Alldeles för sent har arbetet påbörjats med en ny översiktsplan i kommunen. Den gamla och inaktuella ÖP:n är från 1990, dvs 26 år (!) gammal.
Översiktsplanen bör uppdateras /förnyas varje mandatperiod, helst oftare. Översiktsplanen är kommunens viktigaste styrande dokument och är vägledande för all fysisk planering av och i miljön. I Sollefteås socialdemokratiskt styrda kommun har uppdateringarna underlåtits under mer än ett kvarts sekel!
Beslutet om en ny ÖP kom hösten 2012 och arbetet med den har nu äntligen kommit igång. På kommunens hemsida finns just nu information om nya ”samrådsmöten”:
”Arbetet med en ny översiktsplan pågår och involverar hela kommunens verksamheter. Vi vill ha en så bred och öppen dialog som möjligt när vi arbetar med den nya översiktsplanen.
Samrådsmöten för allmänheten med presentation av översiktsplanens olika delar hålls enligt följande:
På kommunens hemsida finns även utlagt några filer med Sollefteå kommuns övergripande ställningstaganden för den nya översiktsplanen. Kommunen fortsätter att ha en generös inställning till vindkraft i kommunen även i framtiden. Det är en mycket sorglig läsning. Den rika och unika natur som finns i Sollefteå kommun ska offras för en kortsiktig, oekonomisk och förödande energikälla för natur, djur och människor.
Så här står det i Sollefteå kommuns övergripande ställningstagande för vindkraft fram till 2030:
• ”Andelen förnybar energi fortsätter att öka • Elförsörjningen är tryggad bland annat genom att väsentliga delar av distributionsnätet är markförlagt. • Vindbruk är en förnybar och långsiktigt hållbar areell näring. Kommunen är positiv till etablering i utpekade områden. • Områden som undantas från storskaligt vindbruk pekas ut i översiktsplanen, se bilagd kommunkarta. • Områden som tidigare pekats ut kvarstår, se Vindbruksplan 2008. *I kommunen finns numera 7 områden för riksintresse vindbruk (Energimyndigheten beslutade 2013-12-16 uppdatera områden för riksintresse vindbruk). I Fördjupad översiktsplan Vindbruk i Sollefteå kommun anges de tidigare 8 områdena. • Kommunen anser att Statens energimyndighet bör peka ut stamnätet för eldistribution som riksintresse. I avsaknad av ett sådant beslut har kommunen gjort bedömningen att stamnätet för elförsörjning med 400 kV och 220 kV ledningar/ kablar inkl. transformator ska betraktas som ett riksintresse i planeringsammanhang.”
Uppdatering: Konsultbolaget Callunas rapport om kommunens förslag på ny ÖP:
Igår kom domen från Mark- och miljödomstolen ang. Fängsjö/Storsjöhöjden vindkraftsprojekt i Näsåker. Domen läggs ut i sin helhet här.
Att minska konsekvenserna för renskötseln har fått en stor betydelse i hela domslutet. Vi anser att MMD med rätta tagit hänsyn till samebyarnas krav och rätt till att bevara och fortsätta idka renskötsel på sitt stora renskötselområde i Fängsjö/Storsjöhöjden. Eller som en av samebyarnas ordförande kommenterade domslutet: – ”en halv seger.” 🙂
Storsjöhöjden har undantagits från vkv (32 vkv) för att skydda renskötselområdet från två närliggande projektområden (Fängsjön och Storsjöhöjden) . Tyvärr blev det på bekostnad av ett ökat antal vindkraftverk i Fängsjö-området; från 81 till 98 vkv. MMD beslutade att ytterligare 17 vkv får sättas upp på ett område nära fritidsbyn Fängsjö, ett område som tidigare undantagits av MPD pga många kungsörn-observationer. Detta är inte rimligt eller rätt.
