Myter och sanningar om klimathotet

Här följer fem videos i turordning, som jag gärna rekommenderar att lyssna till! Elsa Widding beskriver på ett utomordentligt, intressant och vetenskapligt sätt myter och sanningar om det s.k. klimathotet och klimatalarmismen.

Hon efterlyser mer vetenskaplig kompetens både i den offentliga debatten och i den klimatpolitik som bedrivs. Hon nämner i sista videon bl.a. Gösta Petterssons bok ”Falskt Alarm”, och nätverket CLINTEL med 840 forskare världen över som kritiserar den okunnighet som klimatpropagandan bygger på.

Not.  Elsa Widding är civilingenjör, med 25 års erfarenhet från energibranschen.

/ A. Berglund

Stoppa vindkraften – ger ökade kostnader och mer CO2-utsläpp än kärnkraft

 

Replik på insändaren (TÅ 24 april 2020)  ”Stort stöd för utbyggnad av vindkraft – men kommunerna bör få de direkta fördelarna”.

Charlotte Unger Larsson, vd för Svensk Vindenergi, skriver i Tidningen Ångermanland att vindkraften växer så det knakar.
Detta är problematiskt för elsystemets funktion och ekonomi samt för miljön! Forskare på Chalmers: ”Om inte vindkraftsutbyggnaden stoppas så dras mattan undan för vattenkraften, som är stabilisatorn i den svenska elförsörjningen”. Vattenkraftens effektivitet minskar, slitaget ökar och ekonomin försämras. Det finns inte avsättning för vindkraftselen i Norrland och inte nätkapacitet att transportera den någon annanstans. ”Någon annanstans” ligger långt bort vilket medför stora överföringskostnader och förluster.

Den subventionerade överproduktionens reapriser kan även få konsekvenser för markägarna. Dessa är ansvariga för återställning av marken och fonderingarna för detta täcker inte de verkliga kostnaderna. Enligt Svensk Vindkraftsförening är många vindkraftsbolag illa ute. En orsak är skenande drifts- och underhållskostnader. Inte minst har turbinernas livslängd överskattats. Den uppskattas idag till bara 10-15 år.

Charlotte Unger Larsson hänvisar till Naturvårdsverket och Energimyndigheten. Men alla myndigheter har direktiv att stödja vindkraften. De ingår i en statlig marknadsföring där de och Svensk Vindenergi gått ut med vindkraftsreklam till hushållen. Även public service ingår: de förmedlar budskapet från särintressena utan någon kritisk granskning. I årtionden har politikerna ivrat för vindkraft och det är därför inte konstigt att människor, utanför de områden som drabbas av industrierna, har en positiv syn. Däremot finns ett stort motstånd bland de som berörs och därför måste sätta sig in i sakfrågan.

Slutligen upprepar Charlotte Unger Larsson flosklerna om ”hållbart” och ”klimatsmart”. Användningen av odefinierade begrepp av den typen vilseleder läsaren. I förhållande till kärnkraft ger el från vindkraft ökade koldioxidutsläpp, ökad användning av icke förnybara resurser, ett mindre hållbart elsystem och ökade kostnader.

Per Fahlén

Kostsamt misstag att avveckla kärnkraften. Debattartikel i SvD

Debattartikel i SvD den 17 mars 2020

Ett ersätta kärnkraft med vindkraft energimässigt kostar stora summor och medför betydande negativa miljökonsekvenser. Det skriver flera ledamöter i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien.

Publicerad 2020-03-17

DEBATT | ENERGIPOLITIK

Sverige har under lång tid haft ett väl genomtänkt, väl fungerande och kostnadseffektivt elsystem, som levererat säker el med små miljökonsekvenser baserat på vatten- och kärnkraft. Energiöverenskommelsen stakar ut en ny väg för det svenska elsystemet utan konsekvensanalys. Det saknas behovsanalys beträffande effekt och energi med fördelning i tid och rum. Det saknas även funktionskrav avseende stabilitet, elkvalitet, leveranssäkerhet et cetera samt specificerade miljökrav och jämförelser av alternativa systemlösningar och systemkostnader.

Omställningen motiveras med luddiga formuleringar som att sol och vind ger el som är ”miljövänlig”, ”hållbar”, ”förnybar”, ”utsläppsfri” och ”fossilfri”. Begreppen är odefinierade och säger ingenting om miljöegenskaperna för sol och vind. Livscykelanalyser över miljö och ekonomi visar tvärtom att i förhållande till kärnkraft ger vindkraft ökade koldioxidutsläpp, kraftigt ökad användning av icke-förnybara resurser, negativa lokala miljökonsekvenser samt avsevärt ökade totala elkostnader (sannolikt mer än fördubblade). Men beräknade värden ger troligen en underskattning eftersom vindkraftverkens verkliga livslängd visat sig vara betydligt kortare än kalkylvärdena 20–25 år. En stor studie redovisar en medellivslängd av 15 år för landbaserade och 12 år för havsbaserade verk. Till detta kommer stora miljökonsekvenser för den stora ombyggnad av hela elsystemet som storsatsningen på vindkraft kräver. Dessutom ökar miljöbelastningen per kilowattimme för existerande kärn- och vattenkraft eftersom dessa ”tvingas” dra ner på produktionen när det blåser mycket.

