Det mullrar nu även i bondeleden mot LRF:s och centerns okritiska stöd till en massiv utbyggnad av vindkraften. Nyligen har LRF givit ut broschyren ”LRF och vindkraft – vår policy”. Man kan ställa sig frågan om man behöver någon vindkraftspolicy när LRF så klart uttalar att det är vindkraftsägarna man värnar om..
”Receptet att prata sig fram till en vindkraftsetablering har visat sig vara lyckosamt endast i ett ytterst fåtal fall. Hundratals föreningar och grupper i hela landet vittnar om hur verkligheten fungerar. Att tala med människor som ska få sin livsmiljö förstörd är slöseri med tid. Lyckligtvis är människor klokare än vad både vindkraftsbyggarna och LRF:s vindkraftsorganisation tycks tro och reagerar när hotet närmar sig. Policyn avslöjar hur LRF tänker och vilken obändig övertro man har på vindkraften som problemlösare för landsbygden. Trots att man vet hur människor reagerar skriver man i policyn att relationer till grannar är avgörande om ett projekt ska nå framgång. I sin policy skriver LRF att när inte konsensus uppnås mellan berörda markägare tillämpas Boverkets rekommendationer och gällande lagstiftning. Därmed skjuter LRF ifrån sig problemet och ger inget stöd till de markägare som får intrång på sina fastigheter. LRF borde klart markera att när konsensus inte kan uppnås ska vindupptagningsområdet för verken inte gå in på grannars mark. Respekten för äganderätten bör vara större än affärsmöjligheten att bygga vindkraftverk. Ingen ska få bedriva näringsverksamhet på annans mark utan överenskommelse.
Den som ska bygga något på landsbygden har som ledstjärna att det inte ska störa någon annan. LRF har i vindkraftssammanhang vänt på frågan och säger att verken stör och då ska man bli delägare eller ta emot arrende. Varför har man inte samma princip som vid andra byggnationer? Bygg verk men stör ingen. Lägg inte död hand över annans mark. Detta vill nu LRF upphäva genom att komma med lösningar som möjliggör vindkraftens utbyggnad. Varför sker detta just med vindkraften?
Policyn genomsyras av ett feltänk som gynnar endast ett fåtal av LRF:s 172 000 medlemmar. Det är odemokratiskt! Man bygger all sin prestige på att några få ska gynnas. Man har tjänstemän och en hel organisation för att, som man säger, utveckla landsbygden. Men finns det någon del av LRF som tar alla de andras parti? Vilken medlemsnytta fick de drabbade av LRF? Man nämner inte ens vart man kan vända sig om man är hotad av vindkraftverk. Då utlämnas man till Boverkets regler och den juridiska processen. Det hade varit intressant om LRF kunde hjälpa drabbade och bekosta en juridisk process när man lagt miljoner på att få ut vindkraften i vår vackra landsbygd.
Det som hedrar LRF i denna policy är att man vill ha mer demokrati i processen. Här har LRF en viktig uppgift. Fundersam blir man dock eftersom LRF tycker att vindkraften ska fram trots att demokratin inte fungerar. Hade LRF och även andra tyckt att demokratin var viktig i vindkraftssammanhang skulle man naturligtvis inte släppt iväg detta Sveriges största industriprojekt förrän människors röst väger tyngre än idag. På det sätt demokratin och äganderätten hanteras i detta sammanhang är inte hedrande för LRF, än mindre för Sverige. ”
Henrik Wachtmeister, Kågeröds LRF, Svalöv
Karin Herland, Grännabygdens LRF
Per Johan Herland, Grännabygdens LRF
Patrik Erixon, Holavedens LRF, Ödeshög
Gert Björklund, Femsjö-Färjaryd LRF, Hylte
Carl Hermelin, Lommaryds LRF, Aneby
