Myndighetssverige är korrupt

 

Myndighetssverige blir alltmer korrupt. Låter kanske märkligt men jag menar att det epitetet kan mycket väl appliceras på alla myndigheter inblandade i vindkraftsprocessen. De ignorerar utan vidare svensk lagstiftning, i första hand Miljöbalkens hänsynsparagraf, som är mycket tydlig. Den säger att ” Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet”.

Jag anser att tillståndsgivning baseras på helt osakliga fakta när det gäller i första hand bullerspridning från dagens jättestora verk. 5-falt större än de som ligger till grund för dagens regelverk för buller. Jag har varit i kontakt med alla berörda myndigheter i denna fråga och i samtliga fall kan de inte ange vilka studier som ligger till grund för exempelvis regler för lågfrekvent amplitudmodulerat buller. Det är denna ljudtyp som visat sig vara vindkraftens stora akilleshäl och som skapar problem över hela världen. Otaliga är de rapporter som kommit fram under det senaste decenniet om just denna typ avstörning.

Politikerna godkänner allt detta utan att röra ett finger. De tillåter myndigheterna att agera för att främja” politiskt korrekta” ingrepp i samhället. Se bara på hur Transportstyrelsen har hanterat frågor om säkerheten för landets innevånare med full acceptans av kanslierna. En annan myndighet som är djupt involverad i vindkraften är Energimyndigheten som spelar ett fult spel med stöd till forskning och bidrag till diverse aktiviteter för att främja vindkraften. Naturvårdsverket, Folkhälsomyndigheten och alla andra myndigheter agerar på samma sätt.

Vi har ett stort problem med denna utveckling som absolut eroderar tilliten till myndigheter. Nu har regeringen förstått att något har gått fel och tillsatt en ”Tillitskommission” som skall titta på hur myndighetssverige fungerar gentemot medborgarna. Det lör dock dröja innan något ändras.

Under tiden kommer landsbygden att fortsatt bli utsatt för dagens ”Baggböleri” nämligen stöld av liivsmiljö för både människor och djur allt under rubriken miljövänlig elkraft. Som dessutom säljs till utlandet till långt under självkostnadspris.

Åke Wikström, Ramsele

Fake news!

Kommunens karta i den nya översiktsplanen

Sollefteå har hitintills i sina vindkraftsbeslut lutat sig mot en helt föråldrad översiktsplan från 1990 och en undermålig s.k.  ”fördjupad vindkraftplan” framtagen 2008. Dessa inaktuella underlag har inte varit tillförlitliga och har kritiserats starkt ur flera aspekter. Det har funnits starka krav från olika håll att en ny översiktsplan måste utarbetas innan nya vindkraftsbeslut tas. Bland annat från Länsstyrelsen. Men kommunen har inte lyssnat utan tagit nya vindkraftsbeslut utan hänsyn till människornas livsmiljö och unika, viktiga naturvärden.

I augusti antas äntligen en ny översiktsplan för kommunen. Arbetet med den har pågått under en tid och flera samrådsmöten har förekommit i olika delar av vår kommun. Mycket kritik har förekommit mot alla vindkraftsbeslut under åren eftersom besluten har tagits utan kunskap och hänsyn till naturvärden och människors livsmiljö.   Nu är den nya översiktsplanen äntligen klar och kommer att antas av Kommunfullmäktige den 28 augusti.

Nu gör (s) plötsligt en kovändning. Man kan tycka att det är bra men faktum är att det redan är för sent.  Kommunen leder vindkraftsligan i Sverige med flest tillstyrkta vindkraftsbeslut. Det finns snart inga flera höjder och berg i Västra att bygga  och tillstyrka vindkraft på!

Nu träder John Åberg (s) fram  i TÅ Allehanda den 30 juni och säger:

”Sollefteå bromsar utbyggnaden av vindkraft – inför en striktare bedömning”   Han säger vidare:  ”– Vi har i översiktsplanen också gått fram med pennan och pekat ut vissa områden som blir helt fredade, bland annat alla älvdalar. ”

Detta är fake news!  Det finns ingenting kvar att skydda! Kommunen har redan tillstyrkt utbyggnad i alla älvdalar från Sollefteå och uppströms. 

