ARISE ye people! Driv ut månglarna ur templet!

Fotot lånat från facebookgruppen/kommunbolaget ”Energidalen”

Var på ett informationsmöte i Ramsele 21/9 där bolaget ARISE presenterade planer på att ödelägga miljön i Ranasjö vid Faxälven. Området var enligt kommunens gällande vindbruksplan vid tiden för tillståndet direkt olämpligt för vindkraft p.g.a. stora naturvärden. Trots detta lyckades man ändå driva igenom exploateringen på ganska underliga vägar.

Nu har man dessutom lyckats få igenom en kraftig ökning av rotorstorlek för att öka effekten. Men för att slippa höja verken och genomgå en ny prövning av kommunen, som numera lovat att inga nya tillstånd ska beviljas, har man ökat diametern utan att öka totalhöjden. Det innebär att bladspetsarna passerar i trädtoppshöjd, 30 m över marken, med 300 km/h. Detta godkänner länsstyrelsen utan förbehåll och man godkänner även presenterade ljudberäkningar trots att det inte finns några angivna ljudkälledata. Det är en styggelse att det alltid är exploatörens egna underkonsulter som gör ljudberäkningar och eventuella mätningar (det är även exploatörens konsulter som gör fågelinventeringar m.m.).

Större rotorer innebär ökad andel lågfrekvent och infraljud, vilket är det som orsakar de svåraste bullerstörningarna (inklusive OAM), har längst räckvidd (miltals för infraljud) och lättast tränger igenom byggnadsdelar. Men de svenska bullerkraven är totalt meningslösa! Med kravet satt i dBA filtreras det mest problematiska frekvenserna bort. Och länsstyrelserna sitter bara passivt och stämplar papper; några kontroller av om det underlag som exploatören presenterar är rimligt verkar aldrig göras.

Representanterna från ARISE var trevliga och bjöd på kaffe och kanelbullar men verkade påtagligt okunniga i frågor om elsystem, miljöfrågor, lagstiftning etc. Som forna dagars dammsugarförsäljare hade de ett inlärt säljbudskap om klimat, miljö, hållbarhet, förnybarhet, d.v.s. begrepp som inte är tillåtna att använda vid marknadsföring enligt konsumentverket (det kände bolaget inte till). Något märkligt var det att ARISE inte visste var riskkapitalbolagen, som finansierar projektet, håller till trots att representanterna påstod att de hade en tät kommunikation; bolagen har adresser i skatteparadis på kanalöarna.

Man lockade som vanligt också med en byapeng, som ev. skulle kunna uppgå till ett par hundra tusen kr/år. Däremot upplyste man inte om att exploateringen kan leda till ökade nätkostnader med hundratals miljoner kr/år, av vilket en stor del måste betalas av befolkningen i regionen. Ännu mer spännande blev det när det kom fram att byapengen ska fördelas av Krånge Samhällsförening, en förening som ingen i lokalbefolkningen verkade känna till. Det visade sig att den enda kända styrelseledamoten var sambon till ägaren till Krånge Vind, som var den ursprungliga exploatören av området och som sålde tillståndet vidare till ARISE.

Vindkraften växer så det knakar. Dess jordmån är okunskap och den gödslas med desinformation som drivs med maktens och kapitalets arrogans! Resultatet är förödande för ekonomi, miljö och elsystemets funktion. Nu stängs lönsamma reaktorer, som finns där de behövs och utför ytterst nödvändiga systemfunktioner, och istället byggs vindkraft där den inte behövs och som går med förlust. Vindkraftsexploateringen i Norrland strider mot miljöbalken och de flesta av de svenska miljömålen. Det maximerar energiförlusterna, de negativa miljökonsekvenserna och försämringen av elsystemets funktion.

Per Fahlén

Inlägget delat från facebookgruppen:  ”Motvind-Vindkraftsexploateringen i Sollefteå kommun.”

En uppsats om hur bristande lokal acceptans stoppade Fängsjö/Storsjöhöjdens vk-projekt..

Animation av Fängsjö/ Storsjöhöjdens vkv i Omsjö. Foto: Forsca.

En uppsats av Sara Ericson vid Uppsala Universitet:  ”Vindkraft och interregional rättvisa. En fallstudie om hur bristande lokal acceptans stoppade en vindkraftsetablering i Sollefteå”.  (Fängsjö/Storsjöhöjdens vk-projekt / admin) Länk till uppsatsen längst ner.

SAMMANFATTNING.

”Ericson, S. 2021. Vindkraft och interregional rättvisa: En fallstudie om hur bristande lokal acceptans stoppade en vindkraftsetablering i Sollefteå. Uppsatser Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet.

Studien utfördes som en kvalitativ fallstudie av en vindkraftsetablering som inte fick tillstånd att genomföras i Sollefteå kommun. Syftet var att undersöka samhällsacceptans med fokus på interregional rättvisa och regionalt ansvarstagande. Nationella rättvisefrågor behandlas när det kommer till relationen mellan norra och södra Sverige och stad och landsbygd. 19 intervjuer användes för att samla åsikter från fyra olika respondentgrupper:
lokalbefolkning, kommunpolitiker i Sollefteå kommun, tjänstepersoner för kommunen och samer med rennäring i området.

Studien visar på att det finns en upplevd orättvisa i området orsakad av en hög andel vindkraft och förnybar elproduktion jämfört med andra delar av Sverige. Vindkraftens påverkan lokalt ansågs vara övervägande negativ. Ersättningen för etableringarna ansågs inte tillräcklig för att kompensera för den negativa lokala påverkan. Det skapar en upplevelse av interregional orättvisa där vissa regioner tar större ansvar för den förnybara elproduktionen. Upplevelsen av ett för högt regionalt ansvarstagande utan tillräcklig lokal nytta försämrar
samhällsacceptansen. Studien påvisar att den lokala nyttan i samband med vindkraftsetableringen är en avgörande faktor för samhällsacceptansen ur ett rättviseperspektiv mellan regioner. Även förtroende till etableraren och både förståelse och kunskap bland etablerare visade sig vara betydande för den upplevda påverkan av en vindkraftsetablering.”

Ett stort TACK Sara Ericson!

