En uppsats om hur bristande lokal acceptans stoppade Fängsjö/Storsjöhöjdens vk-projekt..

Animation av Fängsjö/ Storsjöhöjdens vkv i Omsjö. Foto: Forsca.

En uppsats av Sara Ericson vid Uppsala Universitet:  ”Vindkraft och interregional rättvisa. En fallstudie om hur bristande lokal acceptans stoppade en vindkraftsetablering i Sollefteå”.  (Fängsjö/Storsjöhöjdens vk-projekt / admin) Länk till uppsatsen längst ner.

SAMMANFATTNING.

”Ericson, S. 2021. Vindkraft och interregional rättvisa: En fallstudie om hur bristande lokal acceptans stoppade en vindkraftsetablering i Sollefteå. Uppsatser Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.

Studien utfördes som en kvalitativ fallstudie av en vindkraftsetablering som inte fick tillstånd att genomföras i Sollefteå kommun. Syftet var att undersöka samhällsacceptans med fokus på interregional rättvisa och regionalt ansvarstagande. Nationella rättvisefrågor behandlas när det kommer till relationen mellan norra och södra Sverige och stad och landsbygd. 19 intervjuer användes för att samla åsikter från fyra olika respondentgrupper:
lokalbefolkning, kommunpolitiker i Sollefteå kommun, tjänstepersoner för kommunen och samer med rennäring i området.

Studien visar på att det finns en upplevd orättvisa i området orsakad av en hög andel vindkraft och förnybar elproduktion jämfört med andra delar av Sverige. Vindkraftens påverkan lokalt ansågs vara övervägande negativ. Ersättningen för etableringarna ansågs inte tillräcklig för att kompensera för den negativa lokala påverkan. Det skapar en upplevelse av interregional orättvisa där vissa regioner tar större ansvar för den förnybara elproduktionen. Upplevelsen av ett för högt regionalt ansvarstagande utan tillräcklig lokal nytta försämrar
samhällsacceptansen. Studien påvisar att den lokala nyttan i samband med vindkraftsetableringen är en avgörande faktor för samhällsacceptansen ur ett rättviseperspektiv mellan regioner. Även förtroende till etableraren och både förståelse och kunskap bland etablerare visade sig vara betydande för den upplevda påverkan av en vindkraftsetablering.”

Ett stort TACK Sara Ericson!

Uppsats om Fängsjö – Storsjöhöjden av Sara Ericson  

Västra Initiativets syn på sprickan i Alliansen Sollefteå kn

#10 SPRICKAN I SOLLEFTEÅ – VÄSTRA INITIATIVET LÄMNAR MAJORITETSSAMMARBETET
Den 5 februari meddelade det lokala kommunala partiet Västra intiativet i Sollefteå att de lämnar majoritetssammarbetet de haft tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet.
I denna podd får ni höra bakgrunden och vi djupdyker i hur förhandlingarna som ledde till beslutet har sett ut. Gilla och dela inlägget och glöm inte att följa Regionpodden på sociala medier för att få aviseringar för kommande avsnitt.
För att lyssna på podden klicka på någon av följande länkar:
Eller leta där du hittar poddar!

 

10: #10 Sprickan i Sollefteå – Västra initiativet lämnar majoritetssammarbetet – Regionpodden

 

SLU:s rapport – Renarna föredrar områden där vindkraften inte syns

Den här studien av SLU slutfördes för några år sedan. Studien visar tydligt att renarna skyr vindkraftsområden.  ”Resultaten tyder alltså på att den fortlöpande driften av parkerna under både dag och natt påverkar renarna mer än de plötsliga ljud som den ökade mänskliga aktiviteten orsakar under byggnadsarbetet, säger Anna Skarin, forskare vid SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård.”

Hela rapporten:

En stor del av den svenska vindkraftsutbyggnaden sker idag inom renskötselområdet. En studie visar att renar undviker att beta i områden med vindkraftverk inom synhåll, och att nya vindkraftsparker även verkar förändra valet av kalvningsplatser. Resultaten kan bidra till att nya parker planeras med större hänsyn till renskötseln.