Vindkraftprojektet Ranasjön tex. planeras alldeles intill Fjällsjöälvens älvdal.  Detta förhållande kände dessvärre inte ansvariga politiker och tjänstemän till när förslaget togs upp på ett samrådsmöte! En mötesdeltagare fick påpeka hur verkligheten låg till.  Det blivande nya kommunalrådet var tvungen att be om ursäkt för sitt förbiseende.  Ridå..

Uppdatering den 20/9 2017. I dagens P4 säger det nya kommunalrådet Åsa Sjödén åter igen att älvdalarna ska skyddas från vindkraft enligt den nya översiktsplanen. Hej o hå!  Åsa Sjödén ljuger som en häst travar. Vid planeringen av den nya ÖP:n så kände hon inte ens till att Fjällsjöälven hade en älvdal! Inte förrän det påpekades på ett samrådsmöte gick det upp ett ljus för politikern:  -Oj, där finns också en älvdal! Som sagt; det är så dags nu att ”rädda älvdalarna” när kommunen redan sagt jag till vindkraft i alla älvdalar ! Åsa Sjöden har noll koll. Skamligt.

Om alla vk-projekt realiseras kommer  25 % av alla vindkraftsetableringar i Sverige byggas i Sollefteå kn ( som har < än 20.000 inv. ) . Sollefteå kommuns natur kommer att ödeläggas av vindkraft.  Detta faktum är tyvärr  ingenting som får Sollefteå kommuns politiker (s) att sova dåligt. De har ju fått chans att sätta Sollefteå kn på kartan. Kommunen leder vindkraftsligan i Sverige.

Men den nya översiktsplanen är ä n t l i g e n klar.  23 år för sent…

PS. Den nya översiktsplanen finns att läsa på Sollefteå kommuns hemsida här.

 

Inlagor till MMD 20170607

Inför ett möte med Mark och Miljödomstolen i Ramsele den 7 juni satte jag samman underlag för två inlägg, se bifogade filer. Eftersom de kan ha ett allmänt intresse tycker  jag att de kan spridas på nätet. Jag tror dock inte att dessa dokument kommer att påverka domstolen. Dom är resistenta mot nya rön, både erfarenheter och vetenskapliga rapporter. Man måste fråga sig om vi lever i en rättsstat. Man lutar sig mot en praxis som idag är helt utan all relevans när det gäller buller från dagens megastora vindkraftverk. Myndigheters agerande befrämjar härmed brott mot Miljbalkens hänsynsparagraf. Därtill finns det ett kluster av aktörer som lever i symbios med allt detta. Det handlar om konsulter och forskare som får medel för olika stödjande insatser. Enda vägen nu är att föra en fördröjande strid i förhoppning att en dålig ekonomi kommer att göra investeringar i vindkraft olönsamma.

Åke Wikström

Vindkraftens lågfrekventa buller, juni -17

Utredning av lågfrekvent ljud från vindpark Ranasjön

”Det finns ett enormt elöverskott i hela Norrland”

Tyvärr finns inte TÅ Allehandas  artikel kvar på denna hemsida. Av skäl enligt nedan. En PLUS-artikel i dagens TÅ Allehanda  (2/5 2017)

En förkortad resumé av TÅ:s artikel med Per Fahlén finns att läsa här.

———–

Jag har fått ett mail av Erik Andersson TÅ Allehanda som lyder som följer:

”Jag heter Erik Sjölander och är nyhetschef på Sundsvalls Tidning, Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda. Jag skriver till den här mejladressen efter att ha hittat den under ”Kontakt” på hemsidan Vilda Västra.

På sajten Vilda Västra finns flera exempel där artiklar från Tidningen Ångermanlands nyhetssajt Allehanda.se publicerats i sin helhet utan tillstånd, till exempel ”Det finns ett enormt elöverskott i hela Norrland” och En påskhälsning från kommunalrådet Elisabet Lassen.

Tidningen Ångermanlands innehåll skyddas enligt lagen om upphovsrätt vilket bland annat förbjuder olovlig kopiering och spridning på det sätt som skett på bloggen. Innehållet skyddas även genom det användaravtal man ingår med Mittmedia när man blir Plus-kund.

