Vindkraft och pengar – Viksjö, Ranasjö

Satsningen på vindkraft världen över drar till sig intressenter av allehanda slag. Det finns pengar att hämta för alla såsom projektörer, markägare, konsulter, leverantörer, jurister och kapitalförvaltare samt även brottslingar som i fallet Viksjö. Pengar finns också att hämta om man kan hantera tillståndsprocessen till sin fördel. Vår livsmiljö och natur har blivit en handelsvara för riskkapitalister varav ett flertal är utländska.

De som får betala kalaset är elkonsumenter samt de som drabbas av den landgrabbing ( markrofferi) som pågår i vindkraftens tecken. Jag kallar det för landgrabbing därför att konsekvensen är att många människors och även djurs livsmiljö drabbas av oönskade konsekvenser i form av störande ljud, blinkande lanternor, iskast och ett omfattande nät av vägar och kraftledningsgator som tar stora skogsområden i anspråk. Tillika är denna energikälla en av de sämsta som vi brukar och ger en rad oönskade effekter för landets andra energiproducenter, inte minst för Sollefteå stads eget kraftverk.

Jag har på nära håll följt projektet Ranasjöhöjden som numera drivs av vindhussen Flodin ( epitetet tagit från dagspressen) och bolaget Arise Detta projekt är lokaliserat nära Fjällsjöälvens dalgång med många närboende. Det finns därför uppenbara risker för oönskade bullereffekter för de som bor där. De olika beräkningar rörande bullernivåer som redovisats under årens lopp har visat en märklig utveckling. Under en tid på ca 5 år har storleken på vindkraftverken vuxit från 3 till 6 MW samtidigt har den s. k. källstyrkan (bullret) ökat från 105 till 108 dBA. Det uppseendeväckande är att samtidigt så har de beräknade bullernivåerna vid närbelägna bosättningar sjunkit. Tidigare fanns det några positioner där den kritiska nivån 40 dBA överskreds men inte nu längre. Mycket märkligt! Detta förhållande har framförts till Mark- och Miljödomstolar men utan att det på något sätt beaktats eller bemötts. Man hänvisar till att eventuella problem med buller får tas upp när väl driften är igång och då som ett tillsynsärende.

Erfarenheter från andra projekt visar att driva ett tillsynsärende är en hopplös kamp.  Det är mycket anmärkningsvärt att det på myndighetssidan inte finns vare sig kompetens eller vilja att kontrollera det underlag som lämnas av projektörerna. Man kan med rätta fråga sig om vi längre har ett rättssamhälle. När det gäller hanteringen av vindkraftprojekt är det en berättigad fråga tycker många berörda.

Åke Wikström

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.