Bakom studien, som publicerats i tidskriften Ecology and Evolution, står Anna Skarin och Per Sandström från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Moudud Alam från Högskolan Dalarna.

Forskarna använde GPS-data från 50 renar (vajor) i Malå sameby i Västerbotten, för att följa hur renarnas val av kalvningsplatser och betesområde påverkades av driften av två mindre vindkraftsparker med 8 respektive 10 verk. De båda parkerna är belägna 4 km från varandra i renarnas kalvningsområde strax norr om Malå samhälle och renarna följdes under sex kalvningssäsonger (maj–juni), två före byggnation (2008–2009), två under byggnation (2010–2011) och två när vindkraftverken var i drift (2015–2016).

Resultaten från studien visade att renarna valde sina kalvningsplatser längre bort från vindkraftsparkerna under driften jämfört med före byggnation. Renarna valde också hemområden, och betesområden inom dessa hemområden, som var belägna längre bort från vindparkerna både under byggnation och under drift av parkerna i samma jämförelse. En tydlig förändring var att renarna undvek områden där vindkraftverken var synliga, till fördel för områden där verken inte syntes när vindkraftsparken satts i drift. En kilometer från parkerna ökade användningen av de skymda områdena med 14 procent och fem kilometer ifrån ökade den med 79 procent. Driften av vindkraftverken hade en större negativ påverkan på renarnas val av hemområden och betesområden än uppbyggnadsarbetet hade.

– Att renarna så markant ökade användningen av områden där vindkraftverken inte syns, betyder enligt vår tolkning att det är vindkraftverken i sig som stör renarna. Resultaten tyder alltså på att den fortlöpande driften av parkerna under både dag och natt påverkar renarna mer än de plötsliga ljud som den ökade mänskliga aktiviteten orsakar under byggnadsarbetet, säger Anna Skarin, forskare vid SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård.

Vid framtida projektering av vindkraftverk kan högupplöst topografisk information tillsammans med de planerade vindkraftverkens positioner göra det lättare att identifiera känsliga områden för renar och förbättra planeringen och placeringen av nya vindkraftparker.”

Kontaktperson

Anna Skarin, forskare
Institutionen för husdjurens utfodring och vård
Sveriges lantbruksuniversitet
anna.skarin@slu.se, 018-67 19 54

NOT.  Mer om hur vindkraften stör älgar, renar och dödar rovfåglar finns att läsa här.

MOTVIND. Gruppsidor i Facebook om motståndet mot vindkraft i Sollefteå kn

Det finns många gruppsidor på Facebook från hela landet om motståndet mot vindkraft.  De flesta har epitetet  MOTVIND i namnet.  ”Motvind” är ett sätt att länka samman vindkraftsdebatten som förs i många  länder. Motvind Norge tex har på kort tid lyckats med det vi i Sverige misslyckats med. De har fått media på fötterna, samlat ett stort folkligt stöd och drivit igenom ett stopp för all landbaserad vindkraft. Även i andra länder, ffa i Tyskland och Danmark, växer motståndet kraftigt och vi vill därför, även från vår lilla horisont, stödja detta växande motstånd. MOTVIND!

Inom Sollefteå kommun finns det minst ett par gruppsidor i Facebook som är aktiva i motståndet till vindkraft.

Den äldsta är ”Motvind – Vindkraftsexploateringen i Sollefteå kommun” som startade 2011 när de första vindkraftsprojekten började planeras i kommunen. Sedan dess har gruppen växt och har nu ca 630 medlemmar.

En nybildad motvindsgrupp har bildats Graninge. De skriver så här: ”Vi gör vad vi kan för att försöka förhindra fortsatt framtida utveckling av vindkraftsutbyggnad i Graninge.” Gruppen heter ”Stopp för mer vindkraft i Graninge”.

Varmt välkommen att gå med i Facebook-grupperna! Följ informationen om det som händer kring vindkraftsprojekten i kommunen och delta i debatten kring motståndet mot dessa på gruppsidorna. Välkommen!

På tal om ”Layout”.. Monsterverken på Ranasjöberget.

Flodin/Maud Olofsson /länsstyrelsen ser ut att lyckas med att få förverkliga sina destruktiva planer för delar av Fjällsjöälvens dalgång. Detta uppnår de genom att förvränga betydelsen av ordet “Layout”.