Mot bakgrund av detta uppmanar jag er att snarast möjligt ta bort allt innehåll från Tidningen Ångermanland och/eller Allehanda.se på bloggen.

Hälsningar
Erik Sjölander  Deskchef”   

 

 

 

 

 

Jag har i ett svar till Erik Sjölander meddelat att jag kommer att ta bort artiklarna (två artiklar), men kommer att referera hans mail som ett svar till läsarna på hemsidan varför artiklarna tagits bort. Att TÅ Allehanda liksom övriga i Mitt media koncernen misskrediterar sina läsare genom att de flesta artiklar i deras tidningar är PLUS-artiklar verkar inte bry Mitt media koncernen ett dugg.

Den citerade artikeln fick ett stort genomslag både i Facebook och på den här hemsidan via många kommentarer och ”gillanden”. Det visar vilket nyhetsvärde artikeln hade och vi vill gärna tacka reportern Ove Öst som för första gången i TÅ Allehandas historia skrev en  granskande artikel om vindkraften. Tack Ove Öst!

Och givetvis ett stort  TACK till Per Fahlén för att du lyckades ”bryta dig in i det publika rummet” som någon skrev på Facebook.

/ Admin.

 

 

 

 

 

Internationell forskning om ljud från vindkraft

Bullerkarta från vindkraftverk i Sollefteå kommun

Det är inte bara ekonomin som bör granskas. Det finns alltid två  sidor på myntet och i detta fall handlar det om påverkan på den lokala miljön. Häromdagen fick jag ett samtal från en person som bor nära SSVAB:s park Björkhöjden och hen berättade att nu står jag inte ut längre. Nu flyttar jag. Både jag och min hund mår illa av bullret. En jägare berättade på ett möte i Långsele förra veckan att det går inte att bedriva jakt som förut. Både hundar och älgar beter sig konstigt. Personer i byarna Albacken och Sörvik i Jämtland har klagat högljutt över bullret men myndigheterna gör ingenting. Det har inget mandat säger man på Länsstyrelsen. Naturvårdsverket gömmer sig bakom regelverk som är antikverat pga teknikutvecklingen mot jättestora verk. Fokhälsomyndighetens allmänna råd för buller inomhus används utan att de är validerade för vindkraftljud. Samerna är plågade av störningar i både vinterbetesland och flyttvägar. Marianne Persson Jinjevari samby har på våra seminarier demonstrerat hur renarna inte längre följer flyttvägar som brukats under århundraden. Listan kan göras hur lång som helst. Tilltron till myndigheter när det gäller vindkraftärenden är numera helt borta.

Myndigheterna sanktionerar fräckt brott mot Miljöbalkens hänsynsparagraf. Det handlar om rent och skärt maktmissbruk där den lilla människan på landet kommer i kläm. Vem bryr sig om denna lilla skara?

Det upprörande att de svenska myndigheterna ej bryr sig om vare sig erfarenheter eller internationell forskning inom området ljud.

Det upprörande att de svenska myndigheterna ej bryr sig om vare sig erfarenheter eller internationell forskning inom området ljud. Se bilaga:  Conclusions about noise from Wind Turbines , som är en sammanställning gjord av Society of wind vigilance.

Hälsningar

Åke Wikström

Ett uppmärksammat (!) inslag från Lungsjön.

Lyssna till detta!

Dessa personer är drivande i en ekonomisk förening i Lungsjön där de själva har stora intressen i vindkraften. Vindkraften har delat människorna i Lungsjön. Flera drabbade byar i närheten har stora ljudproblem av verken. Det är skrämmande att höra deras förljugna presentationer av vindkraftens välsignelser.

Möte i Långsele om vindkraft 2017-04-04

Vindkraftsmöte den 4 april

Ett tjugotal intresserade möttes i Långsele skola för information och diskussion om vindkraft i allmänhet och etablering på Finnåberget och Vaberget i synnerhet. Allmänhet, politiker och vindkraftsföretag var inbjudna men tyvärr kom varken några politiker eller represenstanter för företag.

