Kostsamt misstag att avveckla kärnkraften. Debattartikel i SvD

Debattartikel i SvD den 17 mars 2020

Ett ersätta kärnkraft med vindkraft energimässigt kostar stora summor och medför betydande negativa miljökonsekvenser. Det skriver flera ledamöter i Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien.

Publicerad 2020-03-17

DEBATT | ENERGIPOLITIK

Sverige har under lång tid haft ett väl genomtänkt, väl fungerande och kostnadseffektivt elsystem, som levererat säker el med små miljökonsekvenser baserat på vatten- och kärnkraft. Energiöverenskommelsen stakar ut en ny väg för det svenska elsystemet utan konsekvensanalys. Det saknas behovsanalys beträffande effekt och energi med fördelning i tid och rum. Det saknas även funktionskrav avseende stabilitet, elkvalitet, leveranssäkerhet et cetera samt specificerade miljökrav och jämförelser av alternativa systemlösningar och systemkostnader.

Omställningen motiveras med luddiga formuleringar som att sol och vind ger el som är ”miljövänlig”, ”hållbar”, ”förnybar”, ”utsläppsfri” och ”fossilfri”. Begreppen är odefinierade och säger ingenting om miljöegenskaperna för sol och vind. Livscykelanalyser över miljö och ekonomi visar tvärtom att i förhållande till kärnkraft ger vindkraft ökade koldioxidutsläpp, kraftigt ökad användning av icke-förnybara resurser, negativa lokala miljökonsekvenser samt avsevärt ökade totala elkostnader (sannolikt mer än fördubblade). Men beräknade värden ger troligen en underskattning eftersom vindkraftverkens verkliga livslängd visat sig vara betydligt kortare än kalkylvärdena 20–25 år. En stor studie redovisar en medellivslängd av 15 år för landbaserade och 12 år för havsbaserade verk. Till detta kommer stora miljökonsekvenser för den stora ombyggnad av hela elsystemet som storsatsningen på vindkraft kräver. Dessutom ökar miljöbelastningen per kilowattimme för existerande kärn- och vattenkraft eftersom dessa ”tvingas” dra ner på produktionen när det blåser mycket.

Ett elsystem baserat på en stor andel sol- och vindkraft är inte långsiktigt hållbart om man ser till hur mycket el som produceras under ett kraftverks livstid och den energi som åtgår för dess tillverkning och avveckling. Förhållandet mellan dessa energimängder kallas EROI (energy return on investment; all energi omräknad till el). För ett samhälle av svensk modell anses kravet vara att EROI är minst 7, det vill säga kraftverket skall under sin livstid generera sju gånger mer el än vad som gick åt för dess tillverkning och avveckling. Solel ger ett värde på systemnivå på endast 1,6, vindkraft ligger kring 4 medan kärnkraft ligger runt 75. I Sverige kan värdet för vindkraft försämras ytterligare eftersom merparten av utbyggnaden sker i Norrland, där behov saknas. Detta kräver stora investeringar i nya kraftledningar och stabiliseringssystem. Den långa transportsträckan till elbehoven i söder medför förluster och negativa miljökonsekvenser.

Vindkraft är en areell näring och vindindustrierna kräver stora ytor även för vägar och kraftledningsgator och de får en mycket stor inverkan på den lokala miljön (se bild ovan). De dominerar landskapsbilden och påverkar livsmiljön för människor, fåglar och djur negativt. Bullerstörningar sprider sig över stora ytor; infraljud kan mätas på flera mils avstånd (de tillämpade riktlinjerna saknar relevans för vindkraftsbuller). Över hela landet protesterar människor mot utbyggnaden och många upplever att rättssystemet satts ur spel för att underlätta för vindkraften.

