkraft, utan särskild motivering tacka nej. Vi menar att detta är en klok ordning, och att i eget hus bör kommunernas egna valda politiker vara herrar. Avsikten med nu gällande lagstiftning från 2009 var enligt förarbetena explicit att inte minska kommunernas inflytande vad gäller vindkraftetableringar. Många kommuner välkomnar vindkraft. Det finns då heller inget motiv för att tvinga sig på de motvilliga – detta är en fråga om lokalt självstyre. Motsatt synsätt vittnar om ett bekymmersamt storstadsperspektiv.

I höstas meddelade Centerns energipolitiske talesperson Rickard Nordin att Centern tillsammans med de borgerliga partierna står fast vid vindkraftvetot, i en artikel rubricerad Det kommunala vetot utmärkt exempel på närodlad politik. Centern är nämligen parlamentarisk vågmästare i veto-frågan, och värnar klokt nog det kommunala självstyret.

Nyår 2016 kom regeringens regleringsbrev till Energimyndigheten. Där får Energimyndigheten uppdraget (tillsammans med Naturvårdsverket) att analysera om behov finns för ytterligare åtgärder för att underlätta tillståndsprocessen. Avrapportering efter nyår 2017.

Mot denna bakgrund fick Åsa Romson i våras en fråga i riksdagen om hon var beredd att ta bort vetorätten. Romson svarade att detta kan vi ta ställning till först efter avrapportering. Samtidigt skrev energiminister Abraham Baylan kryptiskt att vi ska se över regelverken på energiområdet och modifiera dem så att de är anpassade till effektutmaningen.

Mot denna bakgrund fick Åsa Romson i våras en fråga i riksdagen om hon var beredd att ta bort vetorätten. Romson svarade att detta kan vi ta ställning till först efter avrapportering. Samtidigt skrev energiminister Abraham Baylan kryptiskt att vi ska se över regelverken på energiområdet och modifiera dem så att de är anpassade till effektutmaningen.

Energimyndigheten – som trogen vän till vindkraftindustrin – har alltsedan vetorättens tillkomst 2009 argumenterat för att denna bör avskaffas, Och regeringen är motståndare till vetot. Vad rapporteringen kommer att föreslå är nu lätt att räkna ut.

Så snart kommer frågan åter att landa i knäet på Centern. Vi hoppas på att centerpolitiken fortsätter att vara närodlad med kommunalt och regionalt självstyre i högsätet.”

Jan Hedman

ordförande för Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL

Länk.

Vindkraft – en investering med hög politisk risk

61beb1fe-2cfd-4124-b6e1-8dbe8a493730

Kan en investerare i svensk vindkraft – till exempel en europeisk pensionsfond – inför valet 2018 känna sig trygg om fortsatt subventionspolitik?

Läs Föreningen Svenskt Landskapsskydds debattartikel på dagens SvD debatt
http://www.svd.se/vindkraft-en-investering-med-hog-politisk-risk/i/senaste

I oktober 2015 beslutade riksdagen om den 60-procentiga subventionshöjning som vindindustrin nu behöver för sin räddning. Alla partier utom Sverigedemokraterna slöt upp, även om stödet internt i flera partier var skakigt. Knappt hade bläcket torkat på riksdagsprotokollet, innan vindindustrin började argumentera för ytterligare höjningar.

Förra fredagens energiöverenskommelse växlar kärnkraft utan effektskatt, i utbyte mot ännu en kraftig subventionshöjning till vindkraft.

När dammet lagt sig kommer höjningen att vara kontroversiell. Många menar att vindkraftssubventioner genom de så kallade elcertifikaten nu gjort sitt, till exempel elcertifikatsystemets upphovsman (Second Opinion 2015-09-04). Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott liksom Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, vill avsluta certifikaten. Även SD vill avveckla subventionssystemet, och Liberalerna motsätter sig nu nya elcertifikat efter 2020.

MP räknar nu med att subventionerad svensk koldioxfri vindel ska försörja delar av Europa. Men verkligheten är att fossilkraft säljs avsevärt billigare än osubventionerad vindkraft under överskådlig tid framöver, och det är inte svenska politiker som bestämmer detta. Världsutbudet av kol, olja och gas håller världsmarknadspriserna nere, och det är verkligheten som räknas – inte drömmarna. Vem räknar med europeisk solidaritet i frågan?

I verkligheten bygger vi vindkraft för att sälja kraftigt subventionerad förlust-el. Vindbolagen försöker nu sälja ut sina förlustbringande vindkraftverk, för att koncentrera sig på projektering/byggnation, och riktar sig särskilt till köpare som kommuner, landsting och pensionsfonder. Till dig och mig.

Kan vi ta för givet att efter valet 2018 kommer den politiska majoriteten att troget försvara vindkraftssubventionerna allt medan förlusterna fortsätter – likt varvsstödet på 70-talet? Decemberöverenskommelsen höll mindre än ett år. MP menar nu att 2040 ska vi ha 100 procent förnybart, medan M hävdar att kärnkraften kan fortsätta utan tidsbegränsning. När spricker bubblan?

Följdfråga: Kan en investerare i svensk vindkraft – till exempel europeiska pensionsfonder – inför valet 2018 känna sig trygg om fortsatt subventionspolitik? Hänger investeringens avkastning på en politisk spekulation i att subventionspolitiken fortsätter? Kan den i annat fall – liksom kolgruvor – rentav närma sig ”stranded assets” ?

Osannolika resonemang? Tja…. hur skulle du vilja satsa dina egna sparpengar?

Jan Hedman

ordförande för Föreningen Svenskt Landskapsskydd

Henrik Wachtmeister

presstalesman för Föreningen Svenskt Landskapsskydd

 

Halverat stöd för vindkraft i mellersta Norrland

980

Vindkraftparkerna Björkhöjden och Ögonfägnaden i Ragunda, Sollefteå och Strömsunds kommuner har nyligen invigts på en bergstopp, med orkester och servering, tjo och tjim. ”Vi har känt ett stort stöd från kommunerna, det lokala näringslivet och allmänheten” säger vd i vindkraftbolaget SSVAB.

Hoppas alla hade trevligt. Även jag har haft ganska trevligt, men av en annan anledning. Jag läste nämligen den färska SOM-undersökningen 2015, med en aktuell lägesrapportering från forskningsprojektet om Sveriges energiopinion. Här finns intressanta saker att läsa.

Till exempel syns att årets siffror är tämligen oförändrade jämfört med i fjol. Här ligger nu andelen som vill satsa mer på vindkraften mellan 55 och 66 procent för alla Sveriges områden – utom ett.

Undantaget utmärker sig kraftigt: mellersta Norrland redovisar 40 procent. En halvering från de 80 procent som gällde för området 2008. Det stora raset har kommit efter 2013. Ett halverat stöd på några år, som sammanfaller i tid och rum med den hårdast vindkraftskövlade landsdelen. Något för våra politiker att tänka på inför 2018. Och för väljarna att hålla i minnet.

Jan Hedman

Ordförande för Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL