Snurrigt

”Mätningar på ett vindkraftverk i kallt klimat utfördes under vintern 2012 för att påvisa hur isbildning på vindkraftverks rotorblad påverkar ljudet. Detta är av intresse då det finns ljudkrav vid bostäder och således en risk att dessa överskrids om ljudnivån ökar. Mätningarna visade på en medelökning på 7 dB över den garanterade ljudemissionsnivå som tillverkaren angett för aktuell turbintyp, vilken ofta används för beräkning av ljudnivån vid bostäder. Ljudökningarna var dock begränsade
till elva dagar under ett år och de går inte direkt att koppla till ljudnivån på längre avstånd, såsom till bostäder, från vindkraftverket då mätningarna utförts nära detta. Nedisning på vindkraftverk skulle dock kunna vara en förklaring till
de rapporter om ljudstörningar vid vindkraftparker i kallt klimat som förekommer.”

Hela utredningen finns att läsa här:

Utredning om nedisning

Vindkraftsetableringen i Norrlands inland går med en rasande fart. Så fort att det är svårt för alla att hänga med. En del privata markägare har nu till exempel börjat undra över hur deras arrendekontrakt egentligen ska tolkas. Mycket är väldigt oklart – och väldigt känsligt. Endast en person jag talat med i sammanhanget går med på att namnges.

Vindkraftsbolagen är en av få industrier som väljer att arrendera istället för att　 köpa marken. De flesta markägare som har arrenderat ut mark för vindparkerna tycks vara nöjda med sina kontrakt. Men allt fler har i efterhand börjat fundera över vad arrendet egentligen innebär.

Jag har till exempel fått ta del av ett kontrakt där det bland annat står att det betongfundament som vindkraftverket vilar på ej är vindkraftsföretagets ansvar vid en eventuell nedmontering. Istället rekommenderas markägaren att bila bort 30 cm av översta delen av fundamentet och sen jordtäcka. Men får ett armerat betongfundamentet som väger cirka 1300 ton bara lämnas kvar i marken? Den frågan vill ingen myndighet svara på.

Totalkostnaden för att sönderdela, frakta bort och deponera ett fundament beräknas gå på närmare fem miljoner kronor. Det finns alltså all anledning för markägarna att känna oro så länge som man inte med säkerhet vet vad som gäller. En annan obesvarad fråga är vad som händer vid en eventuell konkurs av en vindkraftspark.

Etableringen bygger i vissa fall på direkt vilseledande information. Ingen markägare tycks ha förstått att vindkraftverken på deras utarrenderade marker snabbt skulle bli internationell handelsvara. Till exempel är vindparken i Ytterberg, Malå, redan såld till det brittiska investmentbolaget HG Capital som i sin tur äger Nordisk Vindkraft. Parken invigdes så sent som i december 2011. Man har även köpt den närliggande och ännu ej färdigbyggda vindparken Åmliden. Utåt sett har HG Capital profilerat sig på vård och omsorg. En annan lukrativ bransch.

Även försäkringsdelen oroar. Is från rotorbladen kan slungas så långt som 500 meter från vindkraftverken och det gör definitivt att närområdet kan vara farligt att beträda vintertid. Och vem är ansvarig om en vindkraftsgenerator på arrenderad mark fattar eld och antänder andra markägares skog? Vindkraftsaktörerna har kritiserats för att de undviker att besvara frågor. Även då jag skickat skriftliga frågor till Nordisk Vindkraft har svaret uteblivit.

Arne Hellsten, tidigare kommunstyrelsens ordförande i Malå är den ende som vågat träda fram. Han säger: ”Vi är alla grundlurade! Vindkraftsetableringen gick för snabbt och lagstiftningen var inte anpassad till den. Ljudnivån överskrider också vida de 40 dB som låg som grund för tillstånden. Under vintern när snurrorna belastas låter det som en vansinnesorkester även på tre kilometers avstånd. Om företagen tvingas följa sina gränsvärden på 40 dB skulle de inte få driva vindparkerna under vinterhalvåret”.

Arne Hellsten vill se en oberoende prövning av vindkraftsföretagens skyldigheter och rättigheter. ”Det finns alltför många människor i beslutsfattande ställning som har svalt vindkraftspropagandan utan reservationer”. Dessutom befarar han att parkerna kan komma att inhägnas för att anpassas till EU:s maskindirektiv för att undvika olyckor. Då lär många vakna upp säger han.