Kärnkraften avvecklas inte av miljömässiga eller ekonomiska skäl. Politikerna har agerat för att göra kärnkraften olönsam genom straffskatter, förbud mot utnyttjande av spillvärmen, strypta forskningsmedel, planeringsförbud et cetera. Samtidigt har sol och vind fått stora subventioner (till exempel i form av elcertifikat), forsknings- och demonstrationsmedel och en massiv marknadsföring med offentliga medel. Den svenska kärnkraften, drygt 60 terawattimmar, byggdes på cirka tio år och den har varit extremt lönsam för staten och det svenska samhället. Notabelt är att värdet av anläggningar med lång livslängd, till exempel kärnkraft, kraftigt undervärderas med traditionella ekonomiska metoder.

Det hävdas ofta att vindkraftsutbyggnaden sänker elpriset och det är en naturlig följd av att mata in subventionerad el på en övermättad marknad. Däremot sjunker inte elanvändarnas kostnader; tvärtom har elkostnaderna i Sverige ökat kraftigt under senare år. Mycket på grund av skatter men till en betydande del på grund av certifikat och ökade nätkostnader (som vindkraften inte betalar för). Sverige har gått från att ha bland världens lägsta totala elkostnader till att nu snabbt närma sig Europatoppen. Vindkraftsländerna Danmark och Tyskland har Europas i särklass högsta elkostnader och mycket stora koldioxidutsläpp från sin elproduktion (kärnkraftslandet Frankrike har elkostnader som är mindre än hälften av Tysklands och en bråkdel av Tysklands koldioxidutsläpp). Ju mer vindkraft som byggs desto sämre blir dess ekonomi och desto större blir de negativa miljökonsekvenserna!

Kärnkraften har en helt annan funktionalitet än sol- och vindkraft. Den kan leverera effekt och energi på rätt plats och i rätt tid samt producera och konsumera reaktiv effekt och bidra till stabilisering av elnätet. Inget av detta klarar vindkraften! För att ersätta kärnkraft med vindkraft energimässigt krävs tre gånger så hög installerad effekt, ett nytt elsystem samt ny balanskraft och/eller lagring. Allt detta kostar stora summor och det medför betydande negativa miljökonsekvenser.

Per Fahlén
professor emeritus energi och miljö, Chalmers tekniska högskola, ledamot i IVA (Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien)
Enno Abel
professor emeritus installationsteknik, Chalmers tekniska högskola, ledamot i IVA
Claes Bankvall
före detta vd SP, Sveriges tekniska forskningsinstitut, ledamot i IVA
Harry Frank
före detta forskningschef ABB Corporate Research, ledamot i IVA och KVA
Tomas Hallén
före detta teknisk direktör Akademiska Hus AB, civilingenjör, teknologie doktor hc, ledamot i IVA
Åke Wikström
före detta vice vd, Iggesunds Bruk och Kamyr AB, ledamot i IVA

Energiöverenskommelsen
2016 enades fem partier, S, MP, C, M och KD, om en energiöverenskommelse. Den innebär att målet är 100 procent förnybar energiproduktion 2040. Kompromissen innebär dock inget förbud mot kärnkraft efter 2040.
En ökad framtida, förmodad energianvändning har fått den politiska oppositionen att vilja skruva på energiöverenskommelsen, mot en mer kärnkraftsvänlig riktning. M och KD har därför hoppat av överenskommelsen. TT

Åter till Ranasjö vindkraft-projektet

”Många vindexploatörer med pågående projekt i denna kommun har inlett samråd med kommun och länsstyrelse inför ändringstillståndsansökningar. De vill höja vindkraftverken, vilket kommer att fordra kommunens bifall (det kommunala vetot) och en ny (ngt. begränsad) prövning i Miljöprövningsdelegationen (MPD).

Flodin/Arise har valt en annan väg för att öka installerad effekt. De har haft ett ”Samråd Om Slutlig Layout” med länsstyrelsen avseende Ranasjö och Salsjö.
Men vad har då varit vitsen med detta ”Samråd”?
Jo, Flodin/Arise slipper bekymret med kommunala vetot och slipper ny prövning i MPD men har ändå genom länsstyrelsens beslut erhållit rätten att öka installerad effekt genom en kraftig ökning av verkens rotordiametrar. Dessa regleras inte i tillståndet. Bara verkens totalhöjd.”

Läs vidare här:

Åter till Ranasjö

Sorgligt, mycket sorgligt

Sorgligt, mycket sorgligt!