De stora natur- och fritidsvärdena i Fängsjö-området har dessvärre inte varit lika betydelsefulla i domen. De många iakttagelserna av rovfågel i hela området tas ringa hänsyn till i domen. Hela Fängsjö-området är det största natur- och fritidsområdet i kommunen. Till hösten ska ett stort naturreservat vara klart att invigas runt Nävernäsan – detta nämns inte i domen. Har detta projekt avbrutits? ( Uppdatering: Har varit i kontakt med reservats-ansvarig på Länsstyrelsen. Planerna på reservatet fortsätter och påverkas inte av vindkraftsplanerna. )
Samebyarna bröt samexistensavtalet med vindbolaget Forsca förra året därför att flertal sakförhållanden ändrats sedan avtalet skrevs. Samebyarna vill att området ska fortsätta vara ett genuint renskötselområde utan vindkraftverk.
Dessutom – eftersom samebyarna bröt samexistensavtalet med Forsca finns grunden till Kommunfullmäktiges ställningstagande (ja till vk-projektet) inte längre kvar. Kommunfullmäktiges beslut bör rivas upp.
Kontakter kommer att tas med samebyarna, Länsstyrelsen och ÅOF. Vi räknar med att domen kommer att överklagas av alla parter till MMÖD.
2. Mark- och miljödomstolen ändrar miljöprövningsdelegationens beslut i tillståndsdelen avseende antal vindkraftverk, vägar och luftledningar enligt följande
– Tillståndet omfattar uppförande och drift av maximalt 98 vindkraftverk i projektområdet Fängsjön.
– 17 vindkraftverk, luftledningar och vägar får anläggas i projektområde D. (se karta nedan./admin)
– Vindkraftverk, luftledningar och vägar får inte anläggas i projektområdet Storsjöhöjden.
3. Mark- och miljödomstolen ändrar villkor 23 i beslutet till följande lydelse:
23. Bolaget ska i samråd med samebyarna uppföra och bekosta
– tre renhagar med tillhörande anläggningar för förvaring av foder utmed flyttleder i området eller dess närhet inom den antagna störningszonen,
– två renvaktarstugor med lämplig placering i landskapet i anslutning till vindkraftanläggningarna och ställa dessa till samebyarnas disposition,
– GPS-märkning av upp till 300 renar för högst 500 000 kronor innan anläggningsarbetena påbörjas.
Åtgärderna ska fördelas mellan de berörda samebyarna Voernese och Vilhelmina södra på sätt som samebyarmas företrädare gemensamt ska meddela Bolaget. Om samebyarna inte gemensamt anger någon fördelning har Bolaget rätt att med befriande verkan fördela åtgärderna med hälften till respektive sameby. Innan en sådan fördelning sker ska samebyarnas företrädare av Bolaget påminnas om att besked om fördelning ska redovisas till Bolaget.
4. Mark- och miljödomstolen ändrar giltighetstiden i beslutet till följande.
Tillståndet gäller i 35 år från lagakraftvunnet avgörande.
5. Mark- och miljödomstolen ändrar igångsättningstiden i beslutet till följande. Verksamheten ska ha satts igång senast 10 år från lagakraftvunnet avgörande.
6. Mark- och miljödomstolen avslår överklagandena i övrigt.
7. I övrigt gäller miljöprövningsdelegationens beslut.
I oktober 2015 beslutade riksdagen om den 60-procentiga subventionshöjning som vindindustrin nu behöver för sin räddning. Alla partier utom Sverigedemokraterna slöt upp, även om stödet internt i flera partier var skakigt. Knappt hade bläcket torkat på riksdagsprotokollet, innan vindindustrin började argumentera för ytterligare höjningar.
Förra fredagens energiöverenskommelse växlar kärnkraft utan effektskatt, i utbyte mot ännu en kraftig subventionshöjning till vindkraft.
När dammet lagt sig kommer höjningen att vara kontroversiell. Många menar att vindkraftssubventioner genom de så kallade elcertifikaten nu gjort sitt, till exempel elcertifikatsystemets upphovsman (Second Opinion 2015-09-04). Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott liksom Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA, vill avsluta certifikaten. Även SD vill avveckla subventionssystemet, och Liberalerna motsätter sig nu nya elcertifikat efter 2020.
