Kategori: Vaberget

Hej!

Helst hade jag velat skriva detta som en insändare i TÅ men jag verkar numera vara blockerad från tidningens insändarsida så det känns meningslöst med ännu ett försök. Under rubriken ”Vindkraftspengar – ja tack” skriver du om den statliga utredningen ”En rättssäker vindkraftsprövning”. Rättssäker för vem kan man fråga sig. Utredningen var ett beställningsarbete från vindkraftsbranschen och miljöpartiet. Resultatet var ganska givet på förhand. Som liberalernas Nyamko Sabuni så träffande uttryckte det: Att sätta den personen (Lise Nordin, MP) till utredare var som att låta Södertäljenätverket utreda den organiserade gängkriminaliteten (när Vattenfalls förre VD Magnus Hall var ny uttryckte han sig kritiskt om vindkraft och hotades då omgående med sparken av Lise Nordin; sedan började Vattenfall i stor omfattning förlora pengar på vindkraft).

Varför ska rättssäkerheten gälla enbart exploatörerna? De har ju redan en gräddfil där systemet är riggat för att undanröja möjligheterna för personer som drabbas av vindindustrier att få sin sak prövad av en oberoende domstol. Det händer i stort sett aldrig att ett industriprojekt stoppas av hänsyn till lokalbefolkningen. Projekt stoppas p.g.a. av försvaret, rennäringen eller utrotningshotade djur, fåglar eller växter men aldrig av hänsyn till människorna. Det s.k. samrådet är en chimär; det ska bara finnas ett papper men ingen tar någon hänsyn till det (se kommentarer till Vaberget nedan). Men 75 % av alla ansökningar beviljas redan nu och 2021 har antalet installerade verk nått målet för 2030 och det saknas både överföringskapacitet och ekonomi i det som redan installerats. Varför ska ytterligare natur ödeläggas till ingen nytta?

Det kommunala vetot infördes som kompensation för att kravet på bygglov togs bort för vindkraft. Snart är det inte tillåtet att bygga ens ett Attefallhus utan bygglov men enorma vindindustrier, till ytan större än Stockholms kommun, kan byggas utan bygglov. Ska man dessutom ta bort kommunens rätt att styra över sitt område samtidigt som de medborgare som berörs av industrierna i praktiken är rättslösa (se bifogad JO-anmälan) kan man lika gärna ge frisedel till det internationella vindkraftskapitalet att utnyttja Sverige som den vill.

Genom stängningen av Ringhals 1 och 2 minskar den befintliga överföringskapaciteten av stabilitetsskäl med motsvarande över 1000 stora vindkraftverk och dessutom måste kapaciteten för export och import minskas. Det kommer att ta 20-30 år, d.v.s. mer än livslängden för den vindkraft som nu byggs, för att ersätta den minskningen men det räcker inte; nätkapaciteten måste inte bara behållas, den måste ökas kraftigt. Kostnaden, många hundra miljarder, får elkonsumenterna stå för. Det mesta av vindkraften går dessutom med jätteförluster. Svenska kommuner, som satsat på egen vindkraft, har förlorat stora summor: Umeå 200 miljoner, Karlstad 250 miljoner, Gävle, Eskilstuna, Dorotea… och de försöker att så fort som möjligt bli av med sina innehav. Havsnäs i Jämtland, som när det byggdes var Europas största landbaserade vindindustriområde och ett prestigeprojekt för energimyndigheten, har gått med förlust alla år utom ett (2020 var det -160 miljoner). Skelleftekraft, storägare av vattenkraft, har aldrig gått med förlust tidigare; 2019 var vinsten 500 miljoner men 2020 hade man en förlust på över 200 miljoner p.g.a. av satsningar på vindkraft.

Du efterfrågar ersättning till kommuner, som drabbas av vindkraft, t.ex. i form av bygdepeng. Men bygdepeng, på den nivå som är praxis idag, är bara kaffepengar i förhållande till de ökade elkostnaderna för kommunernas innevånare. Du kommenterade för några veckor sedan Sollefteå kommuns tillstånd till Vaberget. Förväntade merkostnader som kommer på nätavgifterna blir bara för Vaberget ca 140 miljoner per år i jämförelse med en byapeng av 250 tusen kr per år för samma anläggning. Dessutom kommer intäkterna för kommunens vattenkraftverk att minska medan dess kostnader för drift och underhåll kommer att öka genom vindkraftsutbyggnaden.