För varje annan människa är det uppenbart att ordet “layout” betyder  skiss, plan eller disposition. I Svenska Akademins Ordlista saknas ordet men på nätet finns gott om synonymer. Ingen av dessa synonymer indikerar att man skall byta ut de saker men skall arrangera med sin layout. Men det är precis vad ovan nämnda gäng har gjort; enligt Flodins miljökonsekvensutredning(MKB) gällande Ranasjö avses 2-3,5 MW-verk(“Ansökan avser vindkraftverk med en maximal totalhöjd på omkring 201 meter och en märkeffekt på 2-3,5 MW. sid 49 MKB”) och i en tabell på sida 50 redogör han för 4 presumtiva kandidater.

Vinglängderna varierar mellan  50 och 57 m. Jag har räknat på den högsta siffran och får då fram en “swept area” på ca 12490 m2. Detta var alltså det “värsta” scenariot i MKBn.

“Ansökan avser vindkraftverk med en maximal totalhöjd på omkring 201 meter och en märkeffekt på 2-3,5 MW. sid 49 MKB”) Lägg märke till att totalhöjd anges till “omkring” 201 meter medan märkeffekten inte innehåller något “omkring”.

Hur går man då tillväga för att driva igenom denna totalt oacceptabla förändring av rotordiametrarna?

Jo, man kallar det för “Layout”!?   Hallå länsstyrelsen; Hur tänkte ni?

OM det skedde av obetänksamhet eller ren dumhet är det med tanke på konsekvenserna för närboende och miljön tragiskt.

Om det skedde med beräknande slughet är det rent och skärt bedrägeri. Och jag lutar åt det sistnämnda.

/ Brita Isaksson

Per Fahlén om vindkraftens konsekvenser

Professor emeritus Per Fahlén intervjuas här av SwebbTV om bl.a. vindkraftens konsekvenser och gigantiska kostnader utan att det gjordes någon som helst konsekvensanalys av Energikommissionen innan beslutet om vk-utbyggnaden påbörjades. Vindkraftsexploateringen är på väg att bli en ekonomisk- och kommande miljökatastrof.

En skriftlig resumé av SwebbTV:s  intervju med Per Fahlén.