MP räknar nu med att subventionerad svensk koldioxfri vindel ska försörja delar av Europa. Men verkligheten är att fossilkraft säljs avsevärt billigare än osubventionerad vindkraft under överskådlig tid framöver, och det är inte svenska politiker som bestämmer detta. Världsutbudet av kol, olja och gas håller världsmarknadspriserna nere, och det är verkligheten som räknas – inte drömmarna. Vem räknar med europeisk solidaritet i frågan?
I verkligheten bygger vi vindkraft för att sälja kraftigt subventionerad förlust-el. Vindbolagen försöker nu sälja ut sina förlustbringande vindkraftverk, för att koncentrera sig på projektering/byggnation, och riktar sig särskilt till köpare som kommuner, landsting och pensionsfonder. Till dig och mig.
Kan vi ta för givet att efter valet 2018 kommer den politiska majoriteten att troget försvara vindkraftssubventionerna allt medan förlusterna fortsätter – likt varvsstödet på 70-talet? Decemberöverenskommelsen höll mindre än ett år. MP menar nu att 2040 ska vi ha 100 procent förnybart, medan M hävdar att kärnkraften kan fortsätta utan tidsbegränsning. När spricker bubblan?
Följdfråga: Kan en investerare i svensk vindkraft – till exempel europeiska pensionsfonder – inför valet 2018 känna sig trygg om fortsatt subventionspolitik? Hänger investeringens avkastning på en politisk spekulation i att subventionspolitiken fortsätter? Kan den i annat fall – liksom kolgruvor – rentav närma sig ”stranded assets” ?
Osannolika resonemang? Tja…. hur skulle du vilja satsa dina egna sparpengar?
Vindkraftparkerna Björkhöjden och Ögonfägnaden i Ragunda, Sollefteå och Strömsunds kommuner har nyligen invigts på en bergstopp, med orkester och servering, tjo och tjim. ”Vi har känt ett stort stöd från kommunerna, det lokala näringslivet och allmänheten” säger vd i vindkraftbolaget SSVAB.
Hoppas alla hade trevligt. Även jag har haft ganska trevligt, men av en annan anledning. Jag läste nämligen den färska SOM-undersökningen 2015, med en aktuell lägesrapportering från forskningsprojektet om Sveriges energiopinion. Här finns intressanta saker att läsa.
Till exempel syns att årets siffror är tämligen oförändrade jämfört med i fjol. Här ligger nu andelen som vill satsa mer på vindkraften mellan 55 och 66 procent för alla Sveriges områden – utom ett.
Undantaget utmärker sig kraftigt: mellersta Norrland redovisar 40 procent. En halvering från de 80 procent som gällde för området 2008. Det stora raset har kommit efter 2013. Ett halverat stöd på några år, som sammanfaller i tid och rum med den hårdast vindkraftskövlade landsdelen. Något för våra politiker att tänka på inför 2018. Och för väljarna att hålla i minnet.
Under 2015 har energimyndigheten, tillsammans med Naturvårdsverket, tagit fram en vägledning för kommunal tillstyrkan eller veto vid vindkraft. Och nyligen avgav miljö- och energidepartementet 2016 års regleringsbrev för myndigheten.
Vi läser det nya regleringsbrevet och sätter kaffet i halsen: “Om myndigheterna mot bakgrund av analysen bedömer att behov föreligger för ytterligare åtgärder för att underlätta tillståndsprocessen bör de föreslå sådana, inklusive författningsförslag“. Uppdraget ska redovisas senast juni 2016.
Regeringspartierna vill avskaffa kommunernas nuvarande vetoträtt vid vindkraftetableringar. energimyndigheten var redan i samband med lagstiftningsprocessen 2009 motståndare till vetot. De har sedan dess, med energiskt stöd av vindkraftbolagen och anlitade advokatbyråer, i olika sammanhang argumenterat för att vetorätten bör avskaffas.