De svenska vindkraftsbolagen har stora problem och de utländska investerarna med guld i ögonen är beredda att kasta sig över de norrländska skogarna för att roffa åt sig de marker de kommer över. Men detta är ingenting som Sollefteå kommuns politiker och tjänstemän bryr sig om. De fortsätter sin envisa kamp att bebygga hela kommunen (läs Västra) med vindkraft, trots att folkopinionen tydligt har vänt till att helt fördöma vindkraftsexploateringen.

Åtta personer från  Sollefteå och Kramfors har gjort en resa till Skottland för att se och tillgodogöra sig mer om hur ”man kan dra nytta av vindkraftverken.”

”De hade bland annat gjort ridvägar, gångvägar och cykelvägar kring kraftverken  som lockade turister, berättar Erik Löfgren.” 

Ska man skratta eller gråta?

Foto. Lånat från Sollefteå kommuns hemsida.

”I Kramfors och Sollefteå finns det i dag cirka 120 vindkraftverk, men den siffran kommer att öka drastiskt inom de närmaste åren. I de två kommunerna planeras det för 230 nya vindkraftverk.

Därför bestämde sig projektet ”Vindkraft – generator för hållbar utveckling” att skicka i väg representanter från kommunerna, Sollefteåforsens AB, Höga Kusten Destinationsutveckling AB och Vattenfall Vindkraft till Skottland för att besöka Europas näst största vindkraftverk, Whitelee Windfarm för att se hur de gör som för att dra nytta både regionalt och lokalt av vindkraftverken.

– Vi var åtta personer som besökte Whitelee besökscentrum för att inspireras hur de hade gjort som. Vi kollade på hur man kan dra nytta av vindkraftverken. De hade bland annat gjort ridvägar, gångvägar och cykelvägar kring kraftverken  som lockade turister, säger Erik Löfgren i Allehandas artikel.”

Låst artikel TÅ Allehanda.

Sollefteå kommuns hemsida.

Arbetet med fortsatt vindkraftsutveckling i kommunen har pågått minst ett par år genom ett samarbete mellan kommunen och Energimyndigheten. Det projekt som omnämns i artikeln, som nu avslutats, har drivits med pengar från Energimyndigheten. Verksamheten fortsätter nu i företaget Energidalen med ett enda syfte att förstöra all natur och turism i vår kommun.

http://energidalen.nu/ 

Som sagt.  Sorgligt, mycket sorgligt.

Det blåser hårt i vindkraftsbranschen

I Handelsbankens senaste utskick av skriften ”Tillväxt” finns en artikel som ger en tydlig signal om vindkraftens utveckling med större aktörer och utländska investerare. En allvarlig utveckling som många befarat.

De flesta vindkraftverk går i konkurs

Svensk Vindenergis vd Charlotte Unger Larsson skriver bl.a. ”Vi ser allt färre små aktörer. Ägarbilden går mot allt större bolag. Den typiska ägarbilden idag är ett större bolag som har ett stort inflöde från utländska investerare, tex kapitalförvaltningsbolag eller pensionsfonder.”

 

De flesta vindkraftverk går i konkurs

Artikel i ”Bladet” :

”Det går katastrofalt dåligt för vindkraften, så merparten är på väg mot konkurs om de inte får statlig hjälp.

Anledningen är flera, men vi ska titta på nyckelposterna nedan.

Försäljningspriset
Genom att vindkraft är ojämn så vill ingen vara beroende av bara vindkraft, utan vindkraften får sälja på öppna elmarknaden (ungefär som en aktiebörs). Är det stort utbud så sjunker priserna, ibland så lågt att man får betala för att bli av med el. Tvärtom när det är underskott så stiger priserna.
När det är bra vindförhållanden är det normalt bra för alla vindkraftverk och det blir en stor produktion (Kärnkraftverk, vattenkraft vill inte stänga ner sina inkomster för det blåser) och det blir utbud på marknaden och låga priser.
Tvärtom när det är vindstilla och underskott och höga priser, då producerar inte vindkraften något.
Så vindkraften är i fel fas och tvingas alltid sälja i dåliga lägen.