”Per Fahlén är professor från Chalmers tekniska högskola. Han är också ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin) och har intresserat sig för egenskaperna hos den vindkraft som just nu installeras över hela Sverige. Samtalet handlar om detta och är en uppföljning på vårt tidigare program med protestgruppen ”Nej till vindkraft på Ripfjället”.
Det arbete som gruppen gjort är imponerande säger Per. Påtagligt är att de privatpersoner som drabbas blir så mycket mer kunniga i sakfrågan, mer än de politiker och tjänstemän som handlägger dessa ärenden.
Att politiker och tjänstemän vägrar att diskutera frågan med de drabbade, vilket framkom i programmet om Ripfjället, det verkar vara något som sker i hela landet.
Efter decennier med intensiv marknadsföring har det blivit som ett axiom. Klimatet kräver att vi ska ställa om.
Men om vi ska göra det, varför ska vi ställa om till något som är sämre än det vi redan har?
Om man nu anser att vi ska minska koldioxidutsläppen så är vindkraften så mycket sämre än vad kärnkraften är, menar Per Fahlen. Den orsakar, baserat på Vattenfalls egna beräkningar uppemot sex gånger så höga koldioxidutsläpp som kärnkraften, om man tittar på effekterna i hela elsystemet.
Dessutom ger vindkraft dålig systemeffektivitet. Tittar man på hur mycket energi man får tillbaka, ger vindkraft fyra gånger mer än vad som gått åt för att bygga den medan kärnkraft ger tillbaka 75 gånger mer.
Förnybart är också något som är aktuellt, men tvärtemot vad många tror, kräver vindkraft mer av icke förnybart material än vad kärnkraft gör.
Man måste dessutom komplettera vindkraften med annan typ av reservkraft som kostar energi att bygga och driva.
Om man summerar allt så är vindkraft inte förnybart, inte hållbart och inte klimatsmart i jämförelse med kärnkraft.
Varför man då driver detta är oklart. Det är en politisk värdering, inte ett tekniskt funktionellt motiverat beslut.
Man kan misstänka att det grundas i motstånd mot kärnkraft.
Man är på väg att ställa om hela Sveriges elkraft utan någon form av saklig analys.
Jag skickade synpunkter till samtliga ledamöter i energikommissionen när den var nybildad, men fick inte svar från någon, säger Per.
Jan Björklund sade att havsbaserad vindkraft inte behöver betala anslutningskostnaderna. Den meningen kostade etthundrafemtio miljarder.
Nu har man ju ökat på önskemålen ytterligare.
En utredning som gjordes landande i att skulle man bygga systemet förnybart så skulle det kosta ungefär ettusensexhundra miljarder.
Då kan man konstatera att det förmodligen är en underskattad siffra eftersom stora projekt oftast blir dyrare än kalkylerat.
Hur är det tänkt att man ska komplettera vindkraften, vindstilla dagar? I stor utsträckning sker detta med gasturbiner som alltså drivs med fossilt bränsle.
Man har satt igång allt utan att ha det klart för sig.
Ökningen av elkostnaderna beror på hur mycket man måste ersätta, men det blir avsevärt högre kostnader.
Förutom högre kostnader får vi ökade koldioxidutsläpp.
Alla myndigheter har som direktiv att de ska underlätta för vindkraft, och då har man också undantagit vindkraft från ett antal lagar och regler.
Det var till exempel ett vindkraftverk som rasade nyligen, och i den typen av frågor gäller EU,s maskindirektiv. Där har man tagit bort säkerhetskraven för vindkraft när det gäller risk för tredje man, trots att vindkraften innebär stor risk för de boende, iskast kan ske vintertid, det har hänt att rotorblad har lossnat.
Exploatörerna levererar själva underlag vad gäller påverkan på djur och natur via egna konsulter.
När brister påtalas hänvisas till bristande erfarenhet och man vill att det ska forskas om detta, men under tiden byggs ju tusentals vindkraftverk.
Många gånger hoppar man över lagstadgade besiktningar, vindkraftverken kan vara i drift i år utan att något ses över.
Sammanfattnings vill jag beskriva det som planlöst, lönlöst och laglöst, säger Per.
Exploatören är skyldig att lämna in en MKB (miljökonsekvensbeskrivning), men egna beräknade uppgifter, rimligheten ifrågasätts inte.
Om någon senare påtalar brister så är det i praktiken svårt att få igenom förändringar.
Ett stort problem med vindkraften är att den ökar kostnaderna för andra energislag. De får minska sin produktion då vindkraften producerar som mest, det är hela tiden vindkraften som ska ha företräde, vilket ger mindre intäkter till vattenkraft och kärnkraft.
Hela vattenkraftens framtid sätts därmed på spel.
Både för ekonomin och miljöns skull kan man hoppas på att de partier som är emot detta, gör en gemensam sak och sätter stopp.
Väldigt många människor får sin livsmiljö ödelagd och upplever att de blir överkörda av myndigheterna. Domstolarna tar också politiska hänsyn i frågan, vilket strider mot grundlagen. Det är riktigt allvarligt.
————–
Stöd Swebbtv:
Swish 123 535 86 92
Bankgiro 147-0558
Bankkonto (månadsgivare) 9235-229 11 86
Mail:info@swebbtv.se
Anmälan nyhetsbrev:Nyhetsbrev – SwebbTV

Vindkraft och pengar – Viksjö, Ranasjö

Satsningen på vindkraft världen över drar till sig intressenter av allehanda slag. Det finns pengar att hämta för alla såsom projektörer, markägare, konsulter, leverantörer, jurister och kapitalförvaltare samt även brottslingar som i fallet Viksjö. Pengar finns också att hämta om man kan hantera tillståndsprocessen till sin fördel. Vår livsmiljö och natur har blivit en handelsvara för riskkapitalister varav ett flertal är utländska.