Kommunen beslöt efter senaste valet att inte bevilja nya tillstånd för vindkraft. Det löftet bröt man redan vid första kommunfullmäktigemötet efter valet. Även Vaberget är en ny ansökan och borde därmed avslås. Det finns visserligen ett tillstånd för lägre verk sedan tidigare, ett tillstånd som kommunen gav i strid med gällande översiktsplan och utan att det ens fanns en godkänd ansökan. Men den nya ansökan om högre verk kommer att ge betydligt större negativa konsekvenser beträffande buller, ljusstörningar och påverkan på landskapet och är de facto en ny ansökan. Denna ansökan gav kommunen klartecken till flera månader innan det bjudits in till samråd med de som berörs och ett år innan det fanns en fullständig ansökan! Trots att de som drabbas lämnade in en lång skrivelse som följd av samrådet med synpunkter, frågor och påpekanden om felaktigheter och olagligheter har ett år senare varken kommunen eller exploatörerna nedlåtit sig att besvara skrivelsen. Samråd? Det enda som är intressant är att visa att lagkravet om utlysning är uppfyllt. I den s.k. medborgardialogen inför en ny översiktsplan för några år sedan var det uttryckligen förbjudet att ta upp frågan om vindkraft, den enskilt största frågan för kommunmedborgarna. Det var omöjligt att få till stånd en saklig diskussion om vindkraften, kommunen saknade faktaunderlag och struntade i den gällande översiktsplanen och vägrade svara på frågor (se bifogade skrivelse till kommunen).

Det är problematiskt ur flera synpunkter att statliga myndigheter lierat sig så intimt med vindkraftsbranschen. Energimyndigheten arbetar inte för att ta fram det mest effektiva elsystemet; den har instruktion om att få in så mycket vindkraft som möjligt. Naturvårdsverket verkar inte för att hitta det ur miljösynpunkt bästa systemet; det arbetar för att stötta vindkraftsexploateringen. Länsstyrelsen, som ska granska ansökningarna, har i uppdrag att stödja vindkraft (strider mot gällande lagstiftning att en myndighet och inte en oberoende domstol gör detta). Till och med konsumentverket har vägrat tillämpa konsument- och marknadsföringslagen p.g.a. regeringens instruktion att stödja sol- och vindkraft (det är inte tillåtet att använda odefinierade och ostyrkta påståenden som ”grön el”, ”klimatsmart”, ”förnybar”, ”hållbar” etc; politiker kan påstå vad som helst men företag måste kunna styrka sina påståenden, se bifogad rapport).

Energimyndigheten, Naturvårdsverket och Svensk Vindenergi agerar som rena ”trollfabriken” och matar ut debattartiklar med vilseledande påståenden, som tyvärr aldrig sakgranskas av journalister. Jag och mina kollegor inom IVA lyckas enstaka gånger få in genmälen men det är väldigt svårt. Det är då inte konstigt att opinionsundersökningar visar på stöd för vindkraft. Men antalet storstadsmänniskor övertrumfar antalet glesbygdsbor och storstadsmänniskor drabbas inte av vindindustrierna. Stockholm har väl knappas några vindkraftverk och har inte ens den obligatoriska vindbruksplanen. Ändå kunde ett kommunalråd från Stockholm på TV-nyheterna för några dagar sedan uppbragt kräva att norrlänningarna får göra avkall på sin ”utsikt” för att trygga elen till Stockholm.

Avslutningsvis tycker jag att du ska sätta dig in i sakfrågorna kring vindkraft och fundera över varför landsbygden ska ödeläggas, demokratin, lagar och förordningar ska sättas ur spel, domstolar tillåtas bryta mot både miljöbalken och grundlagen bara för att gynna vindkraftsindustrin. Resultatet blir förskräckande: ökade koldioxidutsläpp, ökad användning av icke-förnybara material, ett mindre hållbart och funktionellt mycket sämre elsystem samt kraftigt ökade elkostnader.

Med vänlig hälsning
Per Fahlén, prof.em. (energi & miljö, Chalmers), ledamot i IVA