Ett elsystem baserat på en stor andel sol- och vindkraft är inte långsiktigt hållbart om man ser till hur mycket el som produceras under ett kraftverks livstid och den energi som åtgår för dess tillverkning och avveckling. Förhållandet mellan dessa energimängder kallas EROI (energy return on investment; all energi omräknad till el). För ett samhälle av svensk modell anses kravet vara att EROI är minst 7, det vill säga kraftverket skall under sin livstid generera sju gånger mer el än vad som gick åt för dess tillverkning och avveckling. Solel ger ett värde på systemnivå på endast 1,6, vindkraft ligger kring 4 medan kärnkraft ligger runt 75. I Sverige kan värdet för vindkraft försämras ytterligare eftersom merparten av utbyggnaden sker i Norrland, där behov saknas. Detta kräver stora investeringar i nya kraftledningar och stabiliseringssystem. Den långa transportsträckan till elbehoven i söder medför förluster och negativa miljökonsekvenser.

Vindkraft är en areell näring och vindindustrierna kräver stora ytor även för vägar och kraftledningsgator och de får en mycket stor inverkan på den lokala miljön (se bild ovan). De dominerar landskapsbilden och påverkar livsmiljön för människor, fåglar och djur negativt. Bullerstörningar sprider sig över stora ytor; infraljud kan mätas på flera mils avstånd (de tillämpade riktlinjerna saknar relevans för vindkraftsbuller). Över hela landet protesterar människor mot utbyggnaden och många upplever att rättssystemet satts ur spel för att underlätta för vindkraften.

Kärnkraften avvecklas inte av miljömässiga eller ekonomiska skäl. Politikerna har agerat för att göra kärnkraften olönsam genom straffskatter, förbud mot utnyttjande av spillvärmen, strypta forskningsmedel, planeringsförbud et cetera. Samtidigt har sol och vind fått stora subventioner (till exempel i form av elcertifikat), forsknings- och demonstrationsmedel och en massiv marknadsföring med offentliga medel. Den svenska kärnkraften, drygt 60 terawattimmar, byggdes på cirka tio år och den har varit extremt lönsam för staten och det svenska samhället. Notabelt är att värdet av anläggningar med lång livslängd, till exempel kärnkraft, kraftigt undervärderas med traditionella ekonomiska metoder.

Det hävdas ofta att vindkraftsutbyggnaden sänker elpriset och det är en naturlig följd av att mata in subventionerad el på en övermättad marknad. Däremot sjunker inte elanvändarnas kostnader; tvärtom har elkostnaderna i Sverige ökat kraftigt under senare år. Mycket på grund av skatter men till en betydande del på grund av certifikat och ökade nätkostnader (som vindkraften inte betalar för). Sverige har gått från att ha bland världens lägsta totala elkostnader till att nu snabbt närma sig Europatoppen. Vindkraftsländerna Danmark och Tyskland har Europas i särklass högsta elkostnader och mycket stora koldioxidutsläpp från sin elproduktion (kärnkraftslandet Frankrike har elkostnader som är mindre än hälften av Tysklands och en bråkdel av Tysklands koldioxidutsläpp). Ju mer vindkraft som byggs desto sämre blir dess ekonomi och desto större blir de negativa miljökonsekvenserna!

Kärnkraften har en helt annan funktionalitet än sol- och vindkraft. Den kan leverera effekt och energi på rätt plats och i rätt tid samt producera och konsumera reaktiv effekt och bidra till stabilisering av elnätet. Inget av detta klarar vindkraften! För att ersätta kärnkraft med vindkraft energimässigt krävs tre gånger så hög installerad effekt, ett nytt elsystem samt ny balanskraft och/eller lagring. Allt detta kostar stora summor och det medför betydande negativa miljökonsekvenser.