De som får betala kalaset är elkonsumenter samt de som drabbas av den landgrabbing ( markrofferi) som pågår i vindkraftens tecken. Jag kallar det för landgrabbing därför att konsekvensen är att många människors och även djurs livsmiljö drabbas av oönskade konsekvenser i form av störande ljud, blinkande lanternor, iskast och ett omfattande nät av vägar och kraftledningsgator som tar stora skogsområden i anspråk. Tillika är denna energikälla en av de sämsta som vi brukar och ger en rad oönskade effekter för landets andra energiproducenter, inte minst för Sollefteå stads eget kraftverk.

Jag har på nära håll följt projektet Ranasjöhöjden som numera drivs av vindhussen Flodin ( epitetet tagit från dagspressen) och bolaget Arise Detta projekt är lokaliserat nära Fjällsjöälvens dalgång med många närboende. Det finns därför uppenbara risker för oönskade bullereffekter för de som bor där. De olika beräkningar rörande bullernivåer som redovisats under årens lopp har visat en märklig utveckling. Under en tid på ca 5 år har storleken på vindkraftverken vuxit från 3 till 6 MW samtidigt har den s. k. källstyrkan (bullret) ökat från 105 till 108 dBA. Det uppseendeväckande är att samtidigt så har de beräknade bullernivåerna vid närbelägna bosättningar sjunkit. Tidigare fanns det några positioner där den kritiska nivån 40 dBA överskreds men inte nu längre. Mycket märkligt! Detta förhållande har framförts till Mark- och Miljödomstolar men utan att det på något sätt beaktats eller bemötts. Man hänvisar till att eventuella problem med buller får tas upp när väl driften är igång och då som ett tillsynsärende.

Erfarenheter från andra projekt visar att driva ett tillsynsärende är en hopplös kamp.  Det är mycket anmärkningsvärt att det på myndighetssidan inte finns vare sig kompetens eller vilja att kontrollera det underlag som lämnas av projektörerna. Man kan med rätta fråga sig om vi längre har ett rättssamhälle. När det gäller hanteringen av vindkraftprojekt är det en berättigad fråga tycker många berörda.

Åke Wikström

Rädda Vaberget – vindindustrin ödelägger natur och elförsörjning

Nästa område, som vindindustrin ska ödelägga i Sollefteå, är Vaberget. Enligt den av Länsstyrelsen erkända översiktsplanen har kommunen planerat för enstaka mindre verk och enligt den plan kommunen tillämpar är det stopp för ytterligare storskalig utbyggnad av vindkraft.

Exploatörer vill nu bygga 18 st 250 m höga verk men oavsett vilken plan kommunen tillämpar bör man rimligtvis säga nej. Det är dags för politikerna att ta ett eget ansvar för sina beslut och inte lägga över allt på länsstyrelsen (instruerad av regeringen att stödja vindkraft) och domstolen (tar politiska hänsyn, i strid med grundlagen).

Hittills har kommunen inte gjort några egna utvärderingar utan bara kopierat exploatörernas marknadsföringsmaterial som beslutsunderlag.

Boverket konstaterar i en rapport: ”I översiktsplanerna redovisas sällan eller aldrig analyser, avvägningar eller prioriteringar mellan olika allmänna intressen utan planerna tenderar till att enbart bli ett redskap för att hantera exploateringsintressen. … många kommuner genom sina översiktsplaner pekar ut exploateringsområden som är avsevärt större än vad som behövs för att tillgodose identifierade behov.”

Det är dags för kommunen att välja vad som är viktigast, exploatörerna och det internationella vindkraftskapitalet eller kommuninnevånarna och deras livsmiljö.

Hittills har den samlade vindkraftsindustrin gått med stora förluster, trots alla subventioner. Ju mer vindkraft som byggs desto sämre blir dess ekonomi. Kommuner, som satsat på egen vindkraft, har förlorat miljardbelopp.

Både värdefaktorn och utbytet minskar på grund av allt större andel överproduktion, som inte kan avsättas (negativa priser). Det kommer heller inte att finnas överföringskapacitet för det som byggs nu under hela dess korta livstid.

I och med att reaktorer stängs i södra Sverige minskar möjligheten att hantera reaktiv effekt och därför minskar den befintliga kapaciteten i stamnätet med tusentals MW. Att investerare ändå fortsätter att stoppa in pengar är obegripligt; det liknar flockbeteendet under fastighetsbubblan.