Elcertifikat
För att gynna vindkraftverk så har de tilldelats elcertifikat i paritet till sin produktion. Det här finns också en marknad för dem, även de priserna är idag i botten och endast några öre per KWH.
Norge har för övrigt draget sig ur detta system.

Service och underhåll
När investeringar skett så har investerare räknat med nästan ingen underhållskostnad och vindkraftverk som ska fungera bra i 25 år.
Verkligheten har visat sig att det är stora löpande underhållskostnader och en livslängd på turbinen på 10-15 år. Byta turbin kostar nästa lika mycket som bygga ett nytt vindkraftverk.

Investering
De flesta är långsiktiga investeringar, där det bygger på stor andel lån. Så löpande betalningar i verksamheter brukar domineras av räntor och amorteringar. Blir det inget överskott i driften, så blir ekonomin svår.

Sammanfattningsvis
De flesta vindkraftverk drivs idag med förlust, i vissa fall kostar det att driva dem, billigare att de står still.
Många konkurser väntar nu och mångmiljardförluster för banker och investerare.
Enligt obekräftade källor är Nordea synnerligen exponerade mot utlåning till vindkraft.”

Läs mer om systemet med elcertifikat
https://www.ekonomifakta.se/fakta/energi/styrmedel/elcertifikat/

Läs mer om marknaden för sälja el och prisutveckling
https://www.nordpoolgroup.com/Market-data1/#/nordic/table

Läs mer från Svensk Vindkraftförening

Vindkraften i kris

Läs mer från Svensk Vindkraftförening

Den sista striden om Flakaberget

När Sollefteå kommuns nya översiktsplan, som förbjuder ny storskalig vindkraft innan en ny energiplan har antagits, beslutades av kommunfullmäktige hösten 2017 var lyckan stor. Vi gamlingar är ju erkänt godtrogna så givetvis svalde jag även de politiska partiernas utfästelser (i TÅ Kan Du lova) att det inte skulle bli någon mer vindkraft i kommunen. Självklart litade jag på politikernas löften. Och på att planen skulle följas. Varför antogs den annars? Tänk så bra, nu kunde även barnbarnen få växa upp i denna vackra, fridfulla natur.

Detta hände sig för ca 2,5 år sedan och i dag ser vi i stället en situation med en våldsam vindkraftmobilisering i hela kommunen. Skräckexemplet framför andra är Flakabergsindustrin, en ny exploatering med 280 m höga vindkraftverk. 280 m!!

Mittvind AB, det ansvariga bolaget, som nu annonserat om samråd, påstår i utskicket till närboende att det inte bedöms föreligga några ”oförenligheter med gällande översiktsplan”.

Men denna exploatering bryter mot översiktsplanen på 3 punkter:

1. Nej till ny storskalig vindkraft tills en ny energiplan har antagits
2. Skydd längs älvdalarna
3. Skydd för ett område, som skall utredas som framtida Riksintresse Friluftsliv.

Flakaberget omfattas av samtliga dessa skydd.

Av detta påstående från Mittvind kan ingen annan slutsats dras än att företagets bedömningsförmåga ligger på en oroväckande låg nivå.
Om Mittvind får politikernas tillstånd att exploatera Flakaberget så kan vi alla, var vi än bor i denna kommun, en dag hamna i samma situation som de människor längs Fjällsjöälven, som nu hotas av inte bara Flakabergsindustrin utan även de redan tillståndsgivna Ranasjö och Salsjö vindindustrier.