I Sollefteå – en mycket vindkraftpositiv kommun – har kommunen under 2014 utnyttjat vetot mot en vindkraftpark om 22 verk som Nordanvind vindkraft AB ville bygga i Kärnsjöområdet. Motivet är att verksamheten skulle hota rennäringen. Östersunds styrande politiker hade för avsikt att utnyttja vetot mot 30 planerade verk som Statskraft och SCA planerade vid Storhögen, mot bakgrund av närheten till flera grannbyar.
Bolaget drog 2013 tillbaka ansökan inför beslutet om veto. I Bräcke ville Statskraft och SCA utöka befintlig vindkraft på Mörttjärnberget med ytterligare sex vindkraftverk. Kommunen sade nej till planerna med hänvisning till bullerproblem hos närboende. Bolaget har nu avbrutit sin vindkraftplanering i Sverige.
Departementets regleringsbrev innebär nu en inbjudan till energimyndigheten att föreslå inskränkning av den kommunala vetorätten. Var beredd på att framåt sommaren hör vi av frågan igen. Vänner av kommunalt självstyre bör vara uppmärksamma.
Den 1 juni var det invigning av Björkhöjden och Ögonfägnadens vindkraftsområden i gränstrakten mellan Ångermanland och Jämtland. Några hundratal personer kom till invigningen av de 123 vindkraftverken arrangerat av ägarna Statkraft SCA Vind (SSVAB). Temat för invigningen var ”Folkets vindpark”, som möjligen var tänkt att jämföras med en gammaldags folkets park. Där fanns gyckel, spel, sång och dans till bollkastning och mat.
En av besökarna beskriver jippot så här:
”Det var en afton med gycklares spel, det får bli min slutsats. Förutom vanliga gycklare och ”trollerigubbar” med diverse uppträdanden som passar bäst på ett tivoli fanns div. stånd som förekommer på vanliga tivolin.
Det bjöds på en bussresa till ett vindkraftstorn till att börja med men vi fick inte lämna bussen.
Därefter färd till själva invigningsplatsen. Där fanns uppsatt stora tält, typ rennäringen, men mycket större (så misstanken finns om att man försökte visa på samsyn med samebyn om detta) och dessa innehöll såväl någon form av mat (vi accepterade inte den lååånga kön så vi vet inte vad som bjöds) som div. andra billiga förförelsekonster som luftgevärsskytte och annat oväsentligt.
Där på plats bredvid ett av tornen bjöds också in till besök. Den var dock helt under all kritik för det man fick se var golvet på hissen och inget annat.
Så småningom blev det dags för själva invigningen. Först ut bland talarna var Statskrafts ansvarige (de äger 60% av parken) och därefter SCA-representanten.
De berättade då div. fakta om parken, som sades vara Europas största landbaserade vindkraftpark, som kan uppfattas som både klokt eller dumdristigt.
Därefter erbjöds Elisabeth Lassen (kommunordf. i Sollefteå kn /admin not) ordet tillsammans med Susanne Hansson, Strömsund (kommunalrådet från Ragunda fanns inte på plats) att inviga själva vindparken fysiskt. Det gjordes genom att vrida om en nyckel och därefter en brytare (för strömmen kan vi förledas tro, för det blåste inte). Nåväl, efter det vridet sprutade det av fyrverkeripjäser någon meter rätt upp framför kommunalråden.
Därmed ansågs parken invigd och det bjöds därefter på dans efter något band som ej finns kvar i minnet.
Min hustru och jag lämnade därefter stället med en gemensam uppfattning om att detta var kanske det mest bedrövliga vi någonsin sett. Ett spektakel, en fars eller just gycklarnas afton.”
På en kulle intill invigningsplatsen stod en grupp tysta människor med sorgband som med sin närvaro fick belysa den tragedi som de drabbats av när deras renbetesmarker stulits från dem. Det var medlemmar ur Jijnjevaerie sameby som på detta sätt ville protestera.
