Nästa område, som vindindustrin ska ödelägga i Sollefteå, är Vaberget. Enligt den av Länsstyrelsen erkända översiktsplanen har kommunen planerat för enstaka mindre verk och enligt den plan kommunen tillämpar är det stopp för ytterligare storskalig utbyggnad av vindkraft.
Exploatörer vill nu bygga 18 st 250 m höga verk men oavsett vilken plan kommunen tillämpar bör man rimligtvis säga nej. Det är dags för politikerna att ta ett eget ansvar för sina beslut och inte lägga över allt på länsstyrelsen (instruerad av regeringen att stödja vindkraft) och domstolen (tar politiska hänsyn, i strid med grundlagen).
Hittills har kommunen inte gjort några egna utvärderingar utan bara kopierat exploatörernas marknadsföringsmaterial som beslutsunderlag.
Boverket konstaterar i en rapport: ”I översiktsplanerna redovisas sällan eller aldrig analyser, avvägningar eller prioriteringar mellan olika allmänna intressen utan planerna tenderar till att enbart bli ett redskap för att hantera exploateringsintressen. … många kommuner genom sina översiktsplaner pekar ut exploateringsområden som är avsevärt större än vad som behövs för att tillgodose identifierade behov.”
Det är dags för kommunen att välja vad som är viktigast, exploatörerna och det internationella vindkraftskapitalet eller kommuninnevånarna och deras livsmiljö.
Hittills har den samlade vindkraftsindustrin gått med stora förluster, trots alla subventioner. Ju mer vindkraft som byggs desto sämre blir dess ekonomi. Kommuner, som satsat på egen vindkraft, har förlorat miljardbelopp.
Både värdefaktorn och utbytet minskar på grund av allt större andel överproduktion, som inte kan avsättas (negativa priser). Det kommer heller inte att finnas överföringskapacitet för det som byggs nu under hela dess korta livstid.
I och med att reaktorer stängs i södra Sverige minskar möjligheten att hantera reaktiv effekt och därför minskar den befintliga kapaciteten i stamnätet med tusentals MW. Att investerare ändå fortsätter att stoppa in pengar är obegripligt; det liknar flockbeteendet under fastighetsbubblan.
Nästa område, som vindindustrin ska ödelägga i Sollefteå, är Vaberget. Enligt den av Länsstyrelsen erkända översiktsplanen har kommunen planerat för enstaka mindre verk och enligt den plan kommunen tillämpar är det stopp för ytterligare storskalig utbyggnad av vindkraft.
Bild: Katarina Östholm
Exploatörer vill nu bygga 18 st 250 m höga verk men oavsett vilken plan kommunen tillämpar bör man rimligtvis säga nej. Det är dags för politikerna att ta ett eget ansvar för sina beslut och inte lägga över allt på länsstyrelsen (instruerad av regeringen att stödja vindkraft) och domstolen (tar politiska hänsyn, i strid med grundlagen).
Hittills har kommunen inte gjort några egna utvärderingar utan bara kopierat exploatörernas marknadsföringsmaterial som beslutsunderlag.
Boverket konstaterar i en rapport: ”I översiktsplanerna redovisas sällan eller aldrig analyser, avvägningar eller prioriteringar mellan olika allmänna intressen utan planerna tenderar till att enbart bli ett redskap för att hantera exploateringsintressen. … många kommuner genom sina översiktsplaner pekar ut exploateringsområden som är avsevärt större än vad som behövs för att tillgodose identifierade behov.”
Det är dags för kommunen att välja vad som är viktigast, exploatörerna och det internationella vindkraftskapitalet eller kommuninnevånarna och deras livsmiljö.
Hittills har den samlade vindkraftsindustrin gått med stora förluster, trots alla subventioner. Ju mer vindkraft som byggs desto sämre blir dess ekonomi. Kommuner, som satsat på egen vindkraft, har förlorat miljardbelopp.
Både värdefaktorn och utbytet minskar på grund av allt större andel överproduktion, som inte kan avsättas (negativa priser). Det kommer heller inte att finnas överföringskapacitet för det som byggs nu under hela dess korta livstid.
I och med att reaktorer stängs i södra Sverige minskar möjligheten att hantera reaktiv effekt och därför minskar den befintliga kapaciteten i stamnätet med tusentals MW. Att investerare ändå fortsätter att stoppa in pengar är obegripligt; det liknar flockbeteendet under fastighetsbubblan.
Exploatörerna kan däremot tjäna pengar och därför bedrivs en aggressiv marknadsföring för att ta bort det kommunala vetot. Det gäller att bygga innan bubblan spricker!
Företagen lockar med byapeng, för Vaberget 250000 kronor per år. Men den är baserad på uppblåsta kalkyler och inte alls garanterad. Markägare kan få 260000 per år och verk, men den samlade intäkten under verkens livstid räcker inte till mycket mer än återställning av marken.
Markägare borde vara betänksamma med tanke på risken för konkurs av förlustverksamheter. Men dessa belopp bleknar vid en jämförelse med den ökning av nätkostnaderna med hundratals miljoner kronor år som kan drabba kommuninvånarna.
Vi är många som i åratal varnat för den ödeläggelse av svensk elförsörjning som pågår. Den leder till ett funktionellt sämre och mycket dyrare elsystem, ökade koldioxidutsläpp, ökad användning av icke förnybara resurser och ett mindre hållbart elsystem.
/ Per Fahlén
Insändare TÅ Allehanda