Nu finns 60 vindkraftverk bara inom Malå kommun, inräknat de som håller på att byggas.　 Ytterligare 25 har beviljats byggnadstillstånd. Men under mars månad sade ett enigt kommunalfullmäktige stopp för vidare utbyggnad efter en motion från en kommuninvånare. Mer behövdes inte.

Text: Matts Bildström,
frilansande journalist, bland annat på tidningen SKOGEN

 

I Skåne har det pågått en stor strid. Tre vindkraftverk, ca 200 meter höga, planerades att byggas på Carl Pipers gods Högestad Christinehof fideikommiss i Tjörneröd. Protesterna lät inte vänta på sig. Många har protesterat och en av dem som kämpat hårt mot denna naturförstörelse är Malin som på ett fantastiskt sätt satt ord på sin oro och vånda över att hennes livsmiljö skulle förstöras. Malins ord har fått stor genomslagskraft på Facebook och vi är många som följt hennes kamp för att få behålla den ro och stillhet hon hittat i sitt älskade Tassemarken. Idag kom beskedet. Carl och Fredrik Piper har ändrat sig och det blir inga vindkraftverk byggda vid Tjörneröd!

Så här skriver Fredrik Piper:

”Hej Malin, Martin, My, Ola och Joel!

Om ni inte redan nåtts av nyheten så har vi tillsammans med HS-Kraft och Vento Energi valt att inte gå vidare med våra vindbruksplaner. Idag kommer vi dels per vanlig postgång men även via svar på samtliga inkomna mail delge vårt beslut med bifogat brev samt imorgon genom debattinlägg i Ystads Allehanda.

Jag vill rikta ett speciellt tack till er för ert sätt att vidmakthålla en god samtalston genom hela samrådet. Jag ser också fram emot att träffa er framöver och fortsätta diskutera de positiva och intressanta tankar som väckts under samrådet om samverkan och utveckling av verksamheter i den gemensamma bygden.

Vänligaste hälsningar,
Fredric”

http://www.ystadsallehanda.se/sjobo/article1969579/Piper-lagger-ner-sitt-vindkraftsprojekt.html

Malins ord kunde förflytta berg / vindkraftverk. Hennes kamp har inspirerat och inspirerar. Tack Malin!  Vi andra fortsätter vår kamp.

 

Så här skriver Malin:

STORT STORT BESKED! – Skogen får behålla sin stillhet. Finnas kvar som det hem där naturljuden bor. Som en boning och nejd för tystnadens nyanser. – Tassemarken visade att den lever! Den är faktiskt bebodd av människor som gett hela sitt li…v åt att verka mitt i naturen med djur och årstiders härjningar. Människor som skrivit och formulerat sitt val av glesbygd för att se till att Sveriges högsta Industrivindpark inte byggs här.

Nu kan vi kan bo kvar med den lilla ömma, sköra, storslagna verkligheten på förstutrappen. Vår kreative markägare Högestad Christinehofs VD Fredric Piper vill utveckla bygden med oss och naturen. Och vi vill tillsammans skapa nätverk som gör en småskalig framtid möjlig där alla får plats att verka I DET GRÖNA FÖR DET GRÖNA.

En urgammal kulturbygd har fått fotfäste i den nya tiden där samarbete gynnar hållbar utveckling. Det är en fantastisk dag. En liten milstolpe där sinnesbrukare, jordbrukare och skogsbrukare kan verka tillsammans. Där bokraft ses som en livsviktig energitillgång för såväl närmiljö som global.

Nu har vi möjlighet att stötta hela nejden och flera kommuner med en annan inriktning där annorlunda men mycket enkla samarbeten leder till utveckling.

Industrivind devalverade tyvärr valet av glesbygdsboende och gjorde det omöjligt att verka och bo kvar. Men nu finns alla chanser till utveckling där befintliga resurser och allas kompetens tas till vara.

Bygden beskrivs felaktigt i miljöbeskrivningar som en avfolkningsbygd och vi har bevisat att det är tvärtom. Här finns massor av slitande torpare, kämpande bönder och styrkefamiljer. Här bor folk och fä bland tuvor och grenar, bökesvin och brölhjortar. Här är ett landskap där natur och människor lever ihop. Och vi vill att det hålls öppet för alla.
WWF världsnaturfonden har i veckan även utmärkt området som Sveriges Pärla och fick på så vis en extra glans. Vi kommer låta denna pärla rulla upp mot ås och ned längs de gamla fäladerna.. Å vad den skall rulla.. varenda liten stenmur glänsa.. fladdermöss sjunga och glador göra loopar.

Vi tror på glesbygden och tassemarkens bråte och vi tror på att själva boendet i naturens famn faktiskt gör oss naturmedvetna och kämpande för en bättre värld.

Vi tror på samarbete mellan slott och koja, torp och gård. Och vi tror på mänskliga kraftverk som en energiform som kommunerna bör ta på största allvar. Små tuvor kan välta lass men även bära de mest förunderliga frukter…
Tack så innerligt mycket alla Dalkulla Ängalänga-brukare o besökare som stöttat med rika brev om trakten. Det var stort och gav styrka.

Tack alla boende som kämpat som galningar hela sommaren. – Jistanes vad vi slitit för att hitta folk i skogarna och förklarat o beskrivit!

Tack ni som plötsligt dykt upp utifrån med stöd och läst igenom papper, nät och inventerat skogen. Som vi funderat och planerat. Vi är er så evigt tacksamma.

Tack familjen och alla ni skrivvänner som och orkat med all vånda och kommit med bra reflektioner o superkreativa tips på hur allt istället kunde vara!

Och tack alla fackmän som brutit in i detta och beskrivit, ritat och förklarat.

Och tack Fredric Piper! – Jag ser fram emot att dribbla tankar i höstens tankesmedja för hur man kan göra för att gagna det småskaliga, miljöbefrämjande arbetet med var och ens egenskaper. Ett kultiverande av Tassemarkens gåvor!

Ni på Högestad Gods har ett unikt läge med grevskap över tre kommuner. Ett ansvar över bygd och bo, djur och människor och en stor chans att göra skillnad. Och vi är glada att vara en del av den framtiden.

Det är spännande tider vi går till mötes och jag hoppas Tomelilla, Sjöbo, Ystad, Hörby, Höör, Simrishamn, Kristianstad, Skurup kommun bygger vidare på den starka nybyggarandan som de trollska trasselmarkerna lockat oss med.

Vi har ännu stressade bybor här ute som står i tung överklagan med såväl kommun som markägare. – Bondrum, nära mig, Fågeltofta, Bäretofta, Huaröd. Och jag har vänner i Sveriges yttermarker som allena står i detta just nu. Och vi har människor runt oss som redan fått sina hemman sönderburrad av Industrivind alldeles för nära bostaden. De behöver vårt stöd. – De ska ej vara ensamma!

Detta gäller i hela Sverige, Norge och Danmark. Jag är innerligt glad nu. Men det behövs en tydlig översyn i hela Norden så vi verkligen bygger den gröna framtid vi önskar utan att krossa befintliga värden. Och detta bör vi tillsammans utarbeta. Alla måste aktivera sina kluriga trådar! Detta är ej bara de drabbades bekymmer. Det är samhällets nerv. Vad vill vi och vad skapar vi? – Boende, drabbade, experter och miljökunniga, forskare och politiker och kultur o näringsliv.

Det är NU vi måste tänka. Det går ej med fler bygder på tomgång! Halva glesbygden står i jobbiga överklagningsprocesser! – LRF, Jordägraförbundet, Skogägarförbund, Jordbruksdepartement, Kulturdepartement, Näringslivsdepartement och Energimyndigheten. Alla partier. Människor far illa och naturen mår ej bra. Och vi måste samarbeta för att göra om och försöka göra rätt.

Denna ensamma strid utkämpas i många skogsbryn. Det sitter förtvivlade glesbygdsbor överallt och försöker förstå hur de ska klara sig. – Men det måste finnas bättre sätt att utveckla samhället på än att ställa granne mot granne. Olika intressen behöver ej falla i det omilda tröskverket som överklagan och förtvivlade lokala protester innebär.

Vi behöver omgående en översyn och öppen debatt om hur vi skapar ett grönt, hållbart samhälle i samklang med världens behov och det lilla livet under tuvan.