Många delar samebyn Jijnjevaeries sorg över den kamp de förlorat mot SSVAB:s vindkraftsetablering i Björkhöjden och Ögonfägnaden. Jijnjevaeries ordförande Marianne Persson har berättat om de svåra konsekvenser som vindkraften fört med sig för deras renhjordar och hur samebyn överklagat och stångats mot myndigheterna för att försöka få tillbaka de rättigheter de tidigare haft. Men kampen blev förgäves.
”Jijnjevaerie samebys medlemmar samlades till en tyst manifestation när Björkhedens vindkraftspark invigdes under tivoliliknande former. Sametingsledamöter hade åkt från Östersund för att visa stöd när stora delar av samebyns vinterbete försvinner och naturen hackas sönder av vägar och vindsnurror.” (citat från Samefolkets gruppsida)
”Invånare från samebyn Jijnjevaerie stod tysta i bakgrunden under invigningen.
– Vi är här för att ta avsked från våra marker som gått förlorade. Det här är ingen invigning för oss, det här är ett avslut, säger Lars Jon Persson.
Han berättar att marken nyttjats i flera generationer som betesmark för renar, men nu är de slut med det.
– Jag kan bara tala ur hjärtat och det känns som det är en begravning, säger han.” (Bild och citat ur Länstidningens artikel)
VK: ”Det var en sorg för samerna som var på plats under invigningen av vindkraftsparken utanför Östersund. Marie Persson, ledamot i Sametinget, berättar om hur det var.” Lyssna till henne här:
VK: ”Med samiska kåtor, akrobater och dansband invigdes i går vindkraftparkerna Björkhöjden och Ögonfägnaden utanför Östersund. Medan invigningen pågick stod samer på sidan och grät.”
SVT sameradion: ”Jijnjievaerie sameby var på plats för att visa sin sorg över parkerna på deras betesmarker.
– Känns inte bra, det är ett stort jippo. Jag har inga ord att förklara hur jag känner, men det känns inte bra, säger Antaris Persson, renskötare i Jijnjevaerie sameby, till Sameradion & SVT Sápmi. ” Prejhta Persson berättar vidare:
Svenska Kraftnät räknar med sex procent effektutnyttjandegrad, med vindkraft. För att täcka kärnkraftens 10 000 MW installerad effekt måste vi alltså bygga 150 000 MW vindkraft. Detta motsvarar 50 000 stycken 3 MWs vindkraftverk. Men på grund av vindkraftens korta livslängd behöver vi alltså nybygga 2 500 verk årligen enbart för att ersätta verk som faller för åldersstrecket. Men blåser det inte så spelar det ingen roll hur många snurror som byggs. Vindkraft är ju i stort sett meningslös eftersom det måste backas upp av 100 procent vattenkraft och enbart gör lönsamheten på vattenkraften lägre. I november gick chefen för svenska kraftnät Mikael Odenberg ut med att nätavgiften på el skall höjas 36 procent från och med förste februari. På grund av intermittent väderberoende elproduktion, det vill säga vindkraft, solkraft.
Kan vi inte uppfylla effektbehovet måste elintensiva företag flytta ut från landet. Vad tjänar vi med den gröna sörjan egentligen?
Investera i stället en del av subventionerna till vindkraft till att utveckla generation fyra kärnkraft. Då återvinner vi det kärnavfall vi har i dag. Ingen uran behöver brytas. Vi eldar vårt kärnavfall i 500 år.
Beslutet om Ranasjöns vindkraftsprojekt i Forsnäs har nu kommit från Miljöprövningsnämnden. 40 vindkraftverk med en totalhöjd av 201 meter har fått tillstånd av MPD att sättas upp. Det har varit en lång kamp av ortsbor att förhindra detta vindkraftsprojekt. Men än är inte striden över. Beslutet kommer att överklagas.