Så länge Mammon styr och det finns giriga markägare, som är beredda att arrendera ut sina marker till vindpatronerna, så länge kan detta hända var som helst i denna kommun. Exploateringslystna, rovgiriga företag från hela världen flockas nu likt dräglande gamar kring våra höjdområden. Skall vi bara stå med mössan i handen och titta på när dom ockuperar berg efter berg? Dessa berg, vars skogsupplevelser delvis ”förstörts” av skogsbruket, rymmer ändå en rikedom av orörda myrar, floar blötstråk, kantzoner med gammelskog, branter och hällmarker! Det är en sann fröjd att uppsöka dessa högt belägna myrar och plocka hjortron och senare vitfrostiga tranbär eller bara vandra omkring och njuta av stillheten, dofterna, färgerna och tystnaden. Vilken lycka är det inte att där i gudomlig frid bara sitta ner på en trädstam och njutningsfullt planera för hur trattkantarellerna runt omkring bäst skall angripas. Snart kan allt detta vara ett minne blott.

Flakabergsexploateringen känns som sista striden. Förloras den är det ”fritt fram”. Förloras den är även tron på politikerna och deras löften borta.

Du, som tycker att nu får det vara nog, kom till  Mittvinds samråd på Marcusgården i Näsåker 25/2 kl. 17.00!

/ Brita Isaksson, Röån

 

Rädda Flakaberget från vindkraft

Sollefteå kommun antog 28/8 2017 en ny översiktsplan och enligt den ska ingen ny storskalig vindkraft tillåtas i kommunen innan en ny energiplan har antagits. Ev. kan förtätning tillåtas. Förutom denna generella ståndpunkt ska ny storskalig vindkraft definitivt inte tillåtes i zoner längs älvdalarna och i ett område som är planerad för kommande RI (riksintresse) friluftsliv.

En storskalig vindindustrialisering av Flakaberget strider mot detta eftersom Flakaberget ligger just i det ”förbjudna” området.

Ändå stövlar Mittvind nu vidare i tillståndsprocessen för en exploatering av Flakaberget. Bolagets mutförsök av Norrmoflo byalag gick ju inte bra men bolaget har tydligen nu funnit markägare, som är beredda att sälja sig. Att det redan fanns en starkt drivande markägare är känt, men tyvärr verkar han nu  ha lyckats ragga ihop några hugade medlöpare. Vad gör man inte för pengar? (Ska han polisanmäla mig igen nu?…För detta?)

Flakaberget är den sista av en lång rad vindexploateringar som på sistone har stuckit upp sitt fula tryne och det känns som om det finns krafter, som styr tågordningen, krafter inom kommunens näringslivsplanering och Energidalen kanske, som drar i trådarna. Hur stämmer alla dessa projekt överens med politiken……. med demokratin?

Men kanske kan Hamre vara värt en mässa?

Aktuella projekt, som fordrar kommunens JA (kommunala vetot) är förutom Flakaberget, ändringstillstånd Vaberget, ( wpd Onshore Vaberget AB (wpd) och Eolus Vind AB (Eolus), ändringstillstånd för Knäsjöberget (Kabeko) och ändringstillstånd för Sörlidberget (Kabeko)

Beträffande Ranasjö och Salsjö har Flodin/Arise haft en annan strategi för uppgradering av dessa projekt medelst ”Layoutsamråd”. Om bolaget håller sig inom erhållet tillstånd så kan bolaget få genomföra vissa ändringar. Viktigast verkar det här vara att hålla totalhöjden. Om den inte överskrids så har länsstyrelsen nu beslutat att godkänna Arises ”layout” innebärande att några verk tas bort medan de återstående blir kraftigare (men alltså inte högre). Medelst detta förfarande slipper Flodin/Arise att ansöka om ändringstillstånd och de rundar därmed det kommunala vetot. Av beslutet, som nyligen togs, framgår att de nya verken riskerar att överskrida tillåten skuggtid på ett antal fastigheter, något som skall kompenseras genom skuggbegränsningar på berörda verk. (!)

Dessa ”samråd” hölls mellan länsstyrelse och Arise. Berörda lokalbor var inte inbjudna att deltaga.

Arise med bl.a. Maud Olofsson i styrelsen har ännu ett vindindustriprojekt på gång, Finnåberget. Den industrin fick inte MPDs tillstånd och Arise överklagade därför det beslutet till MMD. Nyligen kom domen och i den återförvisades ärendet till MPD. MMD menade att MPD skulle gå igenom hela MKBn och inte bara de delar, som berörde rennäringen. MPD tyckte i sitt avslag, ngt förenklat, att det räckte med att konstatera att rennäringen( företrädesvis Jijnjevaerie), skulle få problem om Arise byggde Finnåberg. Med detta konstaterat var det onödigt att gå igenom hela MKBn.