Uppsats om Fängsjö – Storsjöhöjden av Sara Ericson  

Ranasjöprojektet. En kommunikation mellan en vk-kritiker och Länsstyrelsen

VINDKRAFTSELÄNDE

Följande är en beskrivning av hur ett vindkraftsärende har hanterats av myndigheter och domstolar och jag önskar kommentarer på era synpunkter, tex;

  • Om ni håller med mig om att denna hantering är fel
  • Om ni tycker att det skall gå till på detta sätt
  • Om ni har samma erfarenheter i ert bemötande hos myndigheter och domstolar
  • Om ni har konstruktiva förslag på hur vi skall få till en rättvis bedömning vid etableringar.

 

Forsnäs 2021-07-14

RANASJÖ VINDKRAFTSPROJEKT

Under 10 år har vi (närboende och berörda genom enskilda överklagningar och som medlemmar i ”Föreningen LIVSKVALITET vid Fjällsjöälven”) försökt att stoppa detta projekt som planeras att byggas i Fjällsjöälvens dalgång någon km från bebyggelsen.

I de ansökningar om bygglov som entreprenören ARISE/Flodin inlämnat till Länsstyrelsens Miljöprövning (MPD) har de i princip fått allt godkänt.

Vi har visat på de felaktigheter som finns i ansökningarna och överklagat MPDs beslut till Mark och Miljödomstolen (MMD) och därefter överklagat deras beslut till Mark och Miljööverdomstolen (MMÖD).

Alla våra överklagningar har förkastats utan någon enda förklaring. Jo, MMÖD säger att det är MMDs beslut som gäller och MMD säger att det är MPDs beslut som gäller!!??

Detta betyder i praktiken att överliggande instanser till 100% går på MPDs bedömning utan någon kontroll av deras beslut och kan därmed helt ”två sina händer” och strunta i våra argument.

Jag vet att, det förutom hos oss, på många platser runt om i Sverige läggs ner tid och pengar på att visa argument som kan stoppa vindkraftsetableringar. Om de projekten och argumenten, hanteras på samma sätt som vi har blivit behandlade, så är det nog slöseri för dom också med tid och pengar.

Mina erfarenheter från domstolar i övrigt är 0 men jag ber en bön och håller mina tummar för att vindkraftshanteringens domstolar inte visar hur det går till i övriga Sveriges Domstolsverksamhet.

Vi har i dagarna fått avslag från MMÖD på en överklagan som bland annat hade ljudstörningar som ett tungt argument. MMÖD accepterar inte vår överklagan utan de hänvisar till MMDs bedömning (och därmed på MPDs).

För att ni skall ha möjlighet att bedöma ovan beskrivna så bifogar jag nedan en kopia av en bilaga till den överklagan som skickades till MMÖD där man visar min korrespondens med MPD visande den ”torftiga” (avsaknade) kontrollverksamhet som MPD utfört av exploatörens uppgifter (och därmed helt ignorerat våra). De uppgifter som sedan domstolarna dömer efter!!??

Bakgrund

ARISE/Flodin ändrade verkens storlek från 3-3,5MW till 6MW. Detta betydde att de ändrade rotordiametern från 145m till 170m. För att inte behöva göra en ny miljöprövning så behöll man verkens godkända höjd vilket betyder att dessa monstersnurrors vingspetsar snurror med flera hundra km hastighet i skogsmiljö 30m från marken (trätopshöjd).

Vi anlitade då ett företag (expert på ljuduträkningar) som visade att redan vid en ökning av verkens kapacitet till 4,5-5MW så skulle ett flertal (många) fastigheter få ljudstörningar över 40db (fanns ingen Källdata att räkna på för specificerade 6MW verk).

De uppritade ljudkurvorna från ARISE/Flodin visar ingen ökning av störningar vid utökning av verkens kapacitet!!??

 

Bilaga 1      ärende nr xx                                                                                                                                       

MMD har avslagit vårt överklagande i nedanstående ärende och hänvisade till Länsstyrelsens bedömning. Vi har presenterat många olika klagomål i Ranasjö etableringen. Nedanstående mailkonversation uppstod efter att Mark och Miljödomstolen (MMD) godkänt en ökning av rotordiametern till 170m med samma höjd på verken. Detta betyder att man får vingspetsar snurrande med flera hundra km hastighet 30m över marken i skogsmiljö.

Jag skickade då följande mail till Länsstyrelsen;

 

Länsstyrelsen Västernorrland.

Ärende nr 555-6131-19

Frida Uebel

Hej

Som du vet så har vi överklagat ert beslut i nämnda ärende. Vi har nu fått avslag från Tingsrätten i Östersund (MMD) på vårt överklagande. De har helt ignorerat våra skäl till överklagan och refererar till ert godkännande.

Min fråga till er är därför om ni kan upplysa mig om var jag kan hitta den lagtext/regelverk som ni baserar ert beslut på. Tänker då speciellt på den del som behandlar vilka ändringar i layout och t ex effekt, vinglängd mm som kan godtas inom ett tidigare givet beslut. Det som kanske är mest störande ur vårt perspektiv är hur det är möjligt att godkänna ljudsimuleringarna när det (som i det här fallet) inte finns tillgängliga källdata. Hur är regelverket egentligen skrivet, hur kan ni kontrollera att uppgifterna från vindkraftsbolaget är korrekta om inte ni har källdata att utgå ifrån. Hur ser länsstyrelsens roll i det här sammanhanget ut?

I sin ansökan har byggaren medsänt ett stort antal med mätdata för ljud och skuggor.

Eftersom ni godkänt detta och MMD helt ignorerar våra påståenden om att de är felaktiga så undrar jag om jag kan få tillgång till era kontrolluträkningar i den mån de existerar.

Det kan väl ändå inte vara så att ni inte kontrollerat utan helt har litat på vindkraftbyggarens uppgifter och menar att man får ta problemen med tex för höga störningar runt fastigheter när snurrorna står på plats.

Min förhoppning är att få svar på mina funderingar.

Med vänlig hälsning

Christer Lidén

Svaret från Länsstyrelsen.

Hej!

I tillståndsbeslutet för vindkraftparken framgår att tillsynsmyndigheten ska godkänna förslaget till slutlig utformning av layouten. Inför godkännandet har bolaget skickat in nya ljudberäkningar för den slutliga layouten. Vi granskar dessa men genomför inga kontrollberäkningar.

Syftet med godkännandet av layouten är att vi ska kontrollera att de håller sig inom ramen för vad de fått tillstånd till, bl.a ljud- ljud och skuggvillkor.