 

Efter en noggrann genomgång av kunskapsläget när det gäller drift av vindkraftverk kan vi konstatera att kunskaper om deras inverkan på miljön inte beaktas i de projekt som beslutats och som är på väg att beslutas. Detta är mycket allvarligt och ett brott mot Miljöbalkens hänsynsregler. De lyder så här:

Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Har man nu använt sig av tillgängliga kunskaper? Vi hävdar att så är inte fallet när det gäller buller. Vi vill peka på att man idag har kunskaper om att

Inversion, dvs lägre lufttemperatur vid marken än högre upp, ger en bullerspridning som avsevärt skiljer sig från vad man normalt räknar med. En viss bullernivå kan förflyttas tio gånger längre och mer från vindkraftverken än vad man visar på bullerkartor.

Isbildning på rotorer höjer bullernivån avsevärt. Man har uppmätt förhöjningar på 10-15 dB vilket gör att tillsammans med inversion får man mycket störande buller även på stora avstånd.

Områden som är i vindskugga dvs där vindhastigheten är avsevärt lägre än vid vindkraftverken, får en förhöjd bullernivå.

Topografin har stor betydelse för hur buller fortplantas i landskapet samt att det kan uppstå interferenser som ger mycket besvärande ljudeffekter

Dessutom så saknas det vetenskapligt under för den bullergräns på 40dB(A) som nu ansätts. De undersökningar som ligger till grund för beslut om denna nivå är genomförda i miljöer som är helt skilda från tysta miljöer i norrländskt skogslandskap och i flackare landskap med högre bakgrundsnivå på buller samt med vindkraftverk en femtedel i storlek av de som byggs i Norrland idag.

Resultatet av att man inte beaktar de kunskaper som nu finns kan avläsas i rapporter från områden nära vindkraftverk såsom Havsnäs, Malå, Stor-Rotliden m.fl. Personer upplever att deras livsmiljö är mycket försämrad.

Att detta kan fortgå beror på att Naturvårdsverk, domstolar och myndigheter inte tar hänsyn till de kunskaper som nu finns. De är alltså medbrottslingar i detta avseende.

Arbetsgruppen för livsmiljö i Sollefteå kommun

 Läkartidningen.se 2013-08-06 :

Infraljud från vindkraftverk påverkar innerörat och utgör en möjlig hälsorisk för personer med migrän eller annan typ av central sentitisering. Regelverket för nyetablering av vindkraftverk bör revideras med hänsyn tagen till denna omständighet, anser artikelförfattarna.

”Tidigare vetenskapliga studier om vindkraftverk och infraljud har varit motsägelsefulla. De har därför inte varit tillräckligt trovärdiga vid planeringen av regelverket för etablering av vindkraftverk. Under de senaste åren har emellertid en ny insikt vuxit fram om central sentitisering, vilket ger en ökad förståelse för migrän, fibromyalgi och andra kroniska smärtsyndrom [1, 2] samt vissa fall av tinnitus och yrsel. Denna insikt har även betydelse för förståelsen av hur infraljud från vindkraftverk kan påverka hälsan. I flera studier har man funnit att boende nära vindkraftverk oftare har allvarliga sömnstörningar och depression. Man har även funnit en ökad frekvens av yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet, huvudvärk, ökad aktivering av autonoma nervsystemet med mera [3, 4].

Förutom det hörbara ljudet, som kan ge bullerskada och vara allmänt störande psykiskt, genererar vindkraftverk även ett pulserande infraljud som påverkar innerörat och centrala nervsystemet utan att skada själva hörseln.

Infraljud är ljud med frekvenser under 20 Hz, motsvarande våglängder från 17 meter och uppåt, som inte uppfattas med normal hörsel. Detta ljud kan, om det inte dämpas kraftigt, utbreda sig över mycket långa sträckor. Det uppstår ur flera källor, till exempel pulserande flöden ur rörmynningar, stora virvlar (till exempel vindkraftverk och stora jetmotorer) och stora vibrerande ytor. I vetenskapliga studier har infraljudet från vindkraftverk uppmätts vid så låga nivåer att ljudet inte uppfattas av människa. Man har även gjort bedömningen att infraljud från vindkraftverk inte kan ge upphov till bullerskada i traditionell mening. [5]

Det man inte har tagit hänsyn till i dessa studier är att infraljudet från vindkraftverk är ett rytmiskt pulserande ljud, och att det pulserande ljudtrycket påverkar innerörat även om ­något ljud inte uppfattas av individen. Tryckvågorna fortplantar sig till innerörats vätskefyllda hålrum, och denna »massageeffekt« påverkar sinnescellerna i innerörats hörsel- och balansdelar [6]. Man har inte heller tagit hänsyn till det faktum att en del människor är känsligare än andra för sensorisk påverkan. Vissa är påtagligt känsliga för det pulserande ljudtrycket medan andra inte påverkas av det på ett märkbart sätt.

