Den svenska kärnkraften har alltsedan den byggdes fonderat medel för hantering och lagring av det radioaktiva avfallet. För detta finns en godkänd lösning för slutförvaring men ursprungstanken var att använda denna restprodukt. Produkten innehåller över 95 procent av energin i utgångsbränslet och kan användas i en annan typ av reaktor, som inte bara utvinner energi utan samtidigt producerar ännu mer bränsle (en del av konceptet IV G, vilket även omfattar en egensäker konstruktion; tekniken finns i full skala i Ryssland).
Med denna teknik klarar Sverige sitt elbehov i över 500 år utan att tillföra något nytt uran till systemet. Slutresultatet blir en liten mängd avfall, som saknar långlivade radioaktiva ämnen. Även detta avfall måste naturligtvis hanteras på ett ansvarsfullt sätt.
Kärnkraften avvecklas på grund av politiska, inte ekonomiska, skäl. Politikerna har agerat för att göra kärnkraften olönsam genom straffskatter, förbud mot utnyttjande av spillvärmen, strypta forskningsmedel, ”tankeförbud” och så vidare. Samtidigt har sol och vind fått stora subventioner, mängder med forsknings- och demonstrationsmedel, en massiv marknadsföring med offentliga medel med mera. Den svenska kärnkraften, drygt 60 TWh, byggdes utan subventioner på cirka 10 år och den har varit extremt lönsam för staten och det svenska samhället.
Kärnkraften har en helt annan funktionalitet än sol- och vindkraft. Den kan leverera effekt och energi på rätt plats och i rätt tid samt producera och konsumera reaktiv effekt och bidra till stabilisering av elnätet. Inget av detta klarar vindkraften! För att ersätta kärnkraft med vindkraft krävs tre gånger så hög installerad effekt, ett nytt elsystem samt ny balanskraft och/eller lagring. Allt detta kostar stora summor och medför negativa miljökonsekvenser.
I marknadsföringen av vindkraft används odefinierade och luddiga begrepp som ”förnybart”, ”klimatsmart”, ”hållbart”, ”miljövänligt” etc. Livscykelanalyser över miljö och ekonomi visar tvärtom att kärnkraft är det i särklass bästa alternativet för elproduktion. I förhållande till kärnkraft ger vindkraft ökade koldioxidutsläpp (>300 procent), ökad användning av icke-förnybara resurser (>1 500 procent), fördärvad livsmiljö för människor, fåglar och djur, försämrad miljö i älvarna, försämrad effektivitet och ökat slitage i vattenkraftverken samt ökad risk för stora skogsbränder. Den pågående omställningen beräknas medföra att elkostnaderna mer än fördubblas (2-10 gånger).
Ett elsystem baserat på stor andel vindkraft är dessutom inte långsiktigt hållbart. Förhållandet mellan hur mycket el som produceras under ett kraftverks livstid och den ekvivalenta mängden el som åtgår för dess tillverkning och avveckling kallas EROI (Energy Return On Investment). För ett långsiktigt hållbart system krävs EROI > 7. Vindkraft ger ett värde på systemnivå som bara är 4 medan kärnkraft ligger över 70!
Per Fahlén