MMD, som ansåg att vindkraft och rennäring kunde samexistera, tyckte dock att målet skulle prövas i dess helhet vid MPD. Bolagets uppfattning däremot var att domstolen trots det, som första instans, ska pröva tillståndsansökan i dess helhet samt, om tillstånd lämnas, bestämma villkor för verksamheten. Bolaget ville enkelt uttryckt att MMD skulle köra över MPD och bevilja tillstånd. MMD fann vid en sammantagen bedömning av alla de olika intressen som måste övervägas vid en tillståndsansökan, att målet i dess helhet ska prövas av MPD som första instans. Rättssäkerhetsaspekten väger tyngre än intresset att få målet snabbt avgjort. Målet ska därmed med hänsyn till instansordningens princip, återförvisas till MPD för vidare handläggning. Det var en knepig dom att förstå. Den går att överklaga till MÖD. Storhöjden 2 är ett annat Kabekoprojekt som fått avslag av MPD, medan Storhöjden 1 fått tillstånd efter överklagan till MÖD.

Vidare i ”pipeline” ligger hela Viking. ”Viking” är namnet på fem vindindustrier, som ligger nära varandra ovanför Lungsjön: Björkvattnet(Flodin), Stobrännkullen(Flodin), Isbillen(Flodin), Hocksjö (Jämtkraft) och Nallkullen(Flodin). Av dessa är Björkvattnet , Storbrännkullen och Isbillen klara medan Hocksjön är överklagad (igångsättningstiden) och Nallkullen inte har begärt tillstånd från MPD än. Kanske vill Flodin att allt är klart innan han sätter igång.

Alltid denne Flodin. Sedan hans tid som styrelseordförande i Kabeko 2009 har det bara gått utför. Förutom alla sina projekt i ”Viking” har han Salsjö och Ranasjö på sitt samvete och har hela tiden ”vabbat” Flakaberget pga den exploateringens stora betydelse för genomförandet av Sasjö/Ranasjö.

Men nu gäller det alltså först Flakabergets samråd. Alla kan och bör gå på samrådet och har rätt att ställa frågor.

Plats: Marcusgården, Näsåker. Tid: 25 feb.  17.00-20.00

/ Brita Isaksson

Vindkraft kan orsaka konkurs för markägare

Infraljud från vindkraftverk – en förbisedd hälsorisk


Infraljud från vindkraftverk påverkar innerörat och utgör en möjlig hälsorisk för personer med migrän eller annan typ av central sentitisering. Regelverket för nyetablering av vindkraftverk bör revideras med hänsyn tagen till denna omständighet, anser artikelförfattarna. Regelverket för nyetablering av vindkraftverk bör ändras och säkerhetsavståndet till bebyggelse öka för att förhindra eller minska risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet, föreslår artikelförfattarna. ”

Läkartidningen 2013

”Tidigare vetenskapliga studier om vindkraftverk och infraljud har varit motsägelsefulla. De har därför inte varit tillräckligt trovärdiga vid planeringen av regelverket för etablering av vindkraftverk. Under de senaste åren har emellertid en ny insikt vuxit fram om central sentitisering, vilket ger en ökad förståelse för migrän, fibromyalgi och andra kroniska smärtsyndrom, samt vissa fall av tinnitus och yrsel. Denna insikt har även betydelse för förståelsen av hur infraljud från vindkraftverk kan påverka hälsan. I flera studier har man funnit att boende nära vindkraftverk oftare har allvarliga sömnstörningar och depression. Man har även funnit en ökad frekvens av yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet, huvudvärk, ökad aktivering av autonoma nervsystemet med mera. Förutom det hörbara ljudet, som kan ge bullerskada och vara allmänt störande psykiskt, genererar vindkraftverk även ett pulserande infraljud som påverkar innerörat och centrala nervsystemet utan att skada själva hörseln.