Det rytmiskt pumpande infraljudet från vindkraftverk utgör en stimulering som påverkar innerörats sensoriska funktioner [7, 8]. En sådan sensorisk stimulering kan hos personer med sensorisk överkänslighet framkalla central sentitisering med besvärande symtom såsom ostadighetsyrsel, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, synstörningar, med mera [9]. Besvären uppstår även om den uppmätta bullernivån är relativt låg eftersom infraljudet hela tiden påverkar och rytmiskt ändrar trycket i innerörats vätskerum via hörselbenskedjan. Det pulserande ljudtrycket från vindkraftverk framkallar även indirekt en aktivering av det autonoma nervsystemet med ökad utsöndring av adrenalin med åtföljande stresspåslag, risk för ­panikångest, högt blodtryck och hjärt­infarkt för personer med ökad sensorisk känslighet.

Migrän orsakas av en genetiskt betingad central sensorisk överkänslighet med risk för central sentitiserng. Migränprevalensen är omkring 30 procent [10, 11]. Till det kommer andra orsaker till cental sentitisering, vilket innebär att drygt 30 procent av boende i närheten av vindkraftverk riskerar att, i större eller mindre utsträckning, drabbas av vindkraftverksrelaterade besvär.Speciella riskgrupper är personer med migrän eller med migrän i släkten, personer över 50 års ålder, personer med fibromyalgi och personer med tendens till ångest och depression [12]. Även barn och vuxna med ADHD och autism tillhör riskgruppen och riskerar att få sina symtom förvärrade.

Det är alltså inte fråga om en buller­skada i traditionell mening utan en ­effekt av att ett konstant pulserande ljudtryck ständigt ändrar trycket i innerörat och retar sinnesorganen där. Man kan likna det vid ett pulserande eller flimrande ljus – många besväras inte märkbart medan personer med sensorisk överkänslighet kan få besvär. Flimrande ljus kan som bekant till och med utlösa epilepsi. På samma sätt utlöser det ständigt pulserande, icke hörbara infraljudet från vindkraftverk betydande besvär hos personer med central sensorisk överkänslighet. Dessa besvär kan bli kroniska, invalidiserande och leda till ångest och depression och öka risken för hjärtinfarkt.

I det aktuella regelverket för etablering av vindkraftverk har hänsyn inte tagits till den potentiella risken för personer med central sensorisk överkänslighet. Vindkraftverk uppförs i dag alltför nära bebyggelse. Det aktuella regelverket bör därför revideras med ett ökat säkerhetsavstånd till bebyggelse för att förhindra eller reducera risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet.”

Håkan Enbom
MD, PhD, ÖNH-specialist, otoneurolog, ­specialist på yrselsjukdomar

Inga Malcus Enbom
ÖNH-specialist, specialist på allergi och överkänslighetsreaktioner; båda vid Cityhälsan ÖNH, Ängelholm
inga.malcus@telia.com

Debattartikeln inkl referenser här: http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2013/08/Infraljud-fran-vindkraftverk—en-halsorisk/

 

 

I dagens ÖA har förre miljöstrateg Anders Lindström i Ö-viks kommun uttalat sig ang. vindkraftsetableringar i kommunen. Vi som har hört, träffat och talat med Anders Lindström har känt ett stöd för våra synpunkter, och i den här artikeln bekräftar han det. Positivt och förhoppningsfullt! Tack Anders!

http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.6070823-miljostrateg-spar-vindkraftsstopp

Citat ÖA:

”De senaste veckorna, fem år efter att kommunen antog sin vindkraftplan, har debatten återigen blåst upp. Inte minst på ÖA:s insändarsidor.

Anders Lindström, pensionär sedan april i år, arbetade intensivt med frågorna kring vindkraft och miljöpåverkan inför planbeslutet 2008. Han är inte förvånad över dagens debatt.