Hälsningar

Frida Uebel

Miljöhandläggare

Miljöskyddsenheten

 

Länsstyrelsen säger att de ska kontrollera att ”de” (ARISE/Flodin?) skall hålla sig inom ramen för vad de fått tillstånd för. De har inte gjort några kontrollräkningar men de ”kontrollerar” och godkänner (ARISE/Flodins siffror!?) De ”uträkningar” och förklaringar gjorda av experter som vi inlämnat till MMD blir därmed helt ignorerade.

 Vi hade tidigare för de godkända mindre verken visat att vissa fastigheter skulle få ljudpåverkan över 40db. När Länsstyrelsen och därmed MMD nu godkände de nya mastodontverken utan att kontrollera de mätvärden som ARISE/Flodins lämnat och helt ignorerat våra mätvärden så skrev och skickade jag följande mail till Länsstyrelsen.

 

Från: Christer Lidén <chris.liden@hotmail.se>
Skickat: den 4 februari 2021 09:17
Till: Länsstyrelsen Västernorrland <lansstyrelsen.vasternorrland@lansstyrelsen.se>
Ämne: Ranasjö – Salsjö

 

Anna Bäckman

Hej

Jag heter Christer Lidén och har i överklagningar angående Ranasjöprojektet givit uttryck för mina och andras oro över hur den utökade storleken på Vindkraftverken (i Ranasjö och Salsjö) kan påverka miljön, fåglar, djur och människor.

Jag har nu tagit del av en samanställning av ett Skype samtal du har haft med ARISE (diarie 555-10259-20-2).

Där sägs bland annat;

”Med de aktuella vindkraftverken, kommer svepytan att ligga 30 meter från marken. Detta är inget ovanligt fenomen, många vindkraftparker byggs på detta sätt idag, eftersom de har några år gamla tillstånd. När större rotorer ska byggas under de förutsättningarna, byggs lägre torn. Svepytan blir större och kommer närmre marken”

För att kanske stilla vår oro så skulle jag behöva din hjälp med att ge mig några exempel på var de har byggt vindkraftverk med en rotordiameter på 170m i skogsmiljö med vingspetsarna snurrande på 30m höjd över marken (trätopshöjd). Där också specifikationen säger att man inte får ha störande hinder (skog eller byggnader) på mer än 10m höjd på ett avstånd av 500m från verken.

Vore mycket tacksam för dessa uppgifter för att ha möjlighet att kunna kontakta närboende och höra deras erfarenheter.

Med vänlig hälsning

Christer Lidén

chris.liden@hotmail.se

Jag fick då följande svar;

Från: Bäckman Anna Y <anna.y.backman@lansstyrelsen.se>
Skickat: den 15 februari 2021 17:11
Till: Christer Lidén <chris.liden@hotmail.se>
Ämne: VB: Ranasjö – Salsjö

Hej!

Jag ber om ursäkt för att svaret dröjt.

Flera vindkraftparker med stora turbiner har tagits i drift under 2020 eller är fortfarande under byggnation. Stora turbiner betyder långa vingar och att vingarna kommer närmre marken för att verken ska klara de krav om maximal totalhöjd som finns i miljötillstånden.

Några exempel är

  • Enviksberget i Falun, driftsatt i februari 2020, med 38 meter mellan mark och rotor,
  • Bröcklingeberget i Bräcke, driftsatt i juni 2020, med 38 meter mellan mark och rotor och
  • Skaftåsen i Härjedalen, fortfarande under byggnation, med 25 meter mellan mark och rotor.

Några rotorer som är 170 meter känner jag inte till att det byggts ännu. För Ranasjö blir avståndet mellan mark och rotor 30 meter. Det vill säga, att rotorerna blir 170 meter betyder inte ett kortare avstånd till marken än ovanstående exempel.

Någon specifikation som säger att man inte får ha störande hinder på mer än 10m höjd på ett avstånd av 500m från verken finns inte i miljötillståndet.

Med vänlig hälsning

Anna Bäckman

Miljöhandläggare

Länsstyrelsen Västernorrland

Besöksadress: Pumpbacksgatan 19

 

Jag har fått bekräftelse i tidigare mail att man inte kontrollräknar ARISE/Flodins siffror. I Bäckmans mail fick jag också bekräftelse på att de inte heller läser tekniska specifikationer på de föreslagna verken innan godkännandet.

Jag skickade då följande mail till Länsstyrelsen;

 Christer Lidén

Ons 2021-02-17 12:21

Till:

Bäckman Anna 

Hej

Tack för ditt svar.

Tyvärr var det inte riktigt svar på min fråga, så min oro är inte stillad.

Jag fick däremot mina (våra) misstankar bekräftade om att detta med att sänka navhöjden är ett sätt att få öka rotordiametern och slippa en ny miljöprövning eftersom man inte överstiger redan godkänd totalhöjd. 

Därmed kan man utsätta miljö, fåglar, djur och människor för stor påverkan utan kontroll som ditt svar beskriver;

”Stora turbiner betyder långa vingar och att vingarna kommer närmre marken för att verken ska klara de krav om maximal totalhöjd som finns i miljötillstånden”.

Min fråga var;

”För att kanske stilla vår oro så skulle jag behöva din hjälp med att ge mig några exempel på var de har byggt vindkraftverk med en rotordiameter på 170m i skogsmiljö med vingspetsarna snurrande på 30m höjd över marken (trätopshöjd). Där också specifikationen säger att man inte får ha störande hinder (skog eller byggnader) på mer än 10m höjd på ett avstånd av 500m från verken”.

Jag har ännu inte studerat eller kontaktat någon på de orter där du nämnt exempel på ”ARISE” projekt (ska senare). Två av de projekten är väl inte riktigt jämförbara, speciellt om de har en markfrigång som är ca 27% högre än Ranasjö och Salsjö projekten. Vid en hastig kontroll så verkar det som att rotordiametern på dessa verk är ca 145m.Du nämner också att inga verk med rotordiametrar på 170m är byggda ännu så därför blir jämförelsen även där svår att göra.

När det gäller byggnationen av verk med 25m mellan mark och rotor så blir det intressant att kontrollera rotordiameter och om det är i skogsmiljö.

Du skriver;

”Någon specifikation som säger att man inte får ha störande hinder på mer än 10m höjd på ett avstånd av 500m från verken finns inte i miljötillståndet”.

