Anmälan till JO. Undermålig handläggning av vindkraftstillstånd

Undertecknad, talesperson för arbetsgruppen ”Rädda Vaberget”, anmäler Mark- och miljödomstolen i Östersund (MMD) för undermålig och lagstridig handläggning av tillstånd för vindkraft på Vaberget, Sollefteå Kommun.

Ärendet avser en domstolsprövning av tillstånd för vindkraft på Vaberget, Sollefteå kommun. Industriområdet exploateras av två företag, Eolus och wpd Onshore, som inkommit med identiska skrivningar. Därav två mål med nummer M 1817-16 (Eolus) och M 1816-16 (wpd Onshore). Aktbilagor m.m. framgår av beskrivningen av ärendets gång i bilaga 1.

Anmälan avser följande allvarliga brister och åtsidosättande av myndighetsansvar i handläggningsuppdraget.

Per Fahlén,  Resele

Överklagan till JO. Vaberget-MMD-JO-1

Bilaga 1. Vaberget-MMD-JO-1-B1

Kommunens judaspengar

Hur ska man få svenska kommuner mer välvilliga till vindkraften? Naturligtvis med premier, vilka ganska många skulle kalla ”mutor” i syfte att få både politiker och tjänstemän – kanske fr a i ”fattiga” kommuner – att se mer välvilligt på att offra både naturmiljö och landsbygdsboende. Ytterligare 70 miljoner/år på vindkraftens konto för subventioner…

Citat från Energimyndighetens utlysning:

”Så får kommunerna del av den nya vindkraftspremien
Regeringen har gett Energimyndigheten i uppdrag att fördela 70 miljoner kronor per år i vindkraftspremier till Sveriges kommuner. Premien baseras på hur mycket ny vindkraft som togs i drift i kommunen under föregående år.

För att få del av vindkraftspremien behöver kommuner inte göra någon ansökan, men det är viktigt att kommunerna lämnar in samt kontrollerar uppgifter i tid för att vara säkra på att de får ta del av den del av stödet de är berättigade till.

Varje kommun behöver göra följande under februari:

Lämna in rätt uppgifter: För att vi ska kunna göra utbetalningarna behöver varje kommun lämna in de uppgifter som behövs. Mer information skickas ut till varje kommun via mail från Energimyndigheten. Så håll utkik!

Läs mer på Energimyndighetens webbplats.”

/ Per Lundgren

Mer om kommunens ”judaspengar”.

En majoritet av kommunerna vill ha kvar vetorätten

En majoritet av kommunerna vill ha kvar vetorätten. Följande artikel av FSL ( här delvis förkortad ) publiceras idag i flertal media:

”Vindkraften byggs nu ut i rask takt. FSL, Föreningen Svenskt Landskapsskydd, är motståndare till utbyggnaden, som förvandlar stora markområden på landsbygden till industrilandskap, och som medför hälsoproblem för många närboende. Kommunerna har vetorätt mot utbyggnad, det vill säga de kan säga nej tack till en föreslagen etablering.

Energimyndigheten och Naturvårdsverket har nu föreslagit att regeln om det så kallade kommunala vindkraftsvetot ska upphävas. Regeringen har lagt ut frågan på remiss. FSL har gått genom svaren.

Vindkraftsbranschens intresseorganisation Svensk Vindenergi stöder förslaget. Många vänner av kommunalt självstyre är emot, till exempel SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Det lokala självstyret är det argument som väger tyngst bland de flesta kommunerna. För FSL är naturskyddsfrågan viktig.

Det visar sig att av 22 svarande kommuner, är 19 negativa till förslaget. En stark majoritet vill alltså ha kvar vetorätten.

Vetorätten är redan idag begränsad till större parker. Den infaller först vid fler än sju verk, eller vid fler än två verk över 150 meters höjd. Nu planeras vindparker i landet med upp till 250 meters höjd. En större vindkraftetablering av modernt slag dominerar och präglar karaktären för hela kommunen. Detta är ett gott och sakligt argument för att kommunerna även fortsättningsvis ska äga frågan – på samma sätt som uranbrytning och slutförvar av kärnavfall i dag är föremål för kommunal vetorätt.

Nu väntar vi på propositionen. Om det blir någon. Enligt FSL är frågan inte angelägen, dagens lagstiftning fungerar väl, vilket också stöds av kommunernas inställning och remissvar.

Men vindkraftsindustrins intresseorganisation Svensk Vindenergi lobbar energiskt för att kommunernas vetorätt ska bort.

Jan Hedman och Henrik Wachtmeister
ordförande resp. vice ordförande för FSL – Föreningen Svenskt Landskapsskydd

Per Fahlén
professor emeritus (f.d. energi och miljö, Chalmers Tekniska Högskola), medlem av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin IVA

Här kan man ta del av svaren från dem som har ombetts att svara på remissen Statens energimyndighets och Naturvårdsverkets rapport om kommunal tillstyrkan av vindkraft.

Kraftledningsgator för vindkraft skapar problem för markägare

Det är en utbredd uppfattning att politiker och myndigheters hantering av vindkraftsärenden undergräver vår tro på rättssamhället. I tidningar och i övriga medier nämns det sällan något om dessa problem eftersom det ännu inte är intressant för den stora allmänheten och då säljs det för lite ”lösnummer”. De flesta landsortstidningar har också en ”balansakt” att hålla sig till eftersom de politiker och tjänstemän som kan ge information och ekonomiskt tillskott (kommunen är stora annonsköpare) är tillståndsgivare och våra ”motståndare”. När någon landsortstidning skriver något om upplevda problem så får oftast någon vindkraftsbyggare eller politiker komma med ”förklarande” och överslätande av problemen.

Men i sociala medier beskrivs problemen med rättssamhället och hur vindparker stör omgivningen med höga ljud, ljus, blinkningar, skuggor, iskast osv. Där har den enskilde möjlighet att göra sig hörd.
Tyvärr räcker inte det, som upplysning av eländet till allmänheten, för det är endast de närmast berörda som läser om problemen. En mera samordnad proteströrelse runt Sverige behövs för att vi drabbade skall bli hörda och bli intressanta för pressen och politiker.

Ett störmoment som inte nämns så ofta är de kraftledningsgator som dras från vindindustrin. Ute i bygderna är frustrationen stor över att deras ofta små marker blir ”våldförda” av 40 m breda kraftgator. Fastighets- och djurägare är mycket bekymrade över att de får kraftledningar mycket nära sina gårdar. Jag och många med mig är mycket upprörda eftersom det verkar som att vi landsortsbor är betydelselösa. Funderingar finns också om de stora markägarna (typ SCA) är i symbios med kraftledningsdragarna så att deras marker i möjligaste mån slipper ledningsdragningen.

Bifogat är en skrivelse som är skickad till EONs konsult ÅF med en förfrågan som beskriver ett av de projekt där sådana ”funderingar” finns.

Kraftledningsgator från VINDPARKER

/ Christer Lidén, Forsnäs