Infraljud är ljud med frekvenser under 20 Hz, motsvarande våglängder från 17 meter och uppåt, som inte uppfattas med normal hörsel. Detta ljud kan, om det inte dämpas kraftigt, utbreda sig över mycket långa sträckor. Det uppstår ur flera källor, till exempel pulserande flöden ur rörmynningar, stora virvlar (till exempel vindkraftverk och stora jetmotorer) och stora vibrerande ytor. I vetenskapliga studier har infraljudet från vindkraftverk uppmätts vid så låga nivåer att ljudet inte uppfattas av människa. Man har även gjort bedömningen att infraljud från vindkraftverk inte kan ge upphov till bullerskada i traditionell mening.

Det man inte har tagit hänsyn till i dessa studier är att infraljudet från vindkraftverk är ett rytmiskt pulserande ljud, och att det pulserande ljudtrycket påverkar innerörat även om ­något ljud inte uppfattas av individen. Tryckvågorna fortplantar sig till innerörats vätskefyllda hålrum, och denna »massageeffekt« påverkar sinnescellerna i innerörats hörsel- och balansdelar. Man har inte heller tagit hänsyn till det faktum att en del människor är känsligare än andra för sensorisk påverkan. Vissa är påtagligt känsliga för det pulserande ljudtrycket medan andra inte påverkas av det på ett märkbart sätt.

Det rytmiskt pumpande infraljudet från vindkraftverk utgör en stimulering som påverkar innerörats sensoriska funktioner. En sådan sensorisk stimulering kan hos personer med sensorisk överkänslighet framkalla central sentitisering med besvärande symtom såsom ostadighetsyrsel, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, synstörningar, med mera . Besvären uppstår även om den uppmätta bullernivån är relativt låg eftersom infraljudet hela tiden påverkar och rytmiskt ändrar trycket i innerörats vätskerum via hörselbenskedjan. Det pulserande ljudtrycket från vindkraftverk framkallar även indirekt en aktivering av det autonoma nervsystemet med ökad utsöndring av adrenalin med åtföljande stresspåslag, risk för ­panikångest, högt blodtryck och hjärt­infarkt för personer med ökad sensorisk känslighet.

Migrän orsakas av en genetiskt betingad central sensorisk överkänslighet med risk för central sentitiserng. Migränprevalensen är omkring 30 procent. Till det kommer andra orsaker till cental sentitisering, vilket innebär att drygt 30 procent av boende i närheten av vindkraftverk riskerar att, i större eller mindre utsträckning, drabbas av vindkraftverksrelaterade besvär. Speciella riskgrupper är personer med migrän eller med migrän i släkten, personer över 50 års ålder, personer med fibromyalgi och personer med tendens till ångest och depression. Även barn och vuxna med ADHD och autism tillhör riskgruppen och riskerar att få sina symtom förvärrade.

Det är alltså inte fråga om en buller­skada i traditionell mening utan en ­effekt av att ett konstant pulserande ljudtryck ständigt ändrar trycket i innerörat och retar sinnesorganen där. Man kan likna det vid ett pulserande eller flimrande ljus – många besväras inte märkbart medan personer med sensorisk överkänslighet kan få besvär. Flimrande ljus kan som bekant till och med utlösa epilepsi. På samma sätt utlöser det ständigt pulserande, icke hörbara infraljudet från vindkraftverk betydande besvär hos personer med central sensorisk överkänslighet. Dessa besvär kan bli kroniska, invalidiserande och leda till ångest och depression och öka risken för hjärtinfarkt.

I det aktuella regelverket för etablering av vindkraftverk har hänsyn inte tagits till den potentiella risken för personer med central sensorisk överkänslighet. Vindkraftverk uppförs i dag alltför nära bebyggelse. Det aktuella regelverket bör därför revideras med ett ökat säkerhetsavstånd till bebyggelse för att förhindra eller reducera risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet.”