I de specifikationer som lämnats av tillverkaren av verken så fanns en punkt där man visar på de krav som finns för att verken skall fungera optimalt. Vi har specificerat och påpekat detta i våra överklagningar.

Med vänlig hälsning

Christer Lidén

Mycket intressant att notera att de mail jag skickade Feb 4 2021 (se ovan) föranledda Länsstyrelsen att först då ställa följande fråga till ARISE/Flodin;

Från: ”Bäckman Anna Y”

Skickat: Fri, 5 Feb 2021 16:55:33 +0100

Till: ”’Ulla Linder'” <ulla.linder@arise.se>

Ämne: Salsjö och Ranasjö vindkraftparker, Svepytor nära mark

Bilagor: 555-10529-20-2.pdf

Hej Ulla!

Efter vårt samtal den 18 december skrev jag bifogad tjänsteanteckning. Jag har nu en följdfråga kring det ni då förde fram som bemötande på frågorna kring att vindkraftverkens rotorer kommer att svepa närmre marken än vad som angavs vid tillståndsansökan:

Kan ni ge exempel för påståendet att det inte är ovanligt att vindkraftparker byggs på detta sätt idag?

Har ni exempel på anlagd vindkraftpark med en rotordiameter på 170 m i skogsmiljö, där svepytan ligger 30 meter från marken?

Med vänlig hälsning

Anna Bäckman

Miljöhandläggare

Länsstyrelsen Västernorrland

Besöksadress: Pumpbacksgatan 19

Postadress: 871 86 HÄRNÖSAND

Telefon: 0611-34 92 40

www.lansstyrelsen.se/vasternorrland

Följande svar från ARISE/Flodin är underlag till det svar Länsstyrelsen skickade mig Feb 17 2021 (se ovan) (förseningen på det svar jag fick berodde nog på detta sena svar);

 Från: ”Jennie Mantefors” <jennie.mantefors@arise.se>

Skickat: Mon, 15 Feb 2021 12:12:35 +0100

Till: ”Bäckman Anna Y” <anna.y.backman@lansstyrelsen.se>

Cc: ”Ulla Linder” <ulla.linder@arise.se>

Ämne: Salsjö och Ranasjö vindkraftparker, Svepytor nära mark

Hej Anna,

Jag hjälper min kollega Ulla Linder med några frågor då hon har lite väl mycket att göra för tillfället.

Testade att ringa dig nyss, men kanske var du på lunch eller upptagen. Jag tänkte höra lite mer kring vad du vill veta, men jag börjar att svara här så kan jag utveckla om jag missade något av din fråga.

Vi kan lista exempel på andra parker som har ungefär samma eller till och med kortare avstånd mellan rotor och marken. Rotorstorleken har dock ökat för vart år, så de projekt vi byggt tidigare eller håller på att bygga har mindre rotor (mindre för varje år bakåt i tiden). Detsamma gäller för installerad effekt som också har ökat för vart år. Vi väljer alltid den senaste tekniken och den teknik som ger mest produktion och lönsamhet för respektive vindkraftpark. Som du vet har teknikutvecklingen för vindkraft gått betydligt fortare än prövningsprocesserna och vi bygger i princip alltid med större verk än vad som var beskrivet som exempel i ansökningarna. Oftast innebär detta, såsom också är fallet i Ranasjö och Salsjö, att vi bygger färre verk än vad som är tillståndsgivet och möjligt med mindre turbiner. Trots det minskade antalet verk, så blir elproduktionen större med färre större verk än med de mindre som gavs som exempel i ansökningarna och som fanns på marknaden när ansökan lämnades in. Det är en avvägning mellan att välja bästa möjliga teknik (BAT) och samtidigt uppfylla givna tillstånd. Det som framförallt blir avgörande är totalhöjden i tillstånden och som Ulla förklarat så blir därmed navhöjden lägre när rotorn ökar. Avståndet mellan verken behöver öka med ökat rotorstorlek varför antalet verk som får plats i ett område minskar. Vad gäller påverkan på omgivningen och naturvärden (exempelvis fåglar, fladdermöss och ingrepp i naturen) så är det en fördel med färre och större verk, då den totala påverkan per producerad MW minskar även om påverkan från enskilda verk kan bli något större.

Sammanfattningsvis är det såhär vi hanterar BAT för byggnation av vindkraft.

Exempel på andra parker som vi byggt/bygger, avseende rotorstorlek och avstånd mellan rotor och marknivå:

Enviksberget, Falun, driftsatt feb 2020 (rotor 142 m, totalhöjd 180, 38 m mellan mark och rotor)

Bröcklingeberget, Bräcke, driftsatt juni 2020 (rotor 142 m, totalhöjd 180, 38 m mellan mark och rotor)

Skaftåsen, Härjedalen, pågående byggnation/driftsättning planerad till hösten 2021 (rotor 155 m, totalhöjd 180, 25 m mellan mark och rotor)

Detta var endast våra senaste byggnationer och vi kan förstås söka bredare om du behöver fler exempel på andra parker. Vid upphandling av vindkraftverk, så avgör tillverkarna vilka verk som kan vara lämpliga och möjliga att bygga för respektive park.

Jag hoppas att detta till stor del besvarade din fråga, annars är du välkommen att höra av dig.

Med vänlig hälsning

Jennie

Förstår nu efter att ha läst detta mail från ARISE varför Länsstyrelsens svar till mig var lite ”flummigt”.

 Christer Lidén

 

 

 

 

 

 

 

Öppet mejl till Sofia Mirjamsdotter, TÅ

Hej!

Helst hade jag velat skriva detta som en insändare i TÅ men jag verkar numera vara blockerad från tidningens insändarsida så det känns meningslöst med ännu ett försök. Under rubriken ”Vindkraftspengar – ja tack” skriver du om den statliga utredningen ”En rättssäker vindkraftsprövning”. Rättssäker för vem kan man fråga sig. Utredningen var ett beställningsarbete från vindkraftsbranschen och miljöpartiet. Resultatet var ganska givet på förhand. Som liberalernas Nyamko Sabuni så träffande uttryckte det: Att sätta den personen (Lise Nordin, MP) till utredare var som att låta Södertäljenätverket utreda den organiserade gängkriminaliteten (när Vattenfalls förre VD Magnus Hall var ny uttryckte han sig kritiskt om vindkraft och hotades då omgående med sparken av Lise Nordin; sedan började Vattenfall i stor omfattning förlora pengar på vindkraft).