Per Fahlén
professor emeritus energi och miljö, Chalmers tekniska högskola, ledamot i IVA (Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien)
Enno Abel
professor emeritus installationsteknik, Chalmers tekniska högskola, ledamot i IVA
Claes Bankvall
före detta vd SP, Sveriges tekniska forskningsinstitut, ledamot i IVA
Harry Frank
före detta forskningschef ABB Corporate Research, ledamot i IVA och KVA
Tomas Hallén
före detta teknisk direktör Akademiska Hus AB, civilingenjör, teknologie doktor hc, ledamot i IVA
Åke Wikström
före detta vice vd, Iggesunds Bruk och Kamyr AB, ledamot i IVA

Energiöverenskommelsen
2016 enades fem partier, S, MP, C, M och KD, om en energiöverenskommelse. Den innebär att målet är 100 procent förnybar energiproduktion 2040. Kompromissen innebär dock inget förbud mot kärnkraft efter 2040.
En ökad framtida, förmodad energianvändning har fått den politiska oppositionen att vilja skruva på energiöverenskommelsen, mot en mer kärnkraftsvänlig riktning. M och KD har därför hoppat av överenskommelsen. TT

Sorgligt, mycket sorgligt

Sorgligt, mycket sorgligt!

De svenska vindkraftsbolagen har stora problem och de utländska investerarna med guld i ögonen är beredda att kasta sig över de norrländska skogarna för att roffa åt sig de marker de kommer över. Men detta är ingenting som Sollefteå kommuns politiker och tjänstemän bryr sig om. De fortsätter sin envisa kamp att bebygga hela kommunen (läs Västra) med vindkraft, trots att folkopinionen tydligt har vänt till att helt fördöma vindkraftsexploateringen.

Åtta personer från  Sollefteå och Kramfors har gjort en resa till Skottland för att se och tillgodogöra sig mer om hur ”man kan dra nytta av vindkraftverken.”

”De hade bland annat gjort ridvägar, gångvägar och cykelvägar kring kraftverken  som lockade turister, berättar Erik Löfgren.” 

Ska man skratta eller gråta?

Foto. Lånat från Sollefteå kommuns hemsida.

”I Kramfors och Sollefteå finns det i dag cirka 120 vindkraftverk, men den siffran kommer att öka drastiskt inom de närmaste åren. I de två kommunerna planeras det för 230 nya vindkraftverk.

Därför bestämde sig projektet ”Vindkraft – generator för hållbar utveckling” att skicka i väg representanter från kommunerna, Sollefteåforsens AB, Höga Kusten Destinationsutveckling AB och Vattenfall Vindkraft till Skottland för att besöka Europas näst största vindkraftverk, Whitelee Windfarm för att se hur de gör som för att dra nytta både regionalt och lokalt av vindkraftverken.

– Vi var åtta personer som besökte Whitelee besökscentrum för att inspireras hur de hade gjort som. Vi kollade på hur man kan dra nytta av vindkraftverken. De hade bland annat gjort ridvägar, gångvägar och cykelvägar kring kraftverken  som lockade turister, säger Erik Löfgren i Allehandas artikel.”

Låst artikel TÅ Allehanda.

Sollefteå kommuns hemsida.

Arbetet med fortsatt vindkraftsutveckling i kommunen har pågått minst ett par år genom ett samarbete mellan kommunen och Energimyndigheten. Det projekt som omnämns i artikeln, som nu avslutats, har drivits med pengar från Energimyndigheten. Verksamheten fortsätter nu i företaget Energidalen med ett enda syfte att förstöra all natur och turism i vår kommun.

http://energidalen.nu/ 

Som sagt.  Sorgligt, mycket sorgligt.

Den sista striden om Flakaberget

När Sollefteå kommuns nya översiktsplan, som förbjuder ny storskalig vindkraft innan en ny energiplan har antagits, beslutades av kommunfullmäktige hösten 2017 var lyckan stor. Vi gamlingar är ju erkänt godtrogna så givetvis svalde jag även de politiska partiernas utfästelser (i TÅ Kan Du lova) att det inte skulle bli någon mer vindkraft i kommunen. Självklart litade jag på politikernas löften. Och på att planen skulle följas. Varför antogs den annars? Tänk så bra, nu kunde även barnbarnen få växa upp i denna vackra, fridfulla natur.

Detta hände sig för ca 2,5 år sedan och i dag ser vi i stället en situation med en våldsam vindkraftmobilisering i hela kommunen. Skräckexemplet framför andra är Flakabergsindustrin, en ny exploatering med 280 m höga vindkraftverk. 280 m!!

Mittvind AB, det ansvariga bolaget, som nu annonserat om samråd, påstår i utskicket till närboende att det inte bedöms föreligga några ”oförenligheter med gällande översiktsplan”.

Men denna exploatering bryter mot översiktsplanen på 3 punkter:

1. Nej till ny storskalig vindkraft tills en ny energiplan har antagits
2. Skydd längs älvdalarna
3. Skydd för ett område, som skall utredas som framtida Riksintresse Friluftsliv.

Flakaberget omfattas av samtliga dessa skydd.

