Sollefteå kommuns politiker fortsätter sitt fälttåg mot livsmiljön i våra vackra älvdalar. Projekt efter projekt för storskalig vindkraft tillstyrks på löpande band. Listan är nu lång och där ingår platser som Ranasjön i Ramsele, Flakaberget och Fängsjön i Näsåker, Salsjön i Edsele och nu senast Vaberget i Resele. Vi väntar också med spänning på vad som kommer att hända med Drickesbäckberget i Ramsele. Om politikerna får fortsätt så blir det säkert flera projekt med storskalig vindkraft. Betecknande är väl moderaten Bengt Sörlins yttrande på ett informationsmöte i Näsåker att: -”Vi har väl fått nog av tystnaden” och Kerstin Franzén (m) inflikar att: -”Vi skall väl inte vara en fäbodvall”. Politiker i de flesta andra läger har samma uppfattning.
Strömmen av klagomål mot den storskaliga vindkraften ökar nu dag för dag. Människor som lever i närheten av de projekt som tagits i drift upplever nu att de blivit lurade på flera sätt. Buller från vindkraften har jämförts med ljudet från dammsugare eller vindbrus i skogen. I Albacken Bräcke hör man nu ett mycket störande buller på 6 kilometers avstånd. Ett otrevligt lågtfrekvent buller som hörs mer inomhus än utomhus. SSVAB har fått en polisanmälan på störande buller i Fullsjön. Personer i Rensjön och andra byar klagar på buller och försämrad miljö för jakt. Ja, så här låter det på en rad andra orter i Norrland såsom Sörvik i Strömsund, Malå i Västerbotten, Storrotliden i Lycksele. Listan kan göras mycket längre och den kommer växa ju fler verk som sätts i drift. Sent omsider börjar bybor inse vad som är på väg att hända med deras livsmiljö. Den blir en blinkande och bullrande industrimiljö som passar vare sig människor eller djur. Borta är den tysta och vackra norrländska skogsmiljön.
Politikerna vill inte höra talas om att det finns några problem och överlåter miljöbedömningar till myndigheter och domstolar i tron att man då får en saklig behandling av miljöfrågorna. Så är dock inte fallet. Sörviksborna i Strömsund har försökt påtala att miljön är svårt störd av buller från Havsnäsparken under vinterhalvåret trots att de ej ser verken och bor tre kilometer från dem. Projektägare och Länsstyrelsen i Jämtland har avfärdat det hela med att säga att vi har räknat på detta och ni kan inte vara störda. Man får väl säga att: Om verkligheten inte stämmer med kartan så är det kartan som gäller. Så behandlas medborgarna som klagar. De betraktas som gnällspikar och det gäller att se till att trötta ut dom så tystnar dom.
Det är alldeles uppenbart att både projektörer och myndigheter bryter mot Miljöbalken Kapitel 2, §2 som säger att man skall skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Vi vill påstå att kunskaper om speciellt spridning av ljud finns men att dessa kunskaper inte tillåts påverka vare sig det regelverk som tillämpas eller praxis tillämpad av miljödomstolar. Vi menar att detta är ett brott mot Miljöbalken. En brottslighet som kan pågå med stöd av myndigheter. miljödomstolar och politiker på alla nivåer. De som får sitta emellan är den lilla människan boende i en tyst lantlig miljö.
/ Arbetsgruppen för livsmiljö i Sollefteå.