Varför ska rättssäkerheten gälla enbart exploatörerna? De har ju redan en gräddfil där systemet är riggat för att undanröja möjligheterna för personer som drabbas av vindindustrier att få sin sak prövad av en oberoende domstol. Det händer i stort sett aldrig att ett industriprojekt stoppas av hänsyn till lokalbefolkningen. Projekt stoppas p.g.a. av försvaret, rennäringen eller utrotningshotade djur, fåglar eller växter men aldrig av hänsyn till människorna. Det s.k. samrådet är en chimär; det ska bara finnas ett papper men ingen tar någon hänsyn till det (se kommentarer till Vaberget nedan). Men 75 % av alla ansökningar beviljas redan nu och 2021 har antalet installerade verk nått målet för 2030 och det saknas både överföringskapacitet och ekonomi i det som redan installerats. Varför ska ytterligare natur ödeläggas till ingen nytta?

Det kommunala vetot infördes som kompensation för att kravet på bygglov togs bort för vindkraft. Snart är det inte tillåtet att bygga ens ett Attefallhus utan bygglov men enorma vindindustrier, till ytan större än Stockholms kommun, kan byggas utan bygglov. Ska man dessutom ta bort kommunens rätt att styra över sitt område samtidigt som de medborgare som berörs av industrierna i praktiken är rättslösa (se bifogad JO-anmälan) kan man lika gärna ge frisedel till det internationella vindkraftskapitalet att utnyttja Sverige som den vill.

Genom stängningen av Ringhals 1 och 2 minskar den befintliga överföringskapaciteten av stabilitetsskäl med motsvarande över 1000 stora vindkraftverk och dessutom måste kapaciteten för export och import minskas. Det kommer att ta 20-30 år, d.v.s. mer än livslängden för den vindkraft som nu byggs, för att ersätta den minskningen men det räcker inte; nätkapaciteten måste inte bara behållas, den måste ökas kraftigt. Kostnaden, många hundra miljarder, får elkonsumenterna stå för. Det mesta av vindkraften går dessutom med jätteförluster. Svenska kommuner, som satsat på egen vindkraft, har förlorat stora summor: Umeå 200 miljoner, Karlstad 250 miljoner, Gävle, Eskilstuna, Dorotea… och de försöker att så fort som möjligt bli av med sina innehav. Havsnäs i Jämtland, som när det byggdes var Europas största landbaserade vindindustriområde och ett prestigeprojekt för energimyndigheten, har gått med förlust alla år utom ett (2020 var det -160 miljoner). Skelleftekraft, storägare av vattenkraft, har aldrig gått med förlust tidigare; 2019 var vinsten 500 miljoner men 2020 hade man en förlust på över 200 miljoner p.g.a. av satsningar på vindkraft.

Du efterfrågar ersättning till kommuner, som drabbas av vindkraft, t.ex. i form av bygdepeng. Men bygdepeng, på den nivå som är praxis idag, är bara kaffepengar i förhållande till de ökade elkostnaderna för kommunernas innevånare. Du kommenterade för några veckor sedan Sollefteå kommuns tillstånd till Vaberget. Förväntade merkostnader som kommer på nätavgifterna blir bara för Vaberget ca 140 miljoner per år i jämförelse med en byapeng av 250 tusen kr per år för samma anläggning. Dessutom kommer intäkterna för kommunens vattenkraftverk att minska medan dess kostnader för drift och underhåll kommer att öka genom vindkraftsutbyggnaden.

Kommunen beslöt efter senaste valet att inte bevilja nya tillstånd för vindkraft. Det löftet bröt man redan vid första kommunfullmäktigemötet efter valet. Även Vaberget är en ny ansökan och borde därmed avslås. Det finns visserligen ett tillstånd för lägre verk sedan tidigare, ett tillstånd som kommunen gav i strid med gällande översiktsplan och utan att det ens fanns en godkänd ansökan. Men den nya ansökan om högre verk kommer att ge betydligt större negativa konsekvenser beträffande buller, ljusstörningar och påverkan på landskapet och är de facto en ny ansökan. Denna ansökan gav kommunen klartecken till flera månader innan det bjudits in till samråd med de som berörs och ett år innan det fanns en fullständig ansökan! Trots att de som drabbas lämnade in en lång skrivelse som följd av samrådet med synpunkter, frågor och påpekanden om felaktigheter och olagligheter har ett år senare varken kommunen eller exploatörerna nedlåtit sig att besvara skrivelsen. Samråd? Det enda som är intressant är att visa att lagkravet om utlysning är uppfyllt. I den s.k. medborgardialogen inför en ny översiktsplan för några år sedan var det uttryckligen förbjudet att ta upp frågan om vindkraft, den enskilt största frågan för kommunmedborgarna. Det var omöjligt att få till stånd en saklig diskussion om vindkraften, kommunen saknade faktaunderlag och struntade i den gällande översiktsplanen och vägrade svara på frågor (se bifogade skrivelse till kommunen).

Det är problematiskt ur flera synpunkter att statliga myndigheter lierat sig så intimt med vindkraftsbranschen. Energimyndigheten arbetar inte för att ta fram det mest effektiva elsystemet; den har instruktion om att få in så mycket vindkraft som möjligt. Naturvårdsverket verkar inte för att hitta det ur miljösynpunkt bästa systemet; det arbetar för att stötta vindkraftsexploateringen. Länsstyrelsen, som ska granska ansökningarna, har i uppdrag att stödja vindkraft (strider mot gällande lagstiftning att en myndighet och inte en oberoende domstol gör detta). Till och med konsumentverket har vägrat tillämpa konsument- och marknadsföringslagen p.g.a. regeringens instruktion att stödja sol- och vindkraft (det är inte tillåtet att använda odefinierade och ostyrkta påståenden som ”grön el”, ”klimatsmart”, ”förnybar”, ”hållbar” etc; politiker kan påstå vad som helst men företag måste kunna styrka sina påståenden, se bifogad rapport).

