”Jag mår inte så bra. Jag har inte gråtit så mycket förut, så det är inte förvånande att många har ignorerat mig så länge. Jag ber om ursäkt om du tycker att det är olämpligt av mig att gråta, men jag känner att jag gör det för det gemensammas bästa. Jag vill så gärna fortsätta att leva tillsammans med människor i många generationer till.
Jag har utsatts för många övergrepp och jag kämpar med många defekter orsakade av mänskliga handlingar. Jag känner smärtan av mina sår, och jag märker att det accelererande sönderfallet stör mig. Jag är inte längre den friska och osårbara natur jag en gång var. Vissa kommer att ta makten över mig. De kommer att dra nytta av mig och kommer inte längre att uppmärksamma mina behov. Det har nu gått så långt att jag måste be dig om hjälp innan jag förgås och förlorar min identitet och min värdighet.
Vindbolagen kommer att spränga och bygga breda nya vägar genom mig, placera stora och bullriga vindkraftverk på berg och sträcka kraftledningar högt upp i luften ovanför mig genom ändlösa rader av höga stålkonstruktioner. Tanken på detta gör mig sjuk, och jag är rädd att jag nu kommer att förlora all min anknytning till människan. Ni får inte låta någon göra så här mot mig! Skär inte den gren du sitter på och som bär dig. Vi vet vet att det finns långt mer skonsamma och miljövänliga sätt att producera energi. Låt mig fortsätta finnas till!
Jag kan tack och lov glömma mina hälsoproblem och min oro när jag känner att jag fortfarande har förmågan att fascinera och inspirera människor. Jag kan se glädjen i ögonen på människor när de är med mig. Jag ser människor som sitter och betraktar mig och som tycker att jag är så vacker och unik att de börjar gråta av tacksamhet bara för att jag finns. Jag tycker om att se människor som upprepade gånger kommer tillbaka till samma ställen bara för att vara med mig. Jag ser dem finna frid när de lär sig att lyssna till den magiska tystnaden som bara jag kan ge. Jag tycker att jag fortfarande har förmågan att föra samman människor för att dela mina värderingar. I sådana stunder känns det bra att leva och finnas till. När jag känner sig älskad och uppskattad för den jag är så känner jag att vi fortfarande hör ihop.
Jag har ingen möjlighet att försvara mig, så därför tillåter jag mig att göra en önskan. Låt mig vara som jag alltid har varit, så att vi kan fortsätta att dela den glädje och tillfredsställelse vi känner så starkt när vi är tillsammans . I den vackra skogen och naturen, är vi tillsammans hela tiden. Det ger oss de bästa stunder och minnen som varar för evigt.
Jag har vissa grundläggande behov. Människan måste respektera mig, men jag är inte krävande. Jag delar mina råvaror med er. Men jag kommer att göra allt för att fortfarande få vara tillsammans med dig. Vi får inte glömma bort varandra. Jag har betytt så mycket för dig och vi har alltid varit beroende av varandra genom årtusenden. Framtiden kommer att bli en utmaning, men vi behöver varandra även i kommande tider. Jag vill fortsätta att finnas till för att lära känna nya generationer. Människor måste förstå att det finns viktigare och långt mer grundläggande värden i livet än pengar och ökad konsumtion. Jag har bara en önskan: en fortsatt framtid tillsammans.
Med vänliga hälsningar, Naturen”
/ Text Geir Ove Olsen. Fritt översatt av Anita Berglund
En riktigt fin och glad midsommar önskas alla! 🙂