”Att ersätta lönsam elproduktion som ger åtta miljarder i skatteintäkter med olönsam elproduktion som kräver stora subventioner är oklok politik. Subventionerna till vindkraften bör tas bort, skriver fem kristdemokratiska kommunpolitiker.
Debatten om vindkraftverkens vara eller icke vara rasar i många av Sveriges 290 kommuner. Vi vill här lyfta den fråga som borde stå i centrum innan frågan om hur högt vindkraftverket får vara ens blir aktuell – är vindkraftverken verkligen en hållbar satsning? Den förnybara elproduktionen är helt beroende av subventioner. Trots 30 miljarder som hittills betalats ut och många års utveckling är den tyvärr fortfarande inte lönsam. Detta har lett till att vindkraftsbranschen nyligen gick ut och krävde ännu högre subventioner.
Vi tycker tvärtom att det kan finnas anledning att ifrågasätta om subventioner skall betalas överhuvudtaget.
Sverige har lyckats bygga ett elproduktionssystem som både har rekordlåga koldioxidutsläpp och samtidigt har haft låga priser. Det senare är helt avgörande för den konkurrensutsatta elintensiva industrin. Ett lågt elpris har också gjort att villaolja nästan helt kunnat fasas ut, till glädje för både privatpersoner och klimatet.
Att ersätta lönsam elproduktion som ger åtta miljarder i skatteintäkter med olönsam elproduktion som kräver stora subventioner är oklok politik. Särskilt som den nya elproduktionen inte ger lägre klimatutsläpp.
I dag ligger priset för elcertifikat kring 20 öre per kilowattimme. Om detta pris håller i sig kommer totalt ungefär 90 miljarder betalas ut i subventioner till 2035.
Förutom subventionerna visar det sig nu att elnätet behöver byggas om för 70 miljarder, främst för att hantera vindkraftens stora variationer. Vindkraften är också en viktig anledning att de lokala elnätsbolagen anser sig behöva höja sina avgifter med 30 miljarder bara för perioden 2012–2015.
Trots alla miljarder är nyttan för klimatet alltså mycket liten. Sverige använder redan i dag nästan ingen fossil elproduktion. Det kan jämföras med 80 procent fossil elproduktion för de flesta industriländer såsom exempelvis Tyskland.
Vattenfall har gjort livscykelanalyser för sin elproduktion där utsläpp för byggande, drift och rivning räknas in. Kärnkraften ger utsläpp med 5 gram per kilowattimme, därefter kommer vattenkraften med 9 gram och vindkraften 15. Som jämförelse ger kolkraften utsläpp omkring 1000 gram koldioxid per kilowattimme.
Kärnkraften och vattenkraften producerar tillsammans 90 procent av Sveriges el och drar årligen in åtta miljarder i direkta skatter. Resten av elen kommer huvudsakligen från bioeldade kraftverk, vindkraft, fossil-eldad reservkraft och import.
Vi ser väldigt gärna mer förnybar elproduktion. Solenergi, vindkraft, vågenergi och småskalig vattenkraft har alla fantastiska fördelar. Gemensamt för dem är att de i dag är väsentligt dyrare än de dåliga fossila alternativen men också dyrare än kärnkraften och den storskaliga vattenkraften. Genom stora variationer i produktion blir också näten för den förnybara elen betydligt dyrare än för alternativen.
Systemet med subventioner genom elcertfikat betalas av elkunderna. En eluppvärmd villa har de senaste tio åren varje år betalat ungefär en tusenlapp extra per år. För affärer och små industrier blir det årligen hundratusentals kronor.
Som systemet är utformat betalar den mer elberoende landsbygden mest för subventionerna. Stora delar av subventionerna går till bio-eldad elproduktion i fjärrvärmeanläggningar som också värmer våra städer. Elkunder på landsbygden subventionerar alltså både fjärrvärmen i staden och vindkraften utanför husknuten.
För svensk del kommer subventionerna tillsammans med kraven på omfattande förändringar i elnätet leda till ett högre elpris, troligen helt i onödan.
Högt elpris drabbar framför allt vår elintensiva industri hårt. Det finns en stor risk att den industri som tagit århundraden att bygga upp nu väljer att flytta till länder med billigare el. Inte sällan fossil sådan. Nyinvesteringar i svensk industri har nästan avstannat helt och vi ser att pappersbruk och andra industrier läggs ner efterhand som de inte längre är lönsamma att underhålla.
Vetenskapen är helt enig om klimathotet. Men många verkar tyvärr glömma bort att också lyssna på vetenskapsmännen när lösningarna utformas.
Kungl . Vetenskapsakademien har som mål att stärka vetenskapen i det politiska beslutsfattandet. Deras energiutskott har kommit fram till att subventioner i det svenska elnätet trots miljardomfattning ger tveksam klimatnytta. Nu varnar de för att subventionerna tillsammans med planerade ombyggnationer av elnätet kan leda till att elintensiv industri riskerar att lämna landet.
Exporten från svensk industri ger trots sin höga energiförbrukning bara hälften så mycket klimatutsläpp som de varor som vi importerar. Det vore därför dumt även ur klimatsynpunkt att försämra deras förutsättningar.
Inte minst för våra barns och ungas skull behöver vi vara försiktiga med att onödigt försvåra för vår energiintensiva industri, andra elberoende företag och privatpersoner.
Hundratals miljarder plöjs nu ner i elnät, vindsnurror och kraftvärmeverk. Allt med mycket oklar klimatnytta. Detta samtidigt som exempelvis järnvägen formligen skriker efter investeringar. För 200 miljarder går det att bygga höghastighetståg från Stockholm till Malmö och få pengar över. Pengar som just nu saknas. Sverige kanske mest utskällda infrastrukturprojekt Hallandsåstunneln kostar i sammanhanget ”bara” 10 miljarder.
Vi anser det inte motiverat med mer subventioner i elproduktion. I stället bör effektivare satsningar eftersträvas som ger lägre koldioxidutsläpp och minskar fossilberoendet, främst inom transportsektorn.
EBBA BUSCH (KD)
kommunalråd Uppsala
MAGNUS HEDMAN (KD)
lokalavdelningsordförande Halmstad
MAGNUS JAKOBSSON (KD)
kommunalråd Uddevalla
BJÖRN-OWE BJÖRK (KD)
lokalavdelningsordförande Knivsta
ANNA-KARIN ERIKSSON (KD)
gruppledare Nordmaling