Håkan Enbom
MD, PhD, ÖNH-specialist, otoneurolog, ­specialist på yrselsjukdomar

Inga Malcus Enbom
ÖNH-specialist, specialist på allergi och överkänslighetsreaktioner;

båda vid Cityhälsan ÖNH, Ängelholm
inga.malcus@telia.com

Folket får betala notan för vindkraftsfantasierna

 

Sverige har hamnat i en återvändsgränd i energipolitiken. Vindkraften är ett dyrt ideologiskt experiment som inte leder framåt utan tar kraft och resurser från den teknik som leder till framtidens säkra och stabila energisystem –kärnkraften, skriver Joakim Karlsson (M). 

En läsvärd insändare i Expressen  jan. 2019.

”Det är mycket intressant att läsa Svensk vindenergis vd Charlotte Unger Larsons svar på min debattartikel. I stället för att klargöra fördelarna med vindkraft, så skapar hon fler frågor och undviker de delar som är mindre fördelaktiga.

Om vi börjar med det ”lugnande beskedet” att vindkraftsutbyggnaden från 2017–2021 kommer att ersätta de 14 Twh som försvinner när Oskarshamn 2 samt Ringhals 1 och 2 stänger. Det stämmer säkert. När vindkraftverken är nya och går optimalt. Men hur ofta går de optimalt? Och hur mycket el produceras när det är vindstilla?

Vindkraftverken blir snabbt utslitna

Dessutom visar en engelsk studie att även om man räknar med att ett vindkraftverk håller i 20–25 år, så har elleveranserna minskat med en tredjedel redan efter tio år på grund av slitage och haverier. När kraftverken är 12–15 år gamla har de så dålig lönsamhet att de måste bytas ut. För havsbaserad vindkraft är slitaget ännu hårdare och elleveranserna har minskat med mer än 50 procent efter tio år. Så, nej, jag känner mig inte lugnad utan tvärtom oroad av bristen på långsiktighet och kostnadsmedvetenhet.

LÄS MER: Elbristen hotar välfärden – nu krävs mer kärnkraft
LÄS MER: Vindkraften ersätter stängda kärnkraften

Det finns två stora problem med vindkraft, förutom den korta livslängden. Ojämn drift och stora kostnader.

Vindkraften är en väldigt osäker produktionsmetod eftersom vinden varierar. Detta ger inte bara en ojämn produktion, utan även en svårhanterad elförsörjning eftersom man måste parera denna med andra kraftkällor för att få ett jämnt flöde i systemet. Och ju större andel vindkraft, ju svårare för Svenska kraftnät att hålla frekvensen stabil. Speciellt om man samtidigt minskar kärnkraften, som är den stabilaste kraftkälla vi har.

Enorma subventioner krävs
Det krävs enorma subventioner för att kunna bygga alla dessa vindkraftverk. Och för att ta ett exempel, eftersom Charlotte menar att vi kan bygga ut med ännu mer havsbaserad vindkraft, så menar Energimyndigheten att en utbyggnad av 15 TWh havsbaserad vindkraft kräver subventioner på 150 miljarder. Och då ger de bara 7 TWh efter tio år och måste bytas ut mot nya.
Som alltid är det konsumenterna och skattebetalarna som får stå för kostnaderna.

Sverige har tyvärr hamnat i en återvändsgränd i energipolitiken. Vindkraften är ett dyrt ideologiskt experiment som inte leder framåt utan tar kraft och resurser från den teknik som leder till framtidens säkra och stabila energisystem: Kärnkraften.

Satsa på fjärde generationens kärnkraft

Kina har sin första fjärde generations kärnkraftsreaktor i drift och planerar för 110 reaktorer och att bli världsledande till 2030. Här har vi mycket att lära. Med rätt beslut och en ny inriktning på energipolitiken skulle vi kunna bli, om inte världsledande, så bäst i Europa på kärnkraft. Men då krävs det utveckling – och inte avveckling.

För att snabba på denna utveckling kan vi ersätta de gamla reaktorerna mot nya generation fyra-reaktorer i de nu nedlagda kärnkraftverken och sedan byta ut de andra successivt när de tjänat ut.
Då skulle vi även spara väldigt mycket pengar i byggkostnader.”