Energimyndigheten, Naturvårdsverket och Svensk Vindenergi agerar som rena ”trollfabriken” och matar ut debattartiklar med vilseledande påståenden, som tyvärr aldrig sakgranskas av journalister. Jag och mina kollegor inom IVA lyckas enstaka gånger få in genmälen men det är väldigt svårt. Det är då inte konstigt att opinionsundersökningar visar på stöd för vindkraft. Men antalet storstadsmänniskor övertrumfar antalet glesbygdsbor och storstadsmänniskor drabbas inte av vindindustrierna. Stockholm har väl knappas några vindkraftverk och har inte ens den obligatoriska vindbruksplanen. Ändå kunde ett kommunalråd från Stockholm på TV-nyheterna för några dagar sedan uppbragt kräva att norrlänningarna får göra avkall på sin ”utsikt” för att trygga elen till Stockholm.

Avslutningsvis tycker jag att du ska sätta dig in i sakfrågorna kring vindkraft och fundera över varför landsbygden ska ödeläggas, demokratin, lagar och förordningar ska sättas ur spel, domstolar tillåtas bryta mot både miljöbalken och grundlagen bara för att gynna vindkraftsindustrin. Resultatet blir förskräckande: ökade koldioxidutsläpp, ökad användning av icke-förnybara material, ett mindre hållbart och funktionellt mycket sämre elsystem samt kraftigt ökade elkostnader.

Med vänlig hälsning
Per Fahlén, prof.em. (energi & miljö, Chalmers), ledamot i IVA

Västra Initiativets syn på sprickan i Alliansen Sollefteå kn

#10 SPRICKAN I SOLLEFTEÅ – VÄSTRA INITIATIVET LÄMNAR MAJORITETSSAMMARBETET
Den 5 februari meddelade det lokala kommunala partiet Västra intiativet i Sollefteå att de lämnar majoritetssammarbetet de haft tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet.
I denna podd får ni höra bakgrunden och vi djupdyker i hur förhandlingarna som ledde till beslutet har sett ut. Gilla och dela inlägget och glöm inte att följa Regionpodden på sociala medier för att få aviseringar för kommande avsnitt.
För att lyssna på podden klicka på någon av följande länkar:
Eller leta där du hittar poddar!

 

10: #10 Sprickan i Sollefteå – Västra initiativet lämnar majoritetssammarbetet – Regionpodden

 

SLU:s rapport – Renarna föredrar områden där vindkraften inte syns

Den här studien av SLU slutfördes för några år sedan. Studien visar tydligt att renarna skyr vindkraftsområden.  ”Resultaten tyder alltså på att den fortlöpande driften av parkerna under både dag och natt påverkar renarna mer än de plötsliga ljud som den ökade mänskliga aktiviteten orsakar under byggnadsarbetet, säger Anna Skarin, forskare vid SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård.”

Hela rapporten:

En stor del av den svenska vindkraftsutbyggnaden sker idag inom renskötselområdet. En studie visar att renar undviker att beta i områden med vindkraftverk inom synhåll, och att nya vindkraftsparker även verkar förändra valet av kalvningsplatser. Resultaten kan bidra till att nya parker planeras med större hänsyn till renskötseln.

Bakom studien, som publicerats i tidskriften Ecology and Evolution, står Anna Skarin och Per Sandström från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Moudud Alam från Högskolan Dalarna.

Forskarna använde GPS-data från 50 renar (vajor) i Malå sameby i Västerbotten, för att följa hur renarnas val av kalvningsplatser och betesområde påverkades av driften av två mindre vindkraftsparker med 8 respektive 10 verk. De båda parkerna är belägna 4 km från varandra i renarnas kalvningsområde strax norr om Malå samhälle och renarna följdes under sex kalvningssäsonger (maj–juni), två före byggnation (2008–2009), två under byggnation (2010–2011) och två när vindkraftverken var i drift (2015–2016).

Resultaten från studien visade att renarna valde sina kalvningsplatser längre bort från vindkraftsparkerna under driften jämfört med före byggnation. Renarna valde också hemområden, och betesområden inom dessa hemområden, som var belägna längre bort från vindparkerna både under byggnation och under drift av parkerna i samma jämförelse. En tydlig förändring var att renarna undvek områden där vindkraftverken var synliga, till fördel för områden där verken inte syntes när vindkraftsparken satts i drift. En kilometer från parkerna ökade användningen av de skymda områdena med 14 procent och fem kilometer ifrån ökade den med 79 procent. Driften av vindkraftverken hade en större negativ påverkan på renarnas val av hemområden och betesområden än uppbyggnadsarbetet hade.

– Att renarna så markant ökade användningen av områden där vindkraftverken inte syns, betyder enligt vår tolkning att det är vindkraftverken i sig som stör renarna. Resultaten tyder alltså på att den fortlöpande driften av parkerna under både dag och natt påverkar renarna mer än de plötsliga ljud som den ökade mänskliga aktiviteten orsakar under byggnadsarbetet, säger Anna Skarin, forskare vid SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård.

Vid framtida projektering av vindkraftverk kan högupplöst topografisk information tillsammans med de planerade vindkraftverkens positioner göra det lättare att identifiera känsliga områden för renar och förbättra planeringen och placeringen av nya vindkraftparker.”

Kontaktperson

Anna Skarin, forskare
Institutionen för husdjurens utfodring och vård
Sveriges lantbruksuniversitet
anna.skarin@slu.se, 018-67 19 54

NOT.  Mer om hur vindkraften stör älgar, renar och dödar rovfåglar finns att läsa här.

Per Fahlén om vindkraftens konsekvenser

Professor emeritus Per Fahlén intervjuas här av SwebbTV om bl.a. vindkraftens konsekvenser och gigantiska kostnader utan att det gjordes någon som helst konsekvensanalys av Energikommissionen innan beslutet om vk-utbyggnaden påbörjades. Vindkraftsexploateringen är på väg att bli en ekonomisk- och kommande miljökatastrof.

En skriftlig resumé av SwebbTV:s  intervju med Per Fahlén.

”Per Fahlén är professor från Chalmers tekniska högskola. Han är också ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin) och har intresserat sig för egenskaperna hos den vindkraft som just nu installeras över hela Sverige. Samtalet handlar om detta och är en uppföljning på vårt tidigare program med protestgruppen ”Nej till vindkraft på Ripfjället”.
Det arbete som gruppen gjort är imponerande säger Per. Påtagligt är att de privatpersoner som drabbas blir så mycket mer kunniga i sakfrågan, mer än de politiker och tjänstemän som handlägger dessa ärenden.
Att politiker och tjänstemän vägrar att diskutera frågan med de drabbade, vilket framkom i programmet om Ripfjället, det verkar vara något som sker i hela landet.
Efter decennier med intensiv marknadsföring har det blivit som ett axiom. Klimatet kräver att vi ska ställa om.
Men om vi ska göra det, varför ska vi ställa om till något som är sämre än det vi redan har?
Om man nu anser att vi ska minska koldioxidutsläppen så är vindkraften så mycket sämre än vad kärnkraften är, menar Per Fahlen. Den orsakar, baserat på Vattenfalls egna beräkningar uppemot sex gånger så höga koldioxidutsläpp som kärnkraften, om man tittar på effekterna i hela elsystemet.
Dessutom ger vindkraft dålig systemeffektivitet. Tittar man på hur mycket energi man får tillbaka, ger vindkraft fyra gånger mer än vad som gått åt för att bygga den medan kärnkraft ger tillbaka 75 gånger mer.
Förnybart är också något som är aktuellt, men tvärtemot vad många tror, kräver vindkraft mer av icke förnybart material än vad kärnkraft gör.
Man måste dessutom komplettera vindkraften med annan typ av reservkraft som kostar energi att bygga och driva.
Om man summerar allt så är vindkraft inte förnybart, inte hållbart och inte klimatsmart i jämförelse med kärnkraft.
Varför man då driver detta är oklart. Det är en politisk värdering, inte ett tekniskt funktionellt motiverat beslut.
Man kan misstänka att det grundas i motstånd mot kärnkraft.
Man är på väg att ställa om hela Sveriges elkraft utan någon form av saklig analys.
Jag skickade synpunkter till samtliga ledamöter i energikommissionen när den var nybildad, men fick inte svar från någon, säger Per.
Jan Björklund sade att havsbaserad vindkraft inte behöver betala anslutningskostnaderna. Den meningen kostade etthundrafemtio miljarder.
Nu har man ju ökat på önskemålen ytterligare.
En utredning som gjordes landande i att skulle man bygga systemet förnybart så skulle det kosta ungefär ettusensexhundra miljarder.
Då kan man konstatera att det förmodligen är en underskattad siffra eftersom stora projekt oftast blir dyrare än kalkylerat.
Hur är det tänkt att man ska komplettera vindkraften, vindstilla dagar? I stor utsträckning sker detta med gasturbiner som alltså drivs med fossilt bränsle.
Man har satt igång allt utan att ha det klart för sig.
Ökningen av elkostnaderna beror på hur mycket man måste ersätta, men det blir avsevärt högre kostnader.
Förutom högre kostnader får vi ökade koldioxidutsläpp.
Alla myndigheter har som direktiv att de ska underlätta för vindkraft, och då har man också undantagit vindkraft från ett antal lagar och regler.
Det var till exempel ett vindkraftverk som rasade nyligen, och i den typen av frågor gäller EU,s maskindirektiv. Där har man tagit bort säkerhetskraven för vindkraft när det gäller risk för tredje man, trots att vindkraften innebär stor risk för de boende, iskast kan ske vintertid, det har hänt att rotorblad har lossnat.
Exploatörerna levererar själva underlag vad gäller påverkan på djur och natur via egna konsulter.
När brister påtalas hänvisas till bristande erfarenhet och man vill att det ska forskas om detta, men under tiden byggs ju tusentals vindkraftverk.
Många gånger hoppar man över lagstadgade besiktningar, vindkraftverken kan vara i drift i år utan att något ses över.
Sammanfattnings vill jag beskriva det som planlöst, lönlöst och laglöst, säger Per.
Exploatören är skyldig att lämna in en MKB (miljökonsekvensbeskrivning), men egna beräknade uppgifter, rimligheten ifrågasätts inte.
Om någon senare påtalar brister så är det i praktiken svårt att få igenom förändringar.
Ett stort problem med vindkraften är att den ökar kostnaderna för andra energislag. De får minska sin produktion då vindkraften producerar som mest, det är hela tiden vindkraften som ska ha företräde, vilket ger mindre intäkter till vattenkraft och kärnkraft.
Hela vattenkraftens framtid sätts därmed på spel.
Både för ekonomin och miljöns skull kan man hoppas på att de partier som är emot detta, gör en gemensam sak och sätter stopp.
Väldigt många människor får sin livsmiljö ödelagd och upplever att de blir överkörda av myndigheterna. Domstolarna tar också politiska hänsyn i frågan, vilket strider mot grundlagen. Det är riktigt allvarligt.
————–
Stöd Swebbtv:
Swish 123 535 86 92
Bankgiro 147-0558
Bankkonto (månadsgivare) 9235-229 11 86
Mail:info@swebbtv.se
Anmälan nyhetsbrev:Nyhetsbrev – SwebbTV

Vindkraft och pengar – Viksjö, Ranasjö

Satsningen på vindkraft världen över drar till sig intressenter av allehanda slag. Det finns pengar att hämta för alla såsom projektörer, markägare, konsulter, leverantörer, jurister och kapitalförvaltare samt även brottslingar som i fallet Viksjö. Pengar finns också att hämta om man kan hantera tillståndsprocessen till sin fördel. Vår livsmiljö och natur har blivit en handelsvara för riskkapitalister varav ett flertal är utländska.

De som får betala kalaset är elkonsumenter samt de som drabbas av den landgrabbing ( markrofferi) som pågår i vindkraftens tecken. Jag kallar det för landgrabbing därför att konsekvensen är att många människors och även djurs livsmiljö drabbas av oönskade konsekvenser i form av störande ljud, blinkande lanternor, iskast och ett omfattande nät av vägar och kraftledningsgator som tar stora skogsområden i anspråk. Tillika är denna energikälla en av de sämsta som vi brukar och ger en rad oönskade effekter för landets andra energiproducenter, inte minst för Sollefteå stads eget kraftverk.

Jag har på nära håll följt projektet Ranasjöhöjden som numera drivs av vindhussen Flodin ( epitetet tagit från dagspressen) och bolaget Arise Detta projekt är lokaliserat nära Fjällsjöälvens dalgång med många närboende. Det finns därför uppenbara risker för oönskade bullereffekter för de som bor där. De olika beräkningar rörande bullernivåer som redovisats under årens lopp har visat en märklig utveckling. Under en tid på ca 5 år har storleken på vindkraftverken vuxit från 3 till 6 MW samtidigt har den s. k. källstyrkan (bullret) ökat från 105 till 108 dBA. Det uppseendeväckande är att samtidigt så har de beräknade bullernivåerna vid närbelägna bosättningar sjunkit. Tidigare fanns det några positioner där den kritiska nivån 40 dBA överskreds men inte nu längre. Mycket märkligt! Detta förhållande har framförts till Mark- och Miljödomstolar men utan att det på något sätt beaktats eller bemötts. Man hänvisar till att eventuella problem med buller får tas upp när väl driften är igång och då som ett tillsynsärende.

Erfarenheter från andra projekt visar att driva ett tillsynsärende är en hopplös kamp.  Det är mycket anmärkningsvärt att det på myndighetssidan inte finns vare sig kompetens eller vilja att kontrollera det underlag som lämnas av projektörerna. Man kan med rätta fråga sig om vi längre har ett rättssamhälle. När det gäller hanteringen av vindkraftprojekt är det en berättigad fråga tycker många berörda.

Åke Wikström

Rädda Vaberget – vindindustrin ödelägger natur och elförsörjning

Nästa område, som vindindustrin ska ödelägga i Sollefteå, är Vaberget. Enligt den av Länsstyrelsen erkända översiktsplanen har kommunen planerat för enstaka mindre verk och enligt den plan kommunen tillämpar är det stopp för ytterligare storskalig utbyggnad av vindkraft.

Exploatörer vill nu bygga 18 st 250 m höga verk men oavsett vilken plan kommunen tillämpar bör man rimligtvis säga nej. Det är dags för politikerna att ta ett eget ansvar för sina beslut och inte lägga över allt på länsstyrelsen (instruerad av regeringen att stödja vindkraft) och domstolen (tar politiska hänsyn, i strid med grundlagen).

Hittills har kommunen inte gjort några egna utvärderingar utan bara kopierat exploatörernas marknadsföringsmaterial som beslutsunderlag.

Boverket konstaterar i en rapport: ”I översiktsplanerna redovisas sällan eller aldrig analyser, avvägningar eller prioriteringar mellan olika allmänna intressen utan planerna tenderar till att enbart bli ett redskap för att hantera exploateringsintressen. … många kommuner genom sina översiktsplaner pekar ut exploateringsområden som är avsevärt större än vad som behövs för att tillgodose identifierade behov.”

Det är dags för kommunen att välja vad som är viktigast, exploatörerna och det internationella vindkraftskapitalet eller kommuninnevånarna och deras livsmiljö.

Hittills har den samlade vindkraftsindustrin gått med stora förluster, trots alla subventioner. Ju mer vindkraft som byggs desto sämre blir dess ekonomi. Kommuner, som satsat på egen vindkraft, har förlorat miljardbelopp.

Både värdefaktorn och utbytet minskar på grund av allt större andel överproduktion, som inte kan avsättas (negativa priser). Det kommer heller inte att finnas överföringskapacitet för det som byggs nu under hela dess korta livstid.

I och med att reaktorer stängs i södra Sverige minskar möjligheten att hantera reaktiv effekt och därför minskar den befintliga kapaciteten i stamnätet med tusentals MW. Att investerare ändå fortsätter att stoppa in pengar är obegripligt; det liknar flockbeteendet under fastighetsbubblan.

Nästa område, som vindindustrin ska ödelägga i Sollefteå, är Vaberget. Enligt den av Länsstyrelsen erkända översiktsplanen har kommunen planerat för enstaka mindre verk och enligt den plan kommunen tillämpar är det stopp för ytterligare storskalig utbyggnad av vindkraft.

Bild: Katarina Östholm

Exploatörer vill nu bygga 18 st 250 m höga verk men oavsett vilken plan kommunen tillämpar bör man rimligtvis säga nej. Det är dags för politikerna att ta ett eget ansvar för sina beslut och inte lägga över allt på länsstyrelsen (instruerad av regeringen att stödja vindkraft) och domstolen (tar politiska hänsyn, i strid med grundlagen).

Hittills har kommunen inte gjort några egna utvärderingar utan bara kopierat exploatörernas marknadsföringsmaterial som beslutsunderlag.

Boverket konstaterar i en rapport: ”I översiktsplanerna redovisas sällan eller aldrig analyser, avvägningar eller prioriteringar mellan olika allmänna intressen utan planerna tenderar till att enbart bli ett redskap för att hantera exploateringsintressen. … många kommuner genom sina översiktsplaner pekar ut exploateringsområden som är avsevärt större än vad som behövs för att tillgodose identifierade behov.”

Det är dags för kommunen att välja vad som är viktigast, exploatörerna och det internationella vindkraftskapitalet eller kommuninnevånarna och deras livsmiljö.

Hittills har den samlade vindkraftsindustrin gått med stora förluster, trots alla subventioner. Ju mer vindkraft som byggs desto sämre blir dess ekonomi. Kommuner, som satsat på egen vindkraft, har förlorat miljardbelopp.
Både värdefaktorn och utbytet minskar på grund av allt större andel överproduktion, som inte kan avsättas (negativa priser). Det kommer heller inte att finnas överföringskapacitet för det som byggs nu under hela dess korta livstid.

I och med att reaktorer stängs i södra Sverige minskar möjligheten att hantera reaktiv effekt och därför minskar den befintliga kapaciteten i stamnätet med tusentals MW. Att investerare ändå fortsätter att stoppa in pengar är obegripligt; det liknar flockbeteendet under fastighetsbubblan.
Exploatörerna kan däremot tjäna pengar och därför bedrivs en aggressiv marknadsföring för att ta bort det kommunala vetot. Det gäller att bygga innan bubblan spricker!

Företagen lockar med byapeng, för Vaberget 250000 kronor per år. Men den är baserad på uppblåsta kalkyler och inte alls garanterad. Markägare kan få 260000 per år och verk, men den samlade intäkten under verkens livstid räcker inte till mycket mer än återställning av marken.

Markägare borde vara betänksamma med tanke på risken för konkurs av förlustverksamheter. Men dessa belopp bleknar vid en jämförelse med den ökning av nätkostnaderna med hundratals miljoner kronor år som kan drabba kommuninvånarna.

Vi är många som i åratal varnat för den ödeläggelse av svensk elförsörjning som pågår. Den leder till ett funktionellt sämre och mycket dyrare elsystem, ökade koldioxidutsläpp, ökad användning av icke förnybara resurser och ett mindre hållbart elsystem.

/ Per Fahlén

Insändare TÅ Allehanda