Snurrigt

Det är en underbar vårvintermorgon, när jag den 20.4 parkerar min bil vid skidstadion. Bara ett par bilar är före på plats. Den hårt packade snön har av regn och efterföljande kyla blivit hård som cement. Det går farligt fort att skejta runt, och tankarna går till debatten som uteblev.

I TV-s nyhetsprogram kunde vi nämligen den 15.4 ta del av älvräddarnas ordförande Christer Borgs syn på utvecklingen i våra stora älvar i landet. Nedanstående citat får tala för sig självt: ”Regleringen av de stora älvarna kan knappast vara mer onaturlig och skapar ekologisk katastrof. Läget har förvärrats sedan 2007, samtidigt som Sverige ska införa vattendirektivet som syftar åt andra hållet, att vattnets ekologiska status ska egentligen förbättras.”

Vad är det då som händer, och varför? Där fick inte tv-tittarna svar, kanske var programtiden för kort, kanske ämnet för känsligt. Och de som i rollen av beslutsfattare har ansvar, de tiger. Det handlar nämligen om politiskt vanstyre på allra högsta nivå. Och boven i det dramat, är den nu pågående, rasande snabba utbyggnaden av vindkraften.

I de broschyrer och den information som ges vid presentationen av nya spektakulära vindkraftprojekt, ges allmänheten ofta intrycket att vindkraften ger el-energi motsvarande så-och så många tusen villor. Det man inte säger är att verkningsgraden i vindkraftsparkerna är usel, ca 1/5-del av installerad effekt. Därmed blir vindkraften också extremt dyr, den kan inte konkurrera med vattenkraft eller kärnkraft. Den är i dagsläget helt beroende av mycket stora subventioner vilka vi alla betalar via el-certifikaten.

Vidare är vindkraften intermittent, med det menas att den finns när det blåser lämpligt, annars inte. Det faktumet medför att ledningsnät och överföringssystem måste anpassas för stora fluktuationer. Och vattenkraften, den billigaste och bästa el-kraft vi har, har av makthavarna utsetts till regulator i systemen. Man måste från kraftbolagens sida öppna och stänga vattenflödena helt styrda av vindkraftens behov.

När vattenflödena i våra älvar öppnas och stryps alltmer oberäkneligt, medför det att fisklivet i älvarna dör ut, den biologiska mångfalden på land och i vatten tar mer eller mindre stor skada. Och detta sker samtidigt som det föreligger EU-direktiv att vi skall öppna upp älvarna för den fiskvandring som en gång fanns.

Vindkraften är inte bara ett antal snurror i våra skogar. Den inriktning som nu styr vårt lands energipolitik, är genom sina ingrepp och följdverkningar ett mycket stort hot mot den biologiska mångfalden, och därmed mot livsbetingelserna för både människor, djur och fauna.

Om detta får fortsätta, kommer det också att innebära stora prishöjningar på El, när subventionerna på sikt skall fasas ut. Det i sin tur kommer att slå hårt mot den elintensiva industri som är en del av livsnerven i vårt norrländska näringsliv. Och den positiva utveckling turismen här uppe har, kommer att ta stor skada.

 Är det så vi vill ha det??

 Jarl Strömbäck/SPI  Ö-vik
http://liberalavindar.blogspot.se/