Etikett: Ljud och buller

Ramsele 2015-11-13

Öppet brev till Miljöprövningsdelegationen Länsstyrelsen 871 86 Härnösand

Kopia: Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Sollefteå Kommun, Nyhetsmedia

Ert svar beträffande beslut angående tillstånd för vindkraftanläggning i Salsjö, Sollefteå kommun, dianr 559-7322-15

Vi får tacka för Ert svar på Ert svar  (Svar från LS ) på vårt brev från 2015-10-02 Ert svar innebär tyvärr en oförändrad tillämpning av dagens regelverk för störande ljud i samband med drift av vindkraftverk. Ett regelverk som är baserat på kortvariga studier av mycket små vindkraftverk, en sjättedel i storlek i jämförelse med dagens, och placerade i ett flackt landskap det vill säga en helt annan miljö än de kuperade skogslandskap som nu är fallet. Erfarenheterna av tillämpning av detta regelverk är att landsbygdens invånare, som bor inom 5-10 km från vindkraftanläggningar, kan komma att drabbas av en starkt försämrad livsmiljö. Dessutom tillkommer alla andra konsekvenser på sociala relationer, fastighetsvärden mm. Att störande ljud i samband med vindkraft är ett problem framgår klart av alla rapporter som nu strömmar in från hela landet. Dessa rapporter har Ni tagit del av i vårt förra brev. Förutom de nationella rapporterna förekommer en strid ström av störningsrapporter på global nivå.

Dessa klagomål har i sin tur lett till att man på sina håll begärt omprövning av villkor som i Kristianstad i fallet Karlsholm och i Bräcke säger kommunen nej till en utvidgning av Mörttjärnbergets vindkraftpark med hänvisning till störande lågfrekvent ljud i Albacken med flera byar. Vi är nu ytterst förvånade att verkligheten negligeras på detta sätt som Ni nu gör genom att ge tillstånd till ännu ett stort projekt utan att på något sätt beakta alla dessa erfarenheter. Slutsatsen för vår del är att Ni inte beaktar Miljöbalkens hänsynsparagraf.

Ni hänvisar till Era erfarenheter från tillsyn. Vi menar att regelverket är baserat på fel förutsättningar och att de mätningar som görs för att följa upp anläggningar i drift är därför av ringa värde när det gäller att fastställa ljudstörningar. Mätresultaten har dessutom en märklig förmåga att alltid hamna på rätt nivå, dvs under de 40 dB(A) som i de allra flesta fall är stipulerat. Detta står ej i överensstämmelse med resultatet av långtidsstudier av ljudnivåer, se nedannämnda rapport av Conny Larsson.

Forskningsrapporter av skilda slag har slagit fast att vindkraftljudets störningsgrad ej kan karaktäriseras av mätning av medelvärde av ekvivalent ljudnivå uttryckt i dB(A). Detta har påtalats i bl.a. den omfattande kanadensiska studien, Understanding the Evidence: Wind turbine Noise. I denna studie deltog professor Kertin Persson Waye från Göteborgs Universitet som en av ett stort antal mycket meriterade forskare. En av rapportens viktigaste slutsatser är att störande ljud från vindkraftverk ofta är amplitudmodulerat och lågfrekvent. Att mäta detta ljuds styrka som ett vägt medelvärde uttryckt som dB(A) är olämpligt. Då förloras information av stor betydelse för förståelse av uppträdande ljudstörningar.

Ni hänvisar till relevant forskning och vi menar att den ovannämnda kanadensiska rapporten är högst relevant. Samma gäller för rapporten Ljud från vindkraftverk, modell-validering-mätning, initierad av Energimyndigheten och utförd av Conny Larsson Uppsala Universitet. Denna rapport redovisar att de ljudberäkningar som utförs i samband med tillståndsgivning ligger konsekvent ca 5 dB(A) för lågt beroende på en rad omständigheter som beräkningsmodellerna inte tar hänsyn till. Denna rapport redovisar också att amplitudmodulation förekommer frekvent vid de stora anläggningar som var föremål för studien. Om man menar att forskning skall ge vägvisning i för vilka krav man skall ställa på anläggningar så borde detta resultat omedelbart få genomslag i regelverket. Detta tycks nu inte vara fallet. Vi kan tolka denna brist så att Ni menar att forskningsresultaten inte skall få påverka dagens regelverk. Det handlar om ännu ett brott mot Miljöbalken.

Att införa en ny regel för lågfrekvent ljud, som i år introducerats, baserat på Folkhälsomyndighetens allmänna råd för inomhusmiljöer synes oss vara en desperat åtgärd utan förankring i forskning om störande lågfrekvent ljud från dagens stora vindkraftverk. Även detta vill vi rubricera som brott mot Miljöbalken om Ni inte kan på ett övertygande sätt kan visa att relevanta studier genomförts i miljöer med ljud från vindkraftverk.