Av detta påstående från Mittvind kan ingen annan slutsats dras än att företagets bedömningsförmåga ligger på en oroväckande låg nivå.
Om Mittvind får politikernas tillstånd att exploatera Flakaberget så kan vi alla, var vi än bor i denna kommun, en dag hamna i samma situation som de människor längs Fjällsjöälven, som nu hotas av inte bara Flakabergsindustrin utan även de redan tillståndsgivna Ranasjö och Salsjö vindindustrier.

Så länge Mammon styr och det finns giriga markägare, som är beredda att arrendera ut sina marker till vindpatronerna, så länge kan detta hända var som helst i denna kommun. Exploateringslystna, rovgiriga företag från hela världen flockas nu likt dräglande gamar kring våra höjdområden. Skall vi bara stå med mössan i handen och titta på när dom ockuperar berg efter berg? Dessa berg, vars skogsupplevelser delvis ”förstörts” av skogsbruket, rymmer ändå en rikedom av orörda myrar, floar blötstråk, kantzoner med gammelskog, branter och hällmarker! Det är en sann fröjd att uppsöka dessa högt belägna myrar och plocka hjortron och senare vitfrostiga tranbär eller bara vandra omkring och njuta av stillheten, dofterna, färgerna och tystnaden. Vilken lycka är det inte att där i gudomlig frid bara sitta ner på en trädstam och njutningsfullt planera för hur trattkantarellerna runt omkring bäst skall angripas. Snart kan allt detta vara ett minne blott.

Flakabergsexploateringen känns som sista striden. Förloras den är det ”fritt fram”. Förloras den är även tron på politikerna och deras löften borta.

Du, som tycker att nu får det vara nog, kom till  Mittvinds samråd på Marcusgården i Näsåker 25/2 kl. 17.00!

/ Brita Isaksson, Röån

 

Rädda Flakaberget från vindkraft

Sollefteå kommun antog 28/8 2017 en ny översiktsplan och enligt den ska ingen ny storskalig vindkraft tillåtas i kommunen innan en ny energiplan har antagits. Ev. kan förtätning tillåtas. Förutom denna generella ståndpunkt ska ny storskalig vindkraft definitivt inte tillåtes i zoner längs älvdalarna och i ett område som är planerad för kommande RI (riksintresse) friluftsliv.

En storskalig vindindustrialisering av Flakaberget strider mot detta eftersom Flakaberget ligger just i det ”förbjudna” området.

Ändå stövlar Mittvind nu vidare i tillståndsprocessen för en exploatering av Flakaberget. Bolagets mutförsök av Norrmoflo byalag gick ju inte bra men bolaget har tydligen nu funnit markägare, som är beredda att sälja sig. Att det redan fanns en starkt drivande markägare är känt, men tyvärr verkar han nu  ha lyckats ragga ihop några hugade medlöpare. Vad gör man inte för pengar? (Ska han polisanmäla mig igen nu?…För detta?)

Flakaberget är den sista av en lång rad vindexploateringar som på sistone har stuckit upp sitt fula tryne och det känns som om det finns krafter, som styr tågordningen, krafter inom kommunens näringslivsplanering och Energidalen kanske, som drar i trådarna. Hur stämmer alla dessa projekt överens med politiken……. med demokratin?

Men kanske kan Hamre vara värt en mässa?

Aktuella projekt, som fordrar kommunens JA (kommunala vetot) är förutom Flakaberget, ändringstillstånd Vaberget, ( wpd Onshore Vaberget AB (wpd) och Eolus Vind AB (Eolus), ändringstillstånd för Knäsjöberget (Kabeko) och ändringstillstånd för Sörlidberget (Kabeko)

Beträffande Ranasjö och Salsjö har Flodin/Arise haft en annan strategi för uppgradering av dessa projekt medelst ”Layoutsamråd”. Om bolaget håller sig inom erhållet tillstånd så kan bolaget få genomföra vissa ändringar. Viktigast verkar det här vara att hålla totalhöjden. Om den inte överskrids så har länsstyrelsen nu beslutat att godkänna Arises ”layout” innebärande att några verk tas bort medan de återstående blir kraftigare (men alltså inte högre). Medelst detta förfarande slipper Flodin/Arise att ansöka om ändringstillstånd och de rundar därmed det kommunala vetot. Av beslutet, som nyligen togs, framgår att de nya verken riskerar att överskrida tillåten skuggtid på ett antal fastigheter, något som skall kompenseras genom skuggbegränsningar på berörda verk. (!)

Dessa ”samråd” hölls mellan länsstyrelse och Arise. Berörda lokalbor var inte inbjudna att deltaga.

