Från flera håll kommer nu uppgifter om att Mittvind AB och Norrmoflo Byaförening har ett avtal på gång gällande s.k. ”byapeng” (bygdemedel) med anledning av Mittvinds planer på en storskalig vindkraftsindustri på Flakaberget. Denna byapeng upplevs av många som ett mutförsök och ett försök att ”manipulera” den gängse tillståndsprocessen.
Valet att här lägga ut avtalsförslaget (som i dagsläget inte har undertecknats) är oproblematiskt; många byar vid Fjällsjöälven kommer att drabbas svårt, ja mycket värre än Norrmoflo, om Flakabergsindustrin får tillstånd från kommun och MPD. Ranasjö och Salsjö vindkraftsindustrier är redan tillståndsgivna och att då i omedelbar närhet uppföra ytterligare 9 st vindkraftverk med verkshöjd mellan 200 och 230 meter skulle ge en svårartad inringningseffekt och vara ett dråpslag mot såväl miljö som ev. kvarvarande befolkning.
Många människor kan ”köpas” för pengar och det vet vindkraftsindustrin. Markarrendesersättningar leder ofta till splittring mellan familjer i drabbade byar, och med riktade byapengar till utvalda byar är det mycket möjligt att det orsakar en splittring mellan byarna.
En snabbtitt på en nätkarta visar att Norrmoflo ligger ca 6-6,5 km från Flakaberget, Sundmo litet drygt 2 km, Kilåmon mellan 4 och 5, Forsnäset mellan 3 och 4 och Betåsen mellan 4 och 5 km osv. Skall alla dessa m.fl. byar erbjudas byapengar också?
Så varför inriktas mutförsöken just till Norrmoflo? En anledning kan vara att flera markägare bor eller har anknytning dit. Man brukar vid överklaganden räkna med att sakägare få bo högst 3,2 km från närmaste snurran (när industrin står så högt i landskapet som fallet är med Flakaberget) för att ha talerätt (efter en dom om Stöttingfjället).
Men nog med spekulationer. Här kommer förslaget på arrendeavtal mellan Mittvind AB och Norrmoflo byaförening.
Mycket pengar blir det; 180 000 kr /år.
/ Brita Isaksson