Mötet öppnades av Tommy Edlund, som också fungerade som moderator under kvällen. Gullik Hedström inledde presentationerna och berättade om sina erfarenheter av jakt i en vindkraftspark. Både hunden och viltet upplevdes vara starkt påverkade av vindkraftverken. Edward Haglund fortsatte med att berätta om arbetet med inventering av bl.a. skogshöns och rovfåglar som görs av lokalbefolkningen. Inventeringen görs i samarbete både med regionala och nationella ornitologiska föreningar. Edward var kritisk mot hur de exploaterande företagen genomför sina inventeringar och menade att det inte går att hitta vare sig örnbon eller spelplatser för tjäder och orre på den korta tid som läggs. Maria Danvind, Naturskyddsföreningen, informerade om vilka frågor man bevakade och hur arbetet bedrivs.

Efter en kaffepaus, med livliga och intressanta diskussioner, forsatte presentationerna med att prof.em. Per Fahlén redogjorde för det svenska elsystemets utveckling med förändrade behov och krav på tillförsel. Arbetet sker helt planlöst och situationen nu är ganska kaotisk. Vi kan förvänta oss en försämrad miljö, kraftigt höjda elkostnader och en osäker tillgång till el. Ett av vindkraftens stora miljömässiga problem är buller. Åke Wikström berättade om ett antal konkreta fall där människor tvingats lämna sina hem för att vindkraftsbullret blivit outhärdligt. Han menade också att varken myndigheter eller domstolar tar hänsyn till det faktiska problemet, forskningsläget eller miljöbalkens försiktighetsprincip och krav på kunskap.

Presentationerna avslutades med att Jan Hedman, ordförande i Föreningen Svenskt Landskapsskydd, informerade om hur man metodiskt arbetat för att skydda ett område i Västerdalarna mot vindkraftsexploatering. Man valde att inte bry sig om politikerna utan att först mobilisera befolkningen genom ett mycket aktivt informationsarbete. Sedan blev opinionen så stark att politikerna blev tvungna att stoppa den planerade exploateringen.

Den avslutande frågestunden och diskussionen blev livlig och varade långt in på kvällen. Några exempel på frågor rörde hur vilt i allmänhet beter sig i vindkraftområden, hur engagerar vi ortsborna, hur får vi politikerna att lyssna på fakta, är inte människor skyddsvärda, alternativ för elproduktion, kostnadsutveckling för el m.m.

Text Per Fahlén.

Per Fahléns presentation i bilder: 2017-04-04-Finnåberg

Det kommunala vetot vid uppförandet av vindkraftverk

 

I dagens tidning (30 mars) av ”Dagens samhälle”  finns följande artikel av Hans Perkiö.

”Över 350 vindkraftverk har stoppats av det kommunala vetot de senaste åren. Vindkraftsbranschen och regeringen är missnöjda med vetot, som kan komma att avskaffas.

Sverige har ett mål om 100 procent förnybar elproduktion 2040. För att uppnå det behövs utbyggnad av vindkraften.

Tillståndsprövningen av nya vindkraftsparker är dock omfattande och tar lång tid. Det är inte bara fåglar, fladdermöss och försvaret som kan sätta stopp för nya vindkraftverk. Kommunerna kan dessutom lägga in veto mot etableringen.

Det finns ingen statistik över i vilken mån vetot har använts. Men Dagens Samhälle har sammanställt uppgifter från landets tolv miljöprövningsdelegationer. De visar att vetot har stoppat över 350 vindkraftverk i ett tjugotal kommuner de senaste tre åren. I några av fallen handlar det om att projektören dragit tillbaka sin ansökan efter signaler om att kommunen skulle säga nej.”

Hela artikeln finns att läsa här: https://www.dagenssamhalle.se/nyhet/kommunalt-veto-stoppar-vindkraft-32679

 

Åke Wikström, Ramsele svar på Hans Perkiös artikel:

”Hej!

Jag har tagit del av din artikel i Dagens Samhälle, nr 12 2017, om kommunala veton mot vindkraft. Charlotte Unger Larsson Svensk Vindenergi har i många år retat upp sig på vad hon kallar brister på rättssäkerhet i samband med tillståndsgivning för ny vindkraft. Jag har haft anledning att följa ett stort antal ärenden i min kommun Sollefteå men också i andra delar av Sverige. Min bild är att kommunerna i stort sett godkänner de allra flesta projekt trots massiva protester från landsbygdens invånare som drabbas av konsekvenserna. I norra Sverige drabbas dessutom rennäringen mycket hårt av de massiva utbyggnader som skett. Kommunerna förlitar sig på att myndigheterna tar hänsyn till miljöfrågorna.