Mer om Ranasjöprojektet finns att läsa på denna hemsida. Sök ”Ranasjö” i sökrutan eller klicka på taggen ”Ranasjö vk-projekt”.
Hela beslutet från MPD finns att läsa i ett par länkar nedan.
”Boende kring vindkraftsparkerna i gränstrakterna kring Strömsund, Ragunda och Sollefteå reagerar starkt över det buller de upplever. Protestlistor med namninsamlingar är inskickade till länsstyrelsen med krav på ny ljudutredning.
Det stora vindkraftsprojektet i områdena i de tre kommunernas gränstrakter kan komma att växa. LT har tidigare berättat att Statkraft SCA vill öka höjden på planerade vindkraftverk till 220 meter.
De aktuella verken gäller projektet Björkhöjden–Björkvattnet på mark i Ragunda och Sollefteås kommuner. Men Ragunda kommun sa nej till sådana planer i deras kommun, något som gjorde att Miljöprövningsdelegationen i Härnösand avslog energibolagets ansökan i december i fjol.
Så höga verk har även politikerna i Strömsunds kommun tidigare sagt blankt nej till men nu har man börjat titta på vilka effekter det skulle ge ur ett ekonomiskt och arbetsmarknadsmässigt perspektiv om Strömsund accepterar den höjden. Kommunalrådet Göran Bergström (S) berättade nyligen att kommunen skulle träffa byalag och boende för att diskutera läget.
Efter att Statkraft fick nobben gällande högre verk överklagade de miljöprövningsdelegationens avslag till Mark- och miljödomstolen i Östersund. Resultatet blev att domstolen undanröjde tidigare beslut och skickade tillbaks ärendet till miljöprövningsdelegationen för förnyad handläggning. Kommunen kan inte säga nej till en högre höjd, resonerar domstolen, och därigenom stoppa en etablering eftersom man redan har godkänt att en vindkraftspark får byggas. Däremot kan de yttra sig om vad de tycker om höjden.
De boende som nu protesterar mot vindkraftverken bor i trakterna kring Björkhöjden, Ögonfägnaden och Stamåsen. De som skrivit på protesten underkänner energibolagets ljudmätningar och kräver nya eftersom de tycker att det låter för mycket redan i dag. Protestlistorna har skickats in till länsstyrelsen.”
Text: Catarina Montell, reporter Mittmedia
Tillägg 1: Frida Uebel, miljöhandläggare Länsstyrelsen Härnösand har den 19/4 svarat följande på protesten mot energibolagets nya ljudmätningar: ”Länsstyrelsen kommer att skicka en skrivelse till SSVAB med anledning av de ljudmätningar och beräkningar som redovisats till oss. I skrivelsen kommer vi att ta ställning till om föreläggandet är uppfyllt samt om vi bedömer att föreskrivna ljudvillkor innehålls utifrån vad som redovisats i rapporten. I skrivelsen kommer vi också att ange om vi anser att det i dagsläget behövs ytterligare utredning av extern expertis utifrån den skrivelse ni skickat till oss. Ni kommer därför att få kopia på denna skrivelse. Målsättningen är att skicka skrivelsen nästa vecka.”
Tillägg 2. Sollefteå kommun har i vanlig ordning sagt ja och godkänt SSVAB:s ändringsansökan till högre vindkraftverk i Ögonfägnaden, Stamåsen och Bodhögarna. Och lokaltidningen TÅ Allehanda skriver som vanligt ingenting om vindkraftsprotesterna inom Sollefteå kn.. / Admin.