Ni pekar på att det pågår studier vid ett antal anläggningar för att komma till rätta med problemen med störningar från lågfrekvent amplitudmodulerat ljud. I England har man gått på djupet i att studera denna ljudtyp, se rapporten Wind Turbine Amplitude Modulation initierad av renewableUK. Ett omfattande arbete har lagts ned på att förstå de mekanismer som ger upphov till denna ljudtyp. Slutsatsen är att det lågfrekventa amplitudmodulerade ljudet alstras när rörelseenergi i luften omvandlas till elenergi med hjälp av mycket stora rotorer. Rapporten säger vidare att detta ljud hörs företrädesvis på avstånd större än 10 rotordiametrar, i med- och motvind, och att processen som alstrar detta ljud och spridningen av detsamma är så komplex att det enda säkra sätt som man kan komma tillrätta med störningar är att stoppa driften. Vi anser att mot denna vetenskapliga bakgrund fortsättningsvis besluta om att ge tillstånd till nya storskaliga vindkraftprojekt är liktydigt med att spela en form av rysk roulette med landsbygdens miljö. Vi anser att Ni borde tillämpa en försiktighetsprincip när det gäller lokalisering av storskalig vindkraft. Det innebär stora avstånd till bebyggelse.

Att myndigheterna nu inser att lågfrekvent amplitudmodulerat ljud är ett påtagligt problem förstår vi när vi läser att ytterligare medel tilldelas både Kerstin Persson Waye och Conny Larsson för att fortsätta studier kopplade till denna ljudtyp. Är detta ett sätt att fördröja introduktionen av ett reviderat regelverk som lever upp till Miljöbalkens hänsynsparagraf? Att gömma sig bakom pågående svensk forskning när det gäller dessa synnerligen viktiga frågor anser vi vara oacceptabelt. Är utländsk forskning inom detta område av undermålig kvalitet så att den inte bör beaktas? Vi tvivlar på att så är fallet.

Vår tolkning är att svenska myndigheter på olika sätt fördröjer en revidering av det regelverk som nu skapar allt fler ljudstörda miljöer. Människor som valt att leva och bo på landsbygden får betala ett högt pris för det som nu sker i vindkraftens tecken.

Vi vill nu få förklarat hur Ni anser att Ni lever upp till Miljöbalkens hänsynsparagraf som säger att ”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamheten eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa mot skada eller olägenhet.”

Vi begär därför svar på följande frågor:

Är rapporten Ljud från vindkraft-modell-validering-mätning ett undermåligt underlag för revidering av regelverket för ljud från vindkraftverk?

Är rapporten Understanding the evidence: Windturbine noise en rapport vars slutsatser om hälsorisker och karaktärisering av störande ljud inte behöver beaktas?

Är rapporten Wind Turbine Amplitudmod Modulation ett underlag vars slutsatser inte behöver beaktas vid lokalisering av storskalig vindkraft?

Kan Ni lämna referens till någon vetenskaplig studie som visar att Folkhälsomyndighetens allmänna råd om lågfrekvent ljud inomhus är relevant när det gäller samband mellan upplevda störningar och amplitudmodulerat lågfrekvent ljud från vindkraftverk?

Är störningsrapporter från levande människor av den arten att de kan avfärdas som icke relevanta?

Tacksam för svar.

Arbetsgruppen för livsmiljö i Sollefteå
Åke Wikström e.u.
062310417@telia.com

”Öppet brev till Länsstyrelserna i Jämtland och Västernorrlands län samt Ragunda, Sollefteå och Strömsunds kommuner.

Vindkraften har, under de senaste åren, växt fram som en viktig del av Sveriges elförsörjning. Den framställs som en relativt miljövänlig form av elproduktion. Församlingsrådet i Borgvattnets församling delar den allmänna uppfattningen att all energiproduktion ska ske på ett så miljövänligt sätt som möjligt. Av den anledningen ser också församlingsrådet vindkraften som ett intressant alternativ.

Inom Borgvattnets församling planeras för ett stort antal vindkraftverk. Vissa byar i området kommer, enligt planerna, att helt omringas av verk. Det är av denna anledning som församlingsrådet vill lyfta fram ett antal tveksamma företeelser i handläggningen av tillståndsgivningen inför beviljande av tillstånd till byggande av vindkraftsparkerna.

De beräkningsmetoder, som ligger till grund för beräkning av vindkraftens ljudpåverkan, är framtagna utifrån mätningar gjorda på vindkraftverk, som är placerade i slättbygder i södra delarna av landet och som är betydligt lägre än de verk som byggs numera. I skogslandskapet med andra höjdlägen och annat klimat blir ljudpåverkan av en helt annan karaktär. Detta har visat sig genom det stora antalet klagomål på ljudstörningar som framkommit. Conny Larsson, meterolog och forskare kring ljud vid vindkraft vid Uppsala universitet, har i en långtidsstudie av vindkraftsbuller visat att bullernivåer och ljudutbredning från vindkraft i kuperad skogsterräng är långt mer störande än vad som kan förväntas enligt Naturvårdsverkets riktlinjer. Det har visat sig att problemet med lågfrekvent amplitudmodulerat ljud från vindkraft är långt större än vad både bolag och myndigheter räknat med. Därför anser församlingsrådet att nya, anpassade beräkningar behöver göras innan tillståndgivning kan genomföras.