Arise med bl.a. Maud Olofsson i styrelsen har ännu ett vindindustriprojekt på gång, Finnåberget. Den industrin fick inte MPDs tillstånd och Arise överklagade därför det beslutet till MMD. Nyligen kom domen och i den återförvisades ärendet till MPD. MMD menade att MPD skulle gå igenom hela MKBn och inte bara de delar, som berörde rennäringen. MPD tyckte i sitt avslag, ngt förenklat, att det räckte med att konstatera att rennäringen( företrädesvis Jijnjevaerie), skulle få problem om Arise byggde Finnåberg. Med detta konstaterat var det onödigt att gå igenom hela MKBn.

MMD, som ansåg att vindkraft och rennäring kunde samexistera, tyckte dock att målet skulle prövas i dess helhet vid MPD. Bolagets uppfattning däremot var att domstolen trots det, som första instans, ska pröva tillståndsansökan i dess helhet samt, om tillstånd lämnas, bestämma villkor för verksamheten. Bolaget ville enkelt uttryckt att MMD skulle köra över MPD och bevilja tillstånd. MMD fann vid en sammantagen bedömning av alla de olika intressen som måste övervägas vid en tillståndsansökan, att målet i dess helhet ska prövas av MPD som första instans. Rättssäkerhetsaspekten väger tyngre än intresset att få målet snabbt avgjort. Målet ska därmed med hänsyn till instansordningens princip, återförvisas till MPD för vidare handläggning. Det var en knepig dom att förstå. Den går att överklaga till MÖD. Storhöjden 2 är ett annat Kabekoprojekt som fått avslag av MPD, medan Storhöjden 1 fått tillstånd efter överklagan till MÖD.

Vidare i ”pipeline” ligger hela Viking. ”Viking” är namnet på fem vindindustrier, som ligger nära varandra ovanför Lungsjön: Björkvattnet(Flodin), Stobrännkullen(Flodin), Isbillen(Flodin), Hocksjö (Jämtkraft) och Nallkullen(Flodin). Av dessa är Björkvattnet , Storbrännkullen och Isbillen klara medan Hocksjön är överklagad (igångsättningstiden) och Nallkullen inte har begärt tillstånd från MPD än. Kanske vill Flodin att allt är klart innan han sätter igång.

Alltid denne Flodin. Sedan hans tid som styrelseordförande i Kabeko 2009 har det bara gått utför. Förutom alla sina projekt i ”Viking” har han Salsjö och Ranasjö på sitt samvete och har hela tiden ”vabbat” Flakaberget pga den exploateringens stora betydelse för genomförandet av Sasjö/Ranasjö.

Men nu gäller det alltså först Flakabergets samråd. Alla kan och bör gå på samrådet och har rätt att ställa frågor.

Plats: Marcusgården, Näsåker. Tid: 25 feb.  17.00-20.00

/ Brita Isaksson

Vindkraft kan orsaka konkurs för markägare

Folket får betala notan för vindkraftsfantasierna

 

Sverige har hamnat i en återvändsgränd i energipolitiken. Vindkraften är ett dyrt ideologiskt experiment som inte leder framåt utan tar kraft och resurser från den teknik som leder till framtidens säkra och stabila energisystem –kärnkraften, skriver Joakim Karlsson (M). 

En läsvärd insändare i Expressen  jan. 2019.

”Det är mycket intressant att läsa Svensk vindenergis vd Charlotte Unger Larsons svar på min debattartikel. I stället för att klargöra fördelarna med vindkraft, så skapar hon fler frågor och undviker de delar som är mindre fördelaktiga.

Om vi börjar med det ”lugnande beskedet” att vindkraftsutbyggnaden från 2017–2021 kommer att ersätta de 14 Twh som försvinner när Oskarshamn 2 samt Ringhals 1 och 2 stänger. Det stämmer säkert. När vindkraftverken är nya och går optimalt. Men hur ofta går de optimalt? Och hur mycket el produceras när det är vindstilla?

Vindkraftverken blir snabbt utslitna

Dessutom visar en engelsk studie att även om man räknar med att ett vindkraftverk håller i 20–25 år, så har elleveranserna minskat med en tredjedel redan efter tio år på grund av slitage och haverier. När kraftverken är 12–15 år gamla har de så dålig lönsamhet att de måste bytas ut. För havsbaserad vindkraft är slitaget ännu hårdare och elleveranserna har minskat med mer än 50 procent efter tio år. Så, nej, jag känner mig inte lugnad utan tvärtom oroad av bristen på långsiktighet och kostnadsmedvetenhet.

LÄS MER: Elbristen hotar välfärden – nu krävs mer kärnkraft
LÄS MER: Vindkraften ersätter stängda kärnkraften

Det finns två stora problem med vindkraft, förutom den korta livslängden. Ojämn drift och stora kostnader.