2016-04-22
ÖPPET BREV TILL KOMMUNSTYRELSEN I RAGUNDA OCH STRÖMSUNDS KOMMUN
Krav på återkallande av tillstånd för SSVAB:s vindkraftprojekt Bodhögarna i enlighet med Miljöbalken Kap 24 §3
Efter informationen att MPD inte kräver något besked om tillstyrkan från kommunen angående ändringstillstånd för parkerna Bodhögarna, Stamåsen och Ögonfägnaden vill vi anföra följande:
Vi vet nu mycket mer om vindkraftens påverkan på miljön än när tillståndet gavs, speciellt vad gäller störande ljud. Vi vet att störande ljud är någonting som alltid finns där det finns vindkraft. SSVAB låter antyda att det är något som kan åtgärdas genom trimning av anläggningarna. Det man från bolagets sida gjort i exempelvis Mörttjärnberget och Ögonfägnaden är att man lyckats eliminera de värsta störningarna men enligt byborna i Albacken, Fullsjön och Sörviken kvarstår det faktum att folk fortfarande störs. Det finns refererat i pressen från olika möten i länet som bekräftar detta förhållande. Mätningarmåste ske både inom- och utomhus och genomföras av speciellt utbildad personal.
Att människor störs av vindkraft är inte på något sätt unikt. Under senare år har det inkommit en strid ström av rapporter till myndigheter i Sverige som redovisar att storskalig vindkraft orsakar svåra ljudstörningar. Situationen är densamma i andra länder där man har storskalig vindkraft. Detta har resulterat i en rad mycket omfattande, vetenskapliga studier för att försöka förstå varför. Man konstaterar att måttet dB(A) inte säger någonting om störningsgrad. Det beror på att ljud från vindkraftverken alstrar ett lågfrekvent ljud som varierar i styrka och som hörs företrädesvis på stora avstånd, 1km och mer. Det hörs inte sällan mer inomhus än utomhus och vissa personer säger att det ”känns i kroppen”. Detta tyder på att vi även har att göra med icke hörbara ljud (infraljud), För oss är det uppenbart att det är något som inte stämmer. I Miljökonsekvensbeskrivningen liknas det ljud som kommer att höras från ett vindkraftverk med hur ett kylskåp låter. Detta påstående kan vi nu med våra erfarenheter säga att det är en ren och skär lögn.
Beträffande infraljud så kan man inte utesluta att detta påverkar människors hälsa. Hälsoaspekter har också lyfts fram av läkare i Bräcke, Susanne Karling och Eje Åhlander. Att det kan finnas hälsoaspekter påvisas i en rad rapporter bl.a en mycket omfattande kanadensisk studie. i vilken en framstående svensk forskare, prof Kerstin Persson Waye, Göteborgs Universitet, deltagit. Energimyndigheten har tilldelat henne ett stort anslag för att studera sömnstörningar orsakade av vindkraftljud.
Ett annat projekt är tilldelat Conny Larsson, Uppsala Universitet för att studera hur vindkraftljud påverkar människors upplevelser. Artiklar från tyska läkarförbundet säger samma sak. Detta tyder på att man från myndigheterna har insett att det nu finns en rad problem med vindkraftens ljud.
Istället för att införa ett moratorium låter man nu tillståndsgivningen fortsätta ostört med resultat att ännu fler medborgare drabbas av kraftigt ljudstörda miljöer. Detta har redanföranlett ljudkänsliga personer att lämna sina hem.
Vi anser att tillståndet för Bodhögarna skall upphävas med hänvisning till att verkligheten inte alls stämmer med de beskrivningar som lämnats i MKB:n. Vi vill hänvisa till Miljöbalkens 24 Kap §3 som säger att:
Tillståndsmyndigheten får helt eller delvis återkalla tillstånd, dispens eller godkännande som meddelats enligt balken, eller enligt föreskrifter med stöd av balken och förbjuda fortsatt verksamhet om den som sökt tillståndet, dispensen eller godkännandet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna godkännandet eller villkoren.
Vi menar att företagen nu kryper bakom tillstånd tilldelade av myndigheter utan kunskap om dagens teknologi. Myndigheterna har blivit grundlurade av den snabba teknikutvecklingen. Naturvårdsverket har hamnat i en intressekonflikt genom att man dels skall stödja vindkraftsetablering, dels arbeta med att utföra krav med hänsyn till folkhälsan. Man har att hantera miljöfrågor och besitter därför rimligen inte kompetens att handlägga ett så tekniskt och läkarvetenskapligt komplicerat ärende som huvuduppgift.