Vindkraften har sin egen gräddfil. Enligt min mening föreligger en sorts korruption mellan myndigheterna:  Energimyndigheten, Naturvårdsverket, Miljöprövningsdelegationer samt miljödomstolar av olika dignitet, Folkhälsomyndigheten. Dessutom finns en rad andra aktörer som lever i symbios med de nämnda aktörerna och det är forskare, konsulter och jurister.

Hur kan jag påstå att det finns korruption i denna expansiva bransch? Jag grundar mitt påstående på att man från myndighetshåll sanktionerar  brott mot Miljöbalkens paragraf 2 Kap, §2 som säger att man skall veta vad man gör så att man inte orsakar skada eller olägenhet och ohälsa. I första hand är det olägenheter och grava störningar från lågfrekvent buller från dagens megastora vindkraftverk. Regelsystemet för att ljud baseras på studier som nu är mer än ett decennium gamla och då fanns det bara små vindkraftverk på 500 kW och 50 m höga. Idag byggs verk som är tre gånger så höga och med effekter på 3-4 MW. Ljud/bulleralstringen från dessa verk är helt annorlunda än från de små regelverket. Det rör sig om ett lågfrekvent buller som varierar i styrka och som kan störa människor på mer än 5 km avstånd. Det är känt från arbetslivet att just denna ljudtyp är speciellt störande och kan ge upphov till olika stressymptom. Jag har efterlyst vetenskapliga studier som styrker att man kan använda dagens regelverk för denna ljudtyp från vindkraftverk. Professor Kerstin Persson Waye Gbg kan inte peka på någon svensk studie och inte heller internationell. Man är annars mycket snabb att utlysa medel till olika studier för att fördröja anpassning av regelverk till verkligheten. Detta är något som ett flertal forskare uppskattar. Om det framkommer negativa resultat så formulerar man nya projekt för att ytterligare fördröja en negativ inverkan på tillståndsprocesserna. I värsta fall så underkänns vetenskapliga studier som i fallet Anna Skarins studier om renars beteende i vindkraftlandskap. Internationella studier beaktas ej heller.

Jag betraktar ovan beskrivet beteende som myndighetskorruption. Man är resistent mot alla nya erfarenheter och ny kunskap för att inte störa den politiskt subventionerade utbyggnaden av vindkraft. Jag menar att detta förfarande minskar tilltron till rättssäkerheten och samhällets instanser som skall värna om oss medborgare. Om det är några som skall kräva rättssäker tillämpning så är det landsbygdens invånare, både människor och djur.”

Hälsningar
Åke Wikström

Fakta om lågfrekvent buller och infraljud

Här några kalla fakta om lågfrekvent buller och infraljud i arbetslivet – från svenska Arbetsmiljöverket, Arbetslivsinstitutet(ALI) och Boverkets författningar och kunskapsöversikter.

Sammanfattningvis säger man:
Det finns i praktiken ingen absolut avgränsning mellan lågfrekvent buller och infraljud

Lågfrekvent buller och infraljud kan orsaka trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk, tryckkänsla över trumhinnan, yrsel, illamående, vibrationer i bröstkorg och mage, samt återkommande, pulserande stötar eller tryckvågor som repeterande ljudstörningseffekter i mellan- och innerörat.

I tillägg; Exponering av infraljud beror främst av tekniska installationer och kan bl a alstras av installationer där stora luftmassor sätts i rörelse. Närmiljön runt sådana anläggningar påverkas starkt av uppkomna resonanser.

Hur lång tid ska det ta att erkänna – att det som är fakta från arbetslivet – också kan göra sig gällande för storskalig vindkraftindustri i kombination med människors boendemiljöer?

Olägenheter gör sig gällande i ännu högre grad där än i arbetslivet. Det är nämligen i boendemiljön det är tänkt att människor ska vila, återhämta sig och få behövlig sömn.
Här finns dessutom också grupperna barn, ungdomar, sjukskrivna och pensionärer.