Vindkraften är en väldigt osäker produktionsmetod eftersom vinden varierar. Detta ger inte bara en ojämn produktion, utan även en svårhanterad elförsörjning eftersom man måste parera denna med andra kraftkällor för att få ett jämnt flöde i systemet. Och ju större andel vindkraft, ju svårare för Svenska kraftnät att hålla frekvensen stabil. Speciellt om man samtidigt minskar kärnkraften, som är den stabilaste kraftkälla vi har.

Enorma subventioner krävs
Det krävs enorma subventioner för att kunna bygga alla dessa vindkraftverk. Och för att ta ett exempel, eftersom Charlotte menar att vi kan bygga ut med ännu mer havsbaserad vindkraft, så menar Energimyndigheten att en utbyggnad av 15 TWh havsbaserad vindkraft kräver subventioner på 150 miljarder. Och då ger de bara 7 TWh efter tio år och måste bytas ut mot nya.
Som alltid är det konsumenterna och skattebetalarna som får stå för kostnaderna.

Sverige har tyvärr hamnat i en återvändsgränd i energipolitiken. Vindkraften är ett dyrt ideologiskt experiment som inte leder framåt utan tar kraft och resurser från den teknik som leder till framtidens säkra och stabila energisystem: Kärnkraften.

Satsa på fjärde generationens kärnkraft

Kina har sin första fjärde generations kärnkraftsreaktor i drift och planerar för 110 reaktorer och att bli världsledande till 2030. Här har vi mycket att lära. Med rätt beslut och en ny inriktning på energipolitiken skulle vi kunna bli, om inte världsledande, så bäst i Europa på kärnkraft. Men då krävs det utveckling – och inte avveckling.

För att snabba på denna utveckling kan vi ersätta de gamla reaktorerna mot nya generation fyra-reaktorer i de nu nedlagda kärnkraftverken och sedan byta ut de andra successivt när de tjänat ut.
Då skulle vi även spara väldigt mycket pengar i byggkostnader.”

 

Kärnkraften viktig för säker energi

Den svenska kärnkraften har alltsedan den byggdes fonderat medel för hantering och lagring av det radioaktiva avfallet. För detta finns en godkänd lösning för slutförvaring men ursprungstanken var att använda denna restprodukt. Produkten innehåller över 95 procent av energin i utgångsbränslet och kan användas i en annan typ av reaktor, som inte bara utvinner energi utan samtidigt producerar ännu mer bränsle (en del av konceptet IV G, vilket även omfattar en egensäker konstruktion; tekniken finns i full skala i Ryssland).

Med denna teknik klarar Sverige sitt elbehov i över 500 år utan att tillföra något nytt uran till systemet. Slutresultatet blir en liten mängd avfall, som saknar långlivade radioaktiva ämnen. Även detta avfall måste naturligtvis hanteras på ett ansvarsfullt sätt.

Bild: Arkivbild, Micke Engström

Kärnkraften avvecklas på grund av politiska, inte ekonomiska, skäl. Politikerna har agerat för att göra kärnkraften olönsam genom straffskatter, förbud mot utnyttjande av spillvärmen, strypta forskningsmedel, ”tankeförbud” och så vidare. Samtidigt har sol och vind fått stora subventioner, mängder med forsknings- och demonstrationsmedel, en massiv marknadsföring med offentliga medel med mera. Den svenska kärnkraften, drygt 60 TWh, byggdes utan subventioner på cirka 10 år och den har varit extremt lönsam för staten och det svenska samhället.

Kärnkraften har en helt annan funktionalitet än sol- och vindkraft. Den kan leverera effekt och energi på rätt plats och i rätt tid samt producera och konsumera reaktiv effekt och bidra till stabilisering av elnätet. Inget av detta klarar vindkraften! För att ersätta kärnkraft med vindkraft krävs tre gånger så hög installerad effekt, ett nytt elsystem samt ny balanskraft och/eller lagring. Allt detta kostar stora summor och medför negativa miljökonsekvenser.

I marknadsföringen av vindkraft används odefinierade och luddiga begrepp som ”förnybart”, ”klimatsmart”, ”hållbart”, ”miljövänligt” etc. Livscykelanalyser över miljö och ekonomi visar tvärtom att kärnkraft är det i särklass bästa alternativet för elproduktion. I förhållande till kärnkraft ger vindkraft ökade koldioxidutsläpp (>300 procent), ökad användning av icke-förnybara resurser (>1 500 procent), fördärvad livsmiljö för människor, fåglar och djur, försämrad miljö i älvarna, försämrad effektivitet och ökat slitage i vattenkraftverken samt ökad risk för stora skogsbränder. Den pågående omställningen beräknas medföra att elkostnaderna mer än fördubblas (2-10 gånger).