Enligt Miljöbalken skall den som vill uppföra en anläggning efterlyda kap 2, 3§ som lyder:
”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”
Vi anser att SSVAB bryter mot denna paragraf i Miljöbalken. Idag finns både kunskap och erfarenheter som klart och tydligt påvisar att dagens praxis angående störande ljud inte är tillämplig. Praxis har inte uppdaterats med hänsyn till den snabba teknikutvecklingen. Detta förhållande utnyttjas nu maximalt av företagen. Detta bör stoppas omgående.
Vi kräver nu att Strömsunds kommun mot bakgrund av de erfarenheter som nu erhållits, kräver att Miljöprövningsdelegationen upphäver SSVAB:s tillstånd för Bodhögarna. Ett beslut med denna inriktning visar att ni som kommun värnar om oss medborgare och vår livsmiljö.
/ Leif Frestadius, ordförande i Sörvikens byalag som för talan för bybor i Sörviken Bybor från Färjsundet, Stamsele och Täxan Bybor från Borgvattnet, Borgänge och Fullsjön
Ljudkarta
Reportage i media. Stor oro inför SSVAB:s vindkraftsbeslut och ljudstörningar från redan etablerade vindkraftsverk:
Branschorganisationen Svensk Vindenergi har förhoppningar om att svensk vindkraft ska bli lönsam och konkurrenskraftig i Europa. Vindindustrin har emellertid lämnat affärsmässigheten bakom sig och utvecklat bidragstillvänjning – men talar om miljö. Vår natur föröds av inbillade miljövänner och godtrogna politiker.
Svensk Vindenergis VD Charlotte Unger har nyligen publicerat sig i ÖstgötaCorrespondenten (“Subventionerna går till fossil energi“) samt GöteborgsPosten (“Det är lågpriskolet som hindrar satsning på förnybar el“). Enligt Unger är det den globala prisutvecklingen på kol och olja samt utsläppsrätter som är orsaken till de låga elpriserna, och i mindre grad den svenska vindkraftutbyggnaden. Tidigare var budskapet att konsumentpriserna sjunker tack vare vindkraften. Tiderna förändras.
Båda faktorerna pressar det svenska elpriset nedåt. De globala prisnivåerna kan vi inte göra mycket åt. Men vi kan avbryta vindkraftutbyggnaden, spara pengar och rädda naturen. Svensk elproduktion är koldioxidfri, vindkraftverken förutan.
Unger vill emellertid exportera el till Europa. Tankefiguren bygger på att svensk koldioxifri vindel kan försörja stora delar av Europa. Tankefelet däremot, består i att man utgått från en önskad verklighet – i stället för hur verkligheten är. Verkligheten är att fossilkraft är avsevärt billigare än vindkraft.
Ungers svar är en vädjan om högre priser på fossilenergi. Men det är nu inte svenska politiker som styr världen och bestämmer världsmarknadspriser på energi. Ungers höga fossilpriser förblir under överskådlig framtid en grön dröm, medan världsutbudet av kol, olja och gas håller världsmarknadspriserna nere. Det är verkligheten som räknas, inte drömmarna. Frågan om affärsmässighet och timing förefaller nu ointressant för de bidragstillvanda vindbolagen – subventioner är det intressanta. Så nu sitter de där med Svarte Petter och hoppas på räddning från politiken.
I höstas beslöt riksdagen om mycket kraftiga höjningar av subventioner till vindel genom elcertifikatsystemet. Gissar vi fel om vi antar att vindindustrin redan förbereder propåer om ytterligare höjningar och ambitionsökningar? Kommer riksdagspolitiker att gå på detta en gång till? Och vilka lokalpolitiker kommer att fortsätta drömma om storslagna förlustprojekt i en förödd hemkommun?
Jan Hedman
ordförande Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL
Henrik Wachtmeister
presstalesman Föreningen Svenskt Landskapsskydd – FSL