En annan företeelse som församlingsrådet vill lyfta fram, är vilka gränsvärden för ljudpåverkan, som lokalbefolkningen ska behöva tolerera. Enligt normerna ska ingen boende behöva utsättas för mera än 40 dbA ljudstörning.  I områden med lågt bakgrundsljud ska det enligt Naturvårdsverket vara 35 dbA som ska gälla. I vårt skogslandskap med små byar utan industrier existerar i stort sett inget annat bakgrundsljud än vindens sus i skogen. I de ljudkartor som finns med i tillstånden för vindkraftverken inom Borgvattnets församling, kommer ett stort antal bostadshys få mera än 40 dbA ljudpåverkan. Trots detta har vindkraftsprojektörerna fått tillstånd att bygga verk. Församlingsrådet ifrågasätter Länsstyrelsens bedömning och tillståndsgivning. Oavsett var i landet vindkraftverk byggs, ska samma tillämpning av regelverket göras.

Församlingsrådet vill också ifrågasätta bristen på respekt för samerna och rennäringen. Det område som är planerat för vindkraft inom Borgvattnets församling sammanfaller nästan till hundra procent med ett av rennäringens kärnområden för renbete. Detta förhållande återkommer på många platser där samerna antingen har sina sommar- eller vinterbeten. Eftersom samerna är vårt lands ursprungsbefolkning bör man ta större hänsyn till placeringen av s.k. vindkraftsparker med tanke på rennäringen. Sverige har uttalat att samernas rättigheter är betydande, men frångår detta i samband med tillståndsgivningen av vindkraft.

Församlingsrådet i Borgvattnets församling anser att ett nytt regelverk för tillståndsgivning måste tas fram där ovan angivna företeelser måste beaktas.  Dessutom måste regelverket tillämpas på ett likartat sätt i hela landet.

Johnna Christensen
Ordförande.”

Från Röåns hemsida: http://roan.junselebyar.se/?p=2011

”Hur många känner till omfattningen av de vindkraftindustrier, som Flodin håller på att genomdriva på bergen ovan Fjällsjöälvens vackra dalgång? Han har köpt Flakabergsprojektet med 6 kraftverk, fått kommunens tillstånd att uppföra 25 verk vid Salsjön och 40 verk i Ranasjö/Kuflo. Salsjöprojektet har tillstyrkts av miljöprövningsdelegationen och Ranasjö/Kuflo är utskickat på remiss till ett antal instanser. Flakaberget går ej att överklaga längre. Salsjön och Ranasjö/Kuflo har nått vägs ände i förvaltningsrättssvängen. Återstår alltså miljödomstolarna för de förtvivlade människorna i drabbade byar.

Tänk tanken att detta skulle drabba oss i Röån! Bakom Röåns Möbler kunde 6 verk torna upp sig, ovan Tarå 25 jättemonster och en kilometer från Backen skulle det första av 40 stycken likaledes blinkande och oljudsalstrande verk utgöra början på ett jätteområde bort mot Timmeråsen/Storflöje.

Hur kan det få vara så att EN människa tillåts förstöra så fullständigt sanslöst? Hur kan EN människa tillåtas utföra fullskaleexperiment på människor och miljö?

I gårdagens TÅ ondgjorde E. Lassen sig över en ”dold agenda” i sjukhusaffären. Hon har säkert rätt. Hon om någon bör kunna bedöma just den företeelsen eftersom hon själv är en svårslagen mästare på det området. Det sätt på vilket exempelvis Ranasjö genomdrevs och förutsättningen att ro det och andra Flodinprojekt i hamn genom den sk ”vägledningen” är ett mästerprov i den tvivelaktiga konsten att genomföra en dold agenda.

Kommunplaneraren U. Ullstein och de som anförda av E. Lassen satt i TU under den perioden detta skedde är ingenjörerna och de sammansvurna i den mycket väl dolda agendan som gick ut på att till priset av åsidosatt demokrati, transparens och medborgarinflytande tillåta vindindustrier i områden, som dessförinnan inte ansetts lämpliga för storskalig miljöfarlig vindkraftverksamhet.

Det hävdas ibland att vindkraft och turism går bra ihop. (Kanske kommer Sollefteå kommun i framtiden att kunna satsa på katastrofturism. Det lär ju vara en företeelse på frammarsch.)

Därför var det litet överraskande att i september läsa att 23 fastighetsägare nu protesterade mot ett 150 meter högt vindkraftverk som planeras på Kapelludden på sydöstra Gotland:

– “Ett groteskt jättevindkraftverk riskerar lägga en våt filt över fritidsliv och fastighetsutveckling i Kapelluddens närhet”, skriver de.

Denna protest gällde ETT vindkraftverk av samma storlek som det här i Sollefteå kommun smälls upp hundratals av. Det beskrevs som ett groteskt jättevindkraftverk. För byborna vid Fjällsjöälven blir  det 71 stycken groteska jättekraftverk. I alla väderstreck.”

/Tarabrita i Röån