Länsstyrelsens yttrande till MMD avseende Finnåberg

Arise, som planerar att bygga Finnåberget Vindkraft, fick inte MPDs godkännande av de planerna. Det, för Arise negativa beskedet, har överklagats till MMD och nu har länsstyrelsens yttrande kommit och det är väldigt glädjande läsning. Bl.a. tas stor hänsyn till renarnas undvikelseeffekter av vinfkraftområden. Jijnjevaerie samebys yttrande tillmäts stor betydelse.

Arise (med bl.a. Maud Olofsson i styrelsen) äger nu även Ranasjö och Salsjö (Flodinprojekt). Äger och äger förresten; dessa affärer med optioner och annat förstår i alla fall inte undertecknad mycket av. Och det är förmodligen inte meningen att vanligt folk skall kunna ha någon insyn i dessa vindindustriaffärer.

Underbart i alla fall att det verkar som att större hänsyn nu tas till nu existerande och framtida möjligheter att bedriva rennäring. Detta visade ju även MPDs avslag av Storhöjden 2. Sollefteå kommun däremot har tillstyrkt dessa båda projekt. Men det var på Lassens tid……..

Länsstyrelsens yttrande.
”Yttrande avseende vindkraftpark Finnåberget, Sollefteå och Ragunda kommuner, mål M 3132-18

Länsstyrelsen Västernorrland anser att överklagandet från Arise Wind HoldCo 10 AB (Bolaget) inte ska bifallas och att miljöprövningsdelegationens beslut ska fastställas.

Länsstyrelsens skäl till yttrandet
Länsstyrelsen har inget att erinra mot påståendet att beteskvaliteten inom projektområdet idag är låg. Däremot menar länsstyrelsen att en bedömning av påverkan på renskötseln måste ta hänsyn till undvikelseeffekter och att osäkerhet kring hur stora ytor som berörs av undvikelseeffekter råder. Inga entydiga forskningsresultat existerar vad gäller på vilket avstånd undvikelseeffekt finns. Renarnas beteende varierar när områden har olika förutsättningar. Vissa rapporter pekar på att undvikelseeffekt förekommer på upp till fem kilometer från vindkraftverk. Jijnjevaerie sameby lyfter i sitt yttrande till miljöprövningsdelegationen sin erfarenhet av hur undvikelsebeteende helt tydligt existerar hos renarna gentemot vindkraftsanläggningar. Länsstyrelsen anser att kunskaper som byggts upp av renskötare i generationer måste beaktas och tillmätas betydelse, även om de inte publicerats i vetenskapliga sammanhang.

Länsstyrelsen noterar att i den utredning Bolaget i sitt överklagande hänvisar till, har inga renskötare kommit till tals.

Vinterbetesmarker är ofta en begränsande faktor för samebyar. Idag är dess vinterbetesområden fragmenterade, p.g.a. omvärldsfaktorer som vägar, järnväg, vindkraftsparker, täkter och tätorter. Det har minskat möjligheterna till fritt strövande bete för renarna och till flexibilitet i markanvändningen.

Det är inte relevant att, såsom länsstyrelsen uppfattar att Bolaget gör, lägga stor vikt vid projektområdets areal i förhållande till den totala betestrakten. Vikten av en viss yta kan vara mycket större än vad en procentsiffra som mäter areal kan tyda på, särskilt när förlusten betraktas kumulativt med andra förluster.

I bedömningen av kumulativa effekter i fallet Finnåberget, ska inte bara vindkraftparker i drift eller under byggnation beaktas, utan även övriga parker som är tillståndsgivna. Detsamma gäller täkter.

Länsstyrelsen bedömer, mot bakgrund av vad som yttrats av Jijnjevaerie sameby till miljöprövningsdelegationen under prövningen, att Halåns vinterbetesområde är mycket betydande för rennäringen. Även tillgången till reservbeten, när de goda betesmarkerna krymper och det totala beteslandet fragmenteras, är mycket viktig för rennäringen.

P.g.a. undvikelseeffekter menar länsstyrelsen att en inte obetydlig del av Halåns betestrakt riskerar att påverkas negativt. Beaktat kumulativ påverkan, av tillståndsgivna vindkraftparker och övriga verksamheter kring Halåns betestrakt, menar länsstyrelsen att påverkan riskerar att bli betydande.
Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringens bedrivande. Det framgår av 3 kap. 5 miljöbalken. Av förarbetena framgår att bestämmelsen inte tar sikte på själva näringen utan på rennäringens behov av tillgång till markområden, se prop. 1997/98:45 del 1 s. 243.

Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för energiproduktion ska så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar. Mark och vattenområden som är av riksintresse för bl.a. vindkraft ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten av sådana anläggningar. Det framgår av 3 kap. 8 miljöbalken. Bestämmelsen ger dock inte någon grund för ingripande mot den markanvändning som redan pågår inom berörda områden, se prop. 1985/86:3 s. 168. Att ett område har utpekats som riksintresse för vindbruk innebär inte något avgörande skäl för att tillåta en etablering. Det bör dock utgöra underlag vid bedömningen av vilket eller vilka markanvändningar som ur allmän synpunkt är långsiktigt mest lämpliga.

Länsstyrelsen betonar att det i prövningen inte är fråga om att väga intressena vindbruk och rennäring för att se vilken av dem som har rätten att använda det aktuella området, eftersom betesrätten är given. Prövningen i ärendet utgör istället fråga om vindkraft och rennäring kan samexistera i området eller om vindbruket inte ska tillåtas.

Rennäringen omfattas av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken (MÖD M 824-11), däribland försiktighetsprincipen och verksamhetsutövarens bevisbörda.

Länsstyrelsen bedömer att det inte visats i målet att vindkraftparken kan etableras utan att påtagligt påverka markområden som har betydelse för rennäringen och därmed påtagligt försvåra för rennäringen. Risken kan inte bortses från. Lokaliseringen ska därför inte anses lämplig med hänsyn till sitt läge och beskaffenhet.

Sören Thor               Anna Bäckman
Enhetschef              Miljöhandläggare ”

/ Brita Isaksson   http://roan.junselebyar.se/?p=2734