Nästa område, som vindindustrin ska ödelägga i Sollefteå, är Vaberget. Enligt den av Länsstyrelsen erkända översiktsplanen har kommunen planerat för enstaka mindre verk och enligt den plan kommunen tillämpar är det stopp för ytterligare storskalig utbyggnad av vindkraft.

Bild: Katarina Östholm

Exploatörer vill nu bygga 18 st 250 m höga verk men oavsett vilken plan kommunen tillämpar bör man rimligtvis säga nej. Det är dags för politikerna att ta ett eget ansvar för sina beslut och inte lägga över allt på länsstyrelsen (instruerad av regeringen att stödja vindkraft) och domstolen (tar politiska hänsyn, i strid med grundlagen).

Hittills har kommunen inte gjort några egna utvärderingar utan bara kopierat exploatörernas marknadsföringsmaterial som beslutsunderlag.

Boverket konstaterar i en rapport: ”I översiktsplanerna redovisas sällan eller aldrig analyser, avvägningar eller prioriteringar mellan olika allmänna intressen utan planerna tenderar till att enbart bli ett redskap för att hantera exploateringsintressen. … många kommuner genom sina översiktsplaner pekar ut exploateringsområden som är avsevärt större än vad som behövs för att tillgodose identifierade behov.”

Det är dags för kommunen att välja vad som är viktigast, exploatörerna och det internationella vindkraftskapitalet eller kommuninnevånarna och deras livsmiljö.

Hittills har den samlade vindkraftsindustrin gått med stora förluster, trots alla subventioner. Ju mer vindkraft som byggs desto sämre blir dess ekonomi. Kommuner, som satsat på egen vindkraft, har förlorat miljardbelopp.
Både värdefaktorn och utbytet minskar på grund av allt större andel överproduktion, som inte kan avsättas (negativa priser). Det kommer heller inte att finnas överföringskapacitet för det som byggs nu under hela dess korta livstid.

I och med att reaktorer stängs i södra Sverige minskar möjligheten att hantera reaktiv effekt och därför minskar den befintliga kapaciteten i stamnätet med tusentals MW. Att investerare ändå fortsätter att stoppa in pengar är obegripligt; det liknar flockbeteendet under fastighetsbubblan.
Exploatörerna kan däremot tjäna pengar och därför bedrivs en aggressiv marknadsföring för att ta bort det kommunala vetot. Det gäller att bygga innan bubblan spricker!

Företagen lockar med byapeng, för Vaberget 250000 kronor per år. Men den är baserad på uppblåsta kalkyler och inte alls garanterad. Markägare kan få 260000 per år och verk, men den samlade intäkten under verkens livstid räcker inte till mycket mer än återställning av marken.

Markägare borde vara betänksamma med tanke på risken för konkurs av förlustverksamheter. Men dessa belopp bleknar vid en jämförelse med den ökning av nätkostnaderna med hundratals miljoner kronor år som kan drabba kommuninvånarna.

Vi är många som i åratal varnat för den ödeläggelse av svensk elförsörjning som pågår. Den leder till ett funktionellt sämre och mycket dyrare elsystem, ökade koldioxidutsläpp, ökad användning av icke förnybara resurser och ett mindre hållbart elsystem.

/ Per Fahlén

Insändare TÅ Allehanda

Myter och sanningar om klimathotet

Här följer fem videos i turordning, som jag gärna rekommenderar att lyssna till! Elsa Widding beskriver på ett utomordentligt, intressant och vetenskapligt sätt myter och sanningar om det s.k. klimathotet och klimatalarmismen.

Hon efterlyser mer vetenskaplig kompetens både i den offentliga debatten och i den klimatpolitik som bedrivs. Hon nämner i sista videon bl.a. Gösta Petterssons bok ”Falskt Alarm”, och nätverket CLINTEL med 840 forskare världen över som kritiserar den okunnighet som klimatpropagandan bygger på.

Not.  Elsa Widding är civilingenjör, med 25 års erfarenhet från energibranschen.

/ A. Berglund