Nej – inget av redan vedertagna fakta kan appliceras på människors reaktioner och upplevelser av den storskaliga vindkraftsindustrins akilleshäl – lågfrekvent buller och infraljud.

Den giriga vindkraftsindustrins causa nostra och idékampen om storskalig vindkraft som ”grön”, ”hållbar” och ”förnyelsebar” helgar alla medel för att pressa ned den klumpiga betongfoten i glasskon.

Men jag säger som sagan;
– Kro, kro, det är blod i hens sko!

****
(ALI 1999:27)
”Lågfrekvent buller kan ge upphov till symptom/besvär redan vid nivåer som ligger strax över normal hörtröskelnivå.

Redan vid dessa nivåer kan trötthet, koncentrationssvårigheter, huvudvärk en tryckkänsla över trumhinnan samt i vissa fall yrsel och illamående uppkomma. Intervallet mellan hörtröskel och den nivå som upplevs oacceptabel är mycket mindre för lågfrekventa än för högfrekventa ljud. Personer med hörselnedsättning kan bli mycket störda av lågfrekvent buller på grund av att diskanten blir förvrängd så att basljuden framträder onaturligt starkt.

Vissa undersökningar har också visat att vid tillräckligt höga ljudtrycksnivåer uppstår störningar av vibrationer i framförallt bröstkorg och mage.

Det sistnämnda beror på att olika kroppsdelar har olika egenfrekvenser varvid bröstkorgens resonansfrekvens ligger vid 50 Hz. Alltså inom det lågfrekventa området.”

http://www.boverket.se/…/lagfrekvent_buller_i_boendemiljon.…

****
(ALI 1999:20)
”Infraljudet utgörs av akustiska vågrörelser med frekvenser under 22 Hz. Våglängden inom infraljudområdet varierar från 340 m (1 Hz) till ca 15.5 m (22 Hz).

Den exponering som människan idag utsätts för beror främst på en omfattande industrialisering och teknisk utveckling (Leventhall 1980).
Som exempel på vanliga infraljudkällor i arbetsmiljön kan nämnas fordon, dieselmotorer, jetmotorer, kompressorer, fläktar, ventilationssystem, utsläpp av gas eller ånga under högt tryck, elektrodugnar, oljebrännare, maskiner med svängande delar och rörelser av vattenmassor i kraftstationer.

Ljudtrycksnivåerna i närmiljön runt anläggningar av dessa slag påverkas starkt av uppkomna resonanser.

Infraljudet dämpas endast i mycket ringa utsträckning under utbredning i luft och andra medier. De stora våglängderna innebär dessutom att avskärmningar endast i mycket begränsad utsträckning kan hindra dess utbredning.

Under 15 Hz uppfattas infraljudet inte som urskiljbara toner utan istället som återkommande, pulserande stötar eller tryckvågor.

Perceptionen för infraljud under 15 Hz skulle därmed baseras på repeterande distortionseffekter i mellan- och innerörat, snarare än på hörupplevelser av rena infraljudtoner.”

http://nile.lub.lu.se/arbarch/arb/1999/arb1999_20.pdf

****
(AFS 2009:2)
”I (ventilations)installationer där stora luftmassor sätts i rörelse kan infraljud alstras vilket också bör beaktas.”

https://www.av.se/…/arbetsplatsens-utformning-foreskrifter-…

****
(ALI 1999:27)
”Lågfrekvent buller saknar internationell fastställd definition. Med låga frekvenser avses vanligen frekvensområdet upp till 200 Hz (Persson Waye, 1995a). Andra definitioner som förekommer är frekvenser upp till 500Hz (Castelo Branco m fl, 1999), 250 Hz (t ex Berglund m fl, 1996) eller 160 Hz (Miljøstyrelsen, 1997). Avgränsningen mot infraljud sker vid 22 Hz, men i praktiken kommer vissa ljud, vid tillräckligt höga ljudnivåer att innehålla såväl percepierbara infraljud som låga frekvenser.”

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/4203/1/ah1999_27.pdf

Text: Nina Svensson