Ett elsystem baserat på stor andel vindkraft är dessutom inte långsiktigt hållbart. Förhållandet mellan hur mycket el som produceras under ett kraftverks livstid och den ekvivalenta mängden el som åtgår för dess tillverkning och avveckling kallas EROI (Energy Return On Investment). För ett långsiktigt hållbart system krävs EROI > 7. Vindkraft ger ett värde på systemnivå som bara är 4 medan kärnkraft ligger över 70!

Per Fahlén

Insändare TÅ Allehanda.

Klimatets diktatur

 

Vad händer med journalistiken som ska vara oberoende, källkritisk och alltid redo att granska? Vad händer med politiken som ska fatta viktiga beslut som påverkar vår framtid? Vad skulle vi vara utan sociala medier?

Kravet på klimatets diktatur framkommer lite då och då i media. Miljöpartiets Per Holmberg har spekulerat i dessa termer, i en debattartikel i Expressen i januari i år uppmanande 87 influencers Stefan Löfven att släppa taget om väljarstödet och köra över folket på grund av deras klimat katastrofala vanor. Från politiker haglar förbudskraven, vi ska inte köra bil med fel bränsle, men helst med el och allra helt inte alls. Vi ska inte flyga och absolut inte ifrågasätta vad klimatforskare säger. Medierna har också blivit mer politiska genom att de låter politiken bestämma sanningen och rapporterar därefter. Det är en av förklaringarna till att bara den ena sidan av myntet speglas trots att misstro, klyftor och maktlöshet skapas. Sveriges åsiktskorridor som professor Henrik Ekengren Oscarsson så tydligt påvisat har strypt mycket av samhällsdebatten. Klimatet är ett tydligt område där det inte är tillåtet att ifrågasätta såsom FNs klimatpanel IPCC presenterar krisen. Den politiska strategin är internationellt fastlagd och i Sverige bygger den på ett undergångsscenario där människan är den stora boven som kan förgöra jorden, samtidigt som samma människa ska rädda den. En märklig utgångspunkt kan man tycka eftersom visionen mera borde vila på teknikutveckling, framtidstro och en gemensam vilja till nya idéer för att ändra våra sociala mönster utifrån de olika förutsättningar vi har i vardagslivet beroende på var vi bor i landet.

Det är alltså tabu att säga att klimatkrisen inte är så djupgående som beskrivs. Alla förslag som regeringen tar fram som höghastighetståg, skyhöga bensinpriser, elbilar, eller förbud mot forskning på kärnkraft bör inte ifrågasättas. Då stämplas du som en klimatförnekare. Hade vi inte haft sociala medier har inget annat budskap kommit fram än just det som regeringen vill inpränta i oss. Klimatets diktatur är med andra ord inte så förfärligt långt borta. Det finns områden där diktaturen kommit särskilt långt och jag belysa ett tydligt exempel nämligen vindkraften!

Svenska politikers tro på vindkraftens möjligheter har de byggt upp med en stor ensidig satsning på forskning om vindkraft. De har också byggt upp den genom exploatering av främst Norrland. Redan Axel Oxenstierna fastslog på 1600-talet att ”I Norrland hava vi ett Indien om blott vi förstår att bruka det.” Det har man verkligen förstått på högsta politiska nivå. Det är inte så att människor i allmänhet står och jublar över dessa gigantiska vindkraftparker som byggs runt om i landet. Det är inte mysigt och rofullt att bo vid stora vindkraftverk. Ljudet är ett stort problem det kan nå mellan 30 – 60 km. Många forskare varnar för ljudet som ett stort hälsoproblem både för människor och djur, men ingen ansvarig bryr sig. Människor protesterar, de ser sin livsmiljö försämras, de ser naturen förstöras och djuren försvinner. Vindkraftverken är också giljotiner för fåglar, fladdermöss och dödar tonvis med insekter. Men ingenting hjälper. Lokalmedia kan spegla människors kamp men sällan i riksmedierna. En del kommuner lyssnar på sina invånare och säger nej till vindkraftparker, andra kommuner struntar helt i vad befolkningen tycker.

För att underlätta för vindkraftens expansion hjälper regering och riksdag till. De har luckrat upp miljölagstiftningen till förmån för vindkraft. För att inte få bygga ska det vara särskilda skäl för kulturmiljö och natur. Vad detta är för särskilda skäl är svårt att utröna. På Ölands kulturarv med rikt fågelliv Allvaret står vindkraftverk. I Norberg vid Målarberget byggs nu en stor vindkraftpark trots att det går tre flyttfågelsträck samt att skogen är full av värdefull kulturhistorisk mark med bland annat masugnar från 1100-talet. Målarberget borde också ha fått nej med anledning av att det ligger mitt emellan två tätorter, bara några kilometer ifrån båda. Men vindkraften är aldrig något problem, snarare folket som protesterar. Av den anledningen har nu regeringen tagit fram ett förslag som ska avskaffa det kommunala vetot. Argumentet är att det är så påfrestande för politikerna som får ta emot så mycket ilska och frustration. Att riksmedierna inte lyfter fram människors kamp mot vindkraften har flera förklaringar. Ett är förstås att rikspolitikern inte är intresserade av protesterna, de gör istället allt för att tysta ner dem. Ett annat skäl är att där rikspolitiker bor tillsammans med en stor del av journalistkåren, är det förbjudet med vindkraft. Enligt miljöbalken för det inte byggas vindkraft i Stockholm, Göteborg, Malmö och Mälardalen. De flesta har säkert bara sett ett vindkraftverk på bild.

Sverige är också det enda landet i världen där staten betalar stora subventioner till vindkraftsbyggen. Det har emellertid inte varit tillräckligt för att göra vindkraften lönsam, så nu är det mest utländska riskkapitalister som köper upp vindkraftparkerna. När subventionerna är uttagna så tvingas Vattenfall ta över förlustaffärerna. Norge som lyssnar på sina kommuner slutar bygga vindkraft på land, men kan däremot bygga i Sverige eftersom det är mer lönsamt.

Klimatdiktaturen är med andra ord oerhört närvarande när det gäller vindkraftsindustrin. Med en stenhård statlig styrning som urholkar demokratin och det kommunala självstyret, med en politiskt styrd forskning och en lagstiftning som gynnar vindkraften tillsammans med en tystnadskultur som slår igenom också inom medierna uppfyller vi många av kraven på diktatur.
Kör över folket uppmanade alltså 87 influencers Stefan Löfven, Miljöpartiet är inne på samma linje. Precis som i frågan om invandringen där folket delades upp i goda människor och rasister, delar klimatfrågan upp människor i upplysta och förnekare. Flera medier anser inte att det finns någon som helst anledning att lyfta fram klimatförnekares åsikter. I en levande demokrati förutsätts samtal, olika idéer som bryts, frihet att tycka olika och inte minst vetenskaplig frihet. Har vi det i Sverige? Det obehagliga i allt detta är att medierna inte granskar eller ifrågasätter den politiska strategin utan de köper den till fullo. Ett ensidigt budskap om klimatkrisen sprids ut över landet. I den politiska och mediala strategin finns också Greta Thunberg. En fantastisk sextonåring som i egenskap av sitt brinnande engagemang lyckat nå ut i hela världen. Hon är exceptionellt duktig och förtjänar både många spaltmeter och hyllningar.
Greta Thunberg har dock mot sin egen vilja hamnat i kläm mellan de krafter som tycker olika om klimatkrisen. Hon har också blivit ett redskap för regering och medier för att trumma ut ett gemensamt budskap. Hyllningarna vet inga gränser. Stefan Löfven nämner henne i nästan alla tal, energiminister Anders Ygeman vill döpa en stjärna efter henne och journalisterna hittar snart inte orden för att beskriva hennes ”enorma kraft”.

DN:s kulturchef Björn Wiman beskriver henne i sin söndagskrönika den 29/9 efter hennes tal i FN. ”Jag hörde hennes tal i direktsänd radio, i en av de fossila samhällets minst smickrande miljöer: en bilkö. Precis som många andra drabbades jag hårt nästan fysiskt, av hennes ord. Kan man uttrycka sig så kompromisslöst i stora sammanhang? Kan en sådant magnifikt patos tas på allvar i en blaserad bilvärld?” Och han fortsätter: ”Hon och hennes rörelse hämtar sin energi från en roll som vi känner igen från uråldriga berättelser – från Bibelns profeter och den upproriska Antigone till helgonlegenden om Jeanne d`Arc och Lisbet Salander i den digitala tidsålderns ikonografi.”

Björn Wiman har som många andra i hans skrå anslutit sig till klimatrörelsen. De skapar hjältar i sin kamp om folks åsikter! Henrik Ekengren Oscarsson har också gjort en studie på beundrande människor i Sverige. Han ger följande ledord för beundran; ”Frälsning, medlidande, förlåtelse, sanning, tröst, insikt, värdighet, hågkomst och bekräftelse.” Ekengren Oscarsson konstaterar att de personer vi beundrar kan vara en spegling av tidsandan, en allmän opinion eller kollektiva uppfattningar. Greta Thunberg motsvarar allt detta. Vad händer med journalistiken som ska vara oberoende, källkritisk och alltid redo att granska? Vad händer med politiken som ska fatta viktiga beslut som påverkar vår framtid? Vad skulle vi vara utan sociala medier?

20 oktober 2019

/ Lotta Gröning

”For Future”