– Det är lite av ett yrvaket uppvaknande bland folk. Jag tror att man inte hade grepp om hur storskalig utbyggnaden skulle bli. Det var inte så förfärligt mycket diskussion inför beslutet, inställningen bland folk då var övervägande positiv.

Han menar att det är en sak att få utbyggnaden beskriven på papper, en helt annan sak att se den i verkligheten.

– På sina håll sträcker vindkraftsparkerna ut sig miltals. Den bilden kunde folk inte föreställa sig.

Ni utredde grundligt innan allt drog igång. Vad mer kunde ni gjort?

– Inte så mycket, tror jag. Planen blev nog bra, de flesta var positiva och människor fick chansen att tycka till. Och folk tyckte om greppet att kommunen styrde upp utbyggnaden till vissa, utpekade områden.

Innan planen antogs hade elva vindkraftverk byggts, alla i kustområdet öster om E4.

– Jag tror att det var ett smart sätt att planera som vi gjorde. Tidigare var Örnsköldsvik känd som en vindkraftsnegativ kommun, säger Anders Lindström med hänvisning till alla striderna kring tidigare byggda vindsnurror.

– Vi såg en möjlighet att vända på det genom att i stället peka ut lämpliga områden i inlandet. På så vis kunde vi styra byggandet dit – och samtidigt styra undan all utbyggnad mellan de utpekade områdena.

– Det hade gett mycket större miljöpåverkan om det byggts på varje berg.

Hur många vindsnurror kommer vi få i kommunen?

– Om alla fullföljer sina planer som det ser ut i dag, då blir det någonstans runt 350 snurror i det här första skedet. Sedan kan det bli fler i ett senare skede.

– Frågorna vi då får ställa oss är: hur mycket energi producerar vi – och hur mycket förbrukar vi? Vi kan producera ännu mer energi med vindkraft, eller säga ”nu är det bra!” Det blir politikernas sak att ta det beslutet.

Blir vindsnurrorna lokalt ägda som ambitionen var?

– Nej, det är riskkapitalister, de stora skogsbolagen och de stora energibolagen som driver det här. Det handlar om för mycket pengar för ett kooperativ nu när snurrorna blivit så stora och kostar kanske 40 miljoner kronor styck.

Många är kritiska till att vi släpper till vår natur men att elkraften går någon annanstans. Vad får Örnsköldsviksborna av vindkraftskakan?

– Grunden är att vi i Örnsköldsvik producerar el på ett hållbart sätt, med vind och vatten och mottryck. Men elen hamnar inte i ett hushåll lokalt. Däremot har vi en produktion som är större än vad vi förbrukar.

– Det blir lite jobb lokalt också. Men det rör sig om ett fåtal i samband med byggen och service. Annars sköts det här mest av specialister.

Sett i ett perspektiv på fem år tillbaka – har utbyggnaden gått som planerat?

– Det gick fortare än vi trodde. Vi hann knappt göra planen klar förrän exploatörerna kom och ville projektera områdena.

Hur ser vindkraftens framtid ut i kommunen?

– Jag skulle inte alls bli förvånad om politikerna, när det här första utbyggnadsskedet är klart, säger ”stopp, nu är det bra!”

– Nöjer vi oss med det här kan vi fortfarande ha kungsörnar, orörd natur och stora områden där man inte påminns om människans framfart. Det tror jag vore en klok plattform för Örnsköldsvik. Vi drar vårt strå till stacken, men behåller också mycket av vår värdefulla natur.

Vindkraftsutbyggnad

I december 2008 antog fullmäktige i Örnsköldsvik planen för vindkraftens utbyggnad i kommunen, ett tillägg till översiktsplanen från året innan.

Tolv höglänta skogsområden i kommunens inland hade noggrant utretts och valts ut som lämpliga för utbyggnad av vindkraftsparker. Ytterligare fyra utredningsområden som kan vara lämpliga lades senare till.

Projektledare för jobbet med vindkraftsplanen var Anders Lindström, då kommunens miljöstrateg.

Samtliga områden i vindkraftsplanen ligger väster om E4.

Tanken med områdena är att erbjuda lämpliga platser med bra vindförhållanden där exploatörer kan koncentrera sina satsningar, så att andra områden skyddas från vindkraftsutbyggnad.

I dag är, förutom de äldre och mindre vindsnurrorna längs kusten, 30 stora vindkraftverk i drift enligt planen. De står på Trattberget-Skallberget och togs